Centerns lagtingsledamot Runar Karlsson fortsätter att kritisera regeringens sparplaner. I en insändare skriver han att regeringen mycket väl är medveten om konsekvenserna och vänder sig särskilt mot åtgärderna inom ÅHS. De leder till sämre sjukvård, skriver han. Samma kritik framfördes tidigare av Centerns gruppledare Britt Lundberg i budgetdebatten. Budskapet har varit detsamma från andra röster inom Centern under våren och sommaren. Sparkraven är för höga och felprioriterade, skrev Centerns lagtingsgrupp i en insändare i juni.

Efter några månader har det därmed klarnat hur Ålands mesta regeringsparti Centern inledningsvis valt att tolka sin nya roll som oppositionsparti. Skjut skarpt och hårt. Spela gärna ut klassiska oppositionskort som att regeringens åtgärder slår mot de utsatta, medan man själv står för mjuka värden. En dramaturgi som på inget sätt är udda eller unik för ett oppositionsparti, men som bara råkar klä just Centern illa, av ett flertal skäl.

Det första är att Centern själv varit med och ställt till den röra som någon annan nu tvingas städa upp. Underskottet i budgeten för 2016, som lades då Centern innehade finansministerposten, ökade kraftigt till -17,6 miljoner euro.
En situation som finansiellt innebär att landskapets likviditet snabbt äts upp och att lån till ren drift, alternativt landskapsskatt, snabbt närmar sig som ett reellt hot.
Vad ska landskapsregeringen göra i det här läget? Inte spara? Låta allt gå?

Det andra skälet är att det knappast är ärligt att låtsas att landskapets i särklass största budgetpost, ÅHS, kan vara immun mot förändring i den situation landskapet nu befinner sig.
När Centern satt i regeringen var man också tydlig med att det tvärtom är i dessa områden man måste våga gå in om man ska få en effekt i siffrorna. Är det bortglömt nu?
Och varför skulle ett effektivare ÅHS per definition leda till en sämre vård?
Är det ens säkert att den måttliga besparing som nu föreslås för denna med åländska mått stora organisation kommer att märkas ut mot medborgarna och patienterna?
Till sist måste man fråga sig om det inte vore till fördel för Centern att prata ihop sig innan man går till attack.
Medan Runar Karlsson nu slår fast att besparingarna i stället måste göras inom speciellt skärgårdstrafiken så går partikollegan Veronica Thörnroos samma vecka ut i en annan insändare och argumenterar för vad som ser ut som motsatsen. Bland annat skriver hon att fartygsflottan är föråldrad, sliten och kapaciteten för liten. Hon skriver att allt utvecklingsarbete inte kan avstanna trots det ekonomiska läget. Hur ska man ha det?
Gasa inom trafikpolitiken? Eller bromsa?
Sammantaget får man därför notera att Centern spelar ett högt spel med den egna trovärdigheten.
Konstruktiv kritik från en stark opposition med erfarenhet av makt är något som alla politiska system mår bra av.
Men det Centern för stunden bjuder på är snarare en mix av förnekelse, inkonsekvenser och rent gnäll.

Niklas Lampi