En dagisräd i ÅMHM:s regi kan komma att fördyra och förändra barnomsorgen på ett kännbart sätt, i varje fall om man får tro barnomsorgschefen Pamela Sjödahl i staden.
Problemet, som ingen annan tidigare uppfattat som ett problem, är enligt ÅMHM att det tidiga morgnar och sena eftermiddagar inte alltid är full bemanning. Det är enligt ÅMHM lagstridigt.
Kommuner, landskapet och den professionellt styrda dagisverksamheten har hittills i stället menat att man kan skruva ned bemanningen något när färre barn är på plats för att få ihop scheman och skift. Man har pragmatiskt sträckt på organisationen för att kunna serva dem som betalar för tjänsten med bättre öppettider. Man har inte heller haft speciellt dåligt samvete eftersom barnomsorgen på Åland överlag håller ytterst god standard med hög personaltäthet, små barngrupper och inte minst snudd på fantastiska lokaler med stora gårdar.
Men ingenting av det här ryms med när ÅMHM läser punkter och kommatecken i regelhäftet, och kräver rättning i leden på ett sätt som driver upp redan höga kostnader till nya höjder. Något som i förlängningen sannolikt tvingar fram andra förändringar. Som sämre öppettider och lägre krav på behörighet hos personal.
Agerandet är exempel på en typ av myndighetsutövning som tycks vara på uppgång på Åland i dag. En form av fundamentalistisk läsning av regelböcker där helheten, praxis och förmildrande omständigheter inte tycks ha någon plats. Standardaxelryckningen i dessa fall är ofta att myndigheterna bara följer lagen och att det i så fall är den som det är fel på.
Argumentationen missar en viktig nyans.
Lagar är sist och slutligen inte något annat än bokstäver som ska tolkas och den tolkningen får med fördel göras med både sunt förnuft och känsla för vad som är rimligt. Hela rättsväsendet och också hela den nordiska myndighetstillsynen vilar i normalfallet på det här.
Varför det ändå finns en ny eller nygammal tendens mot paragrafrytteri, och inte bara inom ÅMHM, kan man bara spekulera i.
Kanske det delvis är ett utslag av att det i det lilla samhället ibland kan vara svårt att fylla dagarna med meningsfulla arbetsuppgifter på alla avdelningar i alla tillsynsorgan.
Man får därför gräva desto djupare i de små ärenden som finns, som exempelvis varför två pinnar och en sten hamnat i ett dike.
Lägg därtill att man i en del fall knappast heller kan utesluta att politiska och personliga agendor formar den utåt sett neutrala myndighetsutövningen; tecken på det här har i varje fall skymtat i en del fall där områdesarkitektkontoret och museibyrån haft en roll.
Oavsett orsakerna riskerar konsekvenserna bli trista för samhället. Blir ÅMHM:s nytolkning nu gällande för dagisverksamheterna är det föräldrar och barn som betalar priset i form av sänkta servicenivåer. Och får kontrollivern ersätta flexibilitet och tillmötesgående i exempelvis byggfrågor läggs en våt filt över tillväxt och utveckling.
Åland borde göra allt för att mota bort den här trenden och i stället jobba för klok samverkan mellan myndigheterna och de verksamheter och företag de är satta att övervaka.
Ansvaret är de folkvaldas. Klaga inte över sakernas tillstånd på Facebook. Ändra lagar eller gör förändringar i organisationer som saknar markkontakt.
Niklas Lampi