Som Ålandstidningen avslöjade i går åker IFK Mariehamn på en rejäl skattesmäll. Huvudorsaken är att skattemyndigheten inte godkänner ett upplägg där tränaren Pekka Lyyski hyrts in till IFK genom sitt eget bolag i stället för att anställas. Klubben har besvärat sig mot beslutet, men i dagsläget ser man ut att bli 100.000 euro fattigare.
Nyheten kan sätta ännu större press på en redan ifrågasatt IFK-ledning. Fadäsen när man fråntogs en seger efter att ha missat att betala en avgift för spelarpass och lagets dåliga form under våren har precis börjat falla i glömska när detta nu nystas upp. Pekka Lyyski är redan ifrågasatt, och knappast lär han bli mer populär tack vare detta.
Samtidigt ska man komma ihåg att skattegranskningen och resultatet av den i sig varken är något unikt eller speciellt allvarligt. Fotbollen är en väldigt speciell bransch där snabbt förändrade verksamhetsförutsättningar och knappa resurser ofta inneburit att klubbar och de personer som jobbar för dem försökt hitta rätt kreativa lösningar för anställningar och arvoden.
Det är inte speciellt ovanligt att tränare, sportchefer och andra anställda i fotbollsklubbar hyrs in som konsulter i stället för att vara just anställda. I skrivande stund är till exempel både Djurgårdens vd och sportchef inhyrda konsulter.
Det här upplägget gillas dock inte alltid av myndigheterna. För några år sedan drabbades Malmö FF:s sportchef Hasse Borg av en rejäl skattesmäll. Han var inhyrd från ett konsultbolag, men skattemyndigheten ansåg att han var att betrakta som anställd. Därför dömdes klubben till att betala sociala avgifter och Hasse Borg att betala inkomstskatt.
Klubbarna har sällan något att tjäna på att hyra in sina tränare och sportchefer som konsulter i stället för att anställa dem. Man slipper visserligen vissa sociala avgifter, men i slutändan är vinsten marginell.
Snarare är det tränarna och sportcheferna som drar skattemässiga och andra fördelar av upplägget. Till exempel har en konsult mycket större frihet att åta sig andra uppdrag än en anställd.
Även om detta är ren spekulation skulle det därmed inte vara förvånande om det även i det här fallet är Pekka Lyyski som förespråkat det här upplägget och att IFK helt enkelt bara gått med på det.
När Malmö FF fälldes för precis samma sak var det även sportchefen Hasse Borg som personligen drabbades av den största smällen i form av obetald inkomstskatt. Rimligtvis borde samma sak gälla här: av de 100.000 som det pratas om torde bara en liten del handla om skatter som IFK inte har betalat. Den största delen handlar gissningsvis om skatt som Pekka Lyyski är skyldig den finska staten, men som IFK nu tvingats betala in.
Det måste dock påpekas att även om beslutet vinner laga kraft och IFK:s besvär förkastas tyder det mesta på att varken klubben eller Pekka Lyyski gjort sig skyldiga till något speciellt allvarligt.
Det är inte tal om några böter och absolut inte om att något brottsligt ska ha ägt rum. Det som skett är möjligtvis lite klantigt, men moraliskt är det ungefär lika klandervärt som när vem som helst åker på restskatt.
Så om IFK ska kritiseras för något är det att man, sin vana trogen, varit dåliga på att informera om beslutet. Om man från början hade informerat ordentligt om den hotande skattesmällen hade det aldrig blivit någon större diskussion eller svarta rubriker. I stället skapar bristen på information återigen intrycket att man har något att dölja, trots att man egentligen inte borde ha det i detta fall.
Fredrik Rosenqvist