Det finns de som tror att kunskap om judarnas historia under nazismen är ett verksamt vaccin mot antisemitism. De har fel.
Just nu sveper en antisemitisk - judehatande - våg över världen, igen, i spåren av konflikten mellan Israel och Palestina. De som drabbas av den är inte bara judar bosatta i Israel utan alla judar över hela världen. Synagogor bränns och vandaliseras och på olika nätforum skriker judehatare ut sina primitiva känslor, som att Hitler borde ha fått göra färdigt sitt jobb.
Att rasister och islamister hetsar mot judar går möjligtvis att förklara med att det odlas ett aktivt och djupt rotat hat i båda grupperna. Men att den gamla europeiska antisemitismen nästan blivit rumsren skrämmer.

Det borde vara självklart att varken de judiska församlingarna eller enskilda individer ansvarar för vad som händer i Gaza. Saklig kritik mot staten Israel är berättigad men hets och hat mot den judiska folkgruppen, antisemitism, är det inte.
Detta hat bygger på verkligt rasbundna tankemönster. Man utgår ifrån att alla med judisk härstamning tänker lika och kan göras ansvariga för vad som händer nu. Precis lika upplyst som när medeltidsmänniskan förföljde europeiska judar med argumentet: det var ni som dödade Jesus. På samma vis hetsar man nu mot allt judiskt och gör sekulariserade judar över hela världen ansvariga för vad som händer i Israel idag.
Precis samma mönster som brukar kritiseras efter attentatet den 11 september, när röster höjdes för att alla muslimer i världen var ansvariga för det och att alla muslimer var tillåtna måltavlor för hat, hot och misstanke.

Man har i enkäter frågat Europas judiska befolkning hur de upplever sin situation och 22 procent svarar att de undviker att visa att de är judar och undviker farliga platser. Men ett land sticker ut och det är, något oväntat, Sverige. Där säger varannan svarande att de är rädda för att visa sin härstamning. Och i Malmö är situationen värst, det är en stad som överges av judar just för att antisemitismen där är så öppen.
Det finns de som menar att det hänger samman med att Sverige har så många muslimska invandrare och att dessa har med sig den antisemitism de fått i sig med modersmjölken.
Om detta brukar man tala tyst i offentligheten för ingen vill vara den som kritiserar muslimer. Men naturligtvis hårdnar motsättningarna när ideologiskt medvetna muslimer ges plats för att framföra starkt Israelfientliga åsikter som att Hamas vill utplåna den israeliska staten. Stridsropet är: kasta judarna i havet.
Då är det lätt hänt att förnuftet överger debatten och att Juden, med stort J, blir den universella fienden.

Den gamla antisemitismen var ofta politiskt bunden till partier, som Hitlers nazister eller den antisemitism som frodades i Frankrike under mellankrigstiden. Visst finns det också idag europeiska partier som ungerska Jobbik och grekiska Gyllene gryning som har antisemitism på sin agenda.
Men en oroväckande tendens är att antisemitismen sipprar in i partier som man inte förknippar med fenomenet. När partier på vänsterkanten tar avstånd från Israel och gullar med Hamas och Hisbolla och går i demonstrationer där dessa organisationers fanor fladdrar och där Israels flagga bränns så skickas kraftfulla signaler om att judar är tillåtna måltavlor, att det är en etablerad och rumsren åsikt. I Frankrike har man denna sommar stuckit synagogor i brand i samband med propalestinska demonstrationer.

Det är här människor hamnar i en moralisk gråzon när man inte ser hur den gamla antisemitismen göds av stödet till muslimska terrorgrupper.
Eller, än värre, hur man blundar för detta samband och låter ändamålet helga medlen. I sann jesuitisk anda.
Det är både ologiskt och dumt - och helt livsfarligt.

Ålandstidningen