Liberalerna med Mats Perämaa och Katrin Sjögren i spetsen vänder sig i insändarspalten kraftigt mot att ickeåländska företagare nu kommer in i sjötrafiken som en följd av privatiseringsbesluten. Man säger sig inte vara emot privatisering som sådan, men tycker att jobbet borde kunna ha vikts för lokala entreprenörer.
Socialdemokraternas Camilla Gunell försvarar å sin sida regeringens vägval och menar att alternativ inte finns; ska man privatisera går det inte att äta kakan och ha den kvar – så länge Åland är med i EU finns alltid scenariot att företagare från andra ställen kan ta hem upphandlingar.
Skälet till att Liberalerna nu letar kryphål för att kringgå en klassiskt liberal idé som EU:s fria rörlighet kan man förstås bara spekulera i.
Klart är i varje fall att vändningen kommer plötsligt. Partiet satt själv med i regeringen – ja både Perämaa och Sjögren var ministrar –när de första stegen mot privatisering togs och redan då var det tydligt uttalat att upphandlingen var öppen mot övriga EU. Ändå dröjer det till nu innan man menar att det här ändå var fel, hur kan det komma sig?
En inte alltför vild gissning är att höstens val är en viktig faktor. Man ser troligen en chans att plocka poäng hos röster som är kritiska till de förändringar som under ett antal år svept genom sjötrafiken. Detta spår har Liberalerna stakat längs ett bra tag nu, så pass att man riskerar framstå som som ett enfrågeparti för sjötrafiken, inte helt lyckat om ambitionen fortfarande är att bli största parti på Åland.
Men av allt att döma är man i högkvarteret redo att köra det hela ända in i kaklet och se hur långt det bär.
Nå, hur ser då argumentationen ut i sak?
Liberalerna hävdar att det finns nya direktiv för upphandling som gör att köparen tydligare kan väga in sociala hänsyn och därför rikta anbud mot hemmamarknaden. De har rätt om en detalj, men på det stora hela fel.
Nya direktiv har antagits av kommissionen. Däremot har de ännu inte implementerats; det väntas ske på Åland 2016. Lagen som partiet hänvisar till gäller alltså ännu inte.
Bortsett från det är det dessutom högst tveksamt om reglerna, när de träder i kraft, innehållsmässigt har någon som helst relevans för det man från liberalt håll nu säger.
I de nya reglerna ska det gå att beakta sociala aspekter, men det handlar då snarast om att kunna kräva förtur för exempelvis funktionshindrade vid anställning.
Däremot slopas inte på något sätt principen om ickediskriminering på EU:s inre marknad: det ska inte heller framöver gå att ställa krav som missgynnar företag från andra medlemsländer. Föga förvånande, kunde tilläggas, med tanke på att det här är en av EU:s verkliga kungstankar.
Allt det här –tidtabell, innehåll och detaljer – återfinns i den juridiska analys som landskapet tagit fram.
Den har också föredömligt öppet redovisats av landskapets jurist Petra Bengts i sociala medier, men för döva öron.
I stället fortsätter Liberalerna att hävda att allt kunde ha gjorts annorlunda – om man bara hade följt en lag som ännu inte gäller och som med största sannolikhet inte har med saken att göra.
Visst ska oppositionspolitik kunna ta ut svängar och ifrågasätta, men lite substans skadar inte heller.
Niklas Lampi