Carina Karlsson som i går kväll tog emot utmärkelsen som årets feminist påminde klokt i en intervju här i Ålandstidningen om att feminism inte handlar om ensidig rättvisa för kvinnor. Feminismen är bra för männen också.
Det är ju egentligen en självklarhet, men en självklarhet som tydligen inte kan upprepas nog ofta.
Feminism är en undergren till demokratin. Är du demokrat är du feminist eftersom du är för alla människors lika värde. Dess rötter går tillbaka till upplysningens 1700-tal. En period då människan gjorde sig myndig genom att bejaka förnuft och samhällsnytta och ifrågasätta auktoritetstro, ofrihet och privilegier. Tankar som ledde till den ofrånkomliga slutsatsen att alla människor har lika värde. Även om det skulle dröja ett par hundra år, och kräva kamp, blod och till och med förlorade liv, innan vi nådde fram till dagens åtminstone på pappret jämlika nordiska samhälle.
Kampen har i första hand förts av en oräknelig mängd modiga kvinnor, varav de flesta försvunnit i historiens mörker, men med tiden fick man stöd av liberalismen och av arbetarrörelsen.
Det som tycks svårast att svälja för antifeministiska män och kvinnor, är grundtanken att män i kraft av sitt kön har större privilegier än kvinnor. Att samhället byggts och lagar stiftats för att i första hand passa manliga behov. Att män får mer i lön för samma arbetsuppgifter och att det är svårare för kvinnor att göra karriär till de högre maktposterna.
Det här är inget löst tyckande. Det är fakta som bygger på lättillgänglig statisk.
För att vi ska uppnå jämställdhet behöver männen dela med sig av en del av dessa privilegier. Och det är där det gör ont. Få människor accepterar att behöva avstå från uppnådda fördelar. Fördelar som upplevs som så självklara att de betraktas som naturgivna.
För att vidga perspektivet: betänk hur svårt vi här i i-världen har att bara tänka oss att minska lite på antalet semesterflygresor och mängden kött vi äter –trots att jordklotets överlevnad på sikt hänger på det.
Det är troligen i denna svåra diskussion om erkännande och avstående av privilegier som antifeministerna hämtat fördomen att feminismen är emot män. Feminismen går ut på allas lika rätt att få välja hur man lever sitt liv. Det handlar inte om att alla ska vara likadana, och sudda ut skillnaderna mellan kvinnor och män. Tvärtom handlar det om att ge alla rätten att välja hur man vill vara, hur man vill klä sig, vem man vill älska och ha sex med, om man vill ha barn eller inte och hur man i samråd med sin partner väljer att organisera sin familj. Och naturligtvis hur mycket man vill bejaka och leka med traditionella kvinnliga och manliga egenskaper och förväntningar.
Feminismen är ett befriande tankesätt.
Svårare än så är det inte.
Grattis Carina!

Petter Lobråten