Som Ålandstidningen skrivit har alarmcentralen försummats av sina huvudmän landskapet och polisen i många år. Man har inte lyckats rekrytera en ordinarie alarmmästare och sedan en dryg månad står man även utan en tillförordnad chef. Men den kanske värsta effekten av att man glömt bort denna viktiga samhällsfunktion är att personalen inte fått all vidareutbildning man behöver och att tekniken hunnit bli föråldrad.
Detta är allvarligt. De som svarar när man ringer 112 har en viktig, men ofta bortglömd, samhällsuppgift. När de tar emot, prioriterar och förmedlar de alarm som kommer in är det en fråga om liv och död att de kan sitt jobb och att tekniken inte strular. I Sverige har vi sett flera exempel där människor faktiskt dött efter att personal på SOS-alarm inte förstått eller tagit samtal som kommit in på allvar.
Sedan finns det helt rimliga förklaringar till varför det har blivit så här. Polisen har de senaste åren haft fullt upp med att reformera sin egen verksamhet. Man har genomfört en omfattande omorganisering och kämpat för att få till det nya polishuset. Att man inte ägnat all energi åt alarmcentralen, där den dagliga verksamheten trots allt rullat på, är förståeligt. Man kan också ifrågasätta det rimliga i att polisen ska vara huvudman för alarmcentralen, när man varken delar lokaler eller huvudsakligt verksamhetsområde.
Grundproblemet är att det inte finns någon given myndighet att lägga alarmcentralen på. Att ha den hos polisen fungerar inte, och det gör uppenbarligen inte att ha den som en fristående myndighet inom landskapet heller. Att räddningsverket ska vara huvudman för den visade sig heller inte vara lyckat, alarmcentralen måste skötas på landskapsnivå. Det logiska vore att lägga den på en gemensam räddningsmyndighet för hela Åland, men en sådan existerar inte.
Nu vill polismästaren Maria Hoikkala ta tag i problemet genom att teckna ett samarbetsavtal först med räddningsverket, och sedan även skapa ett bredare samarbete med landsbygdens räddningsmyndighet, ÅHS och gränsbevakningen.
Maria Hoikkala ska ha en eloge för att hon på allvar tar tag i en verksamhet som hon lika lätt kunde ha fortsatt sopa under mattan. Nya samarbetsavtal är utan tvekan bättre än dagens situation, men det är tveksamt om detta är den bästa tänkbara lösningen.
Det finns redan otaliga samarbeten mellan kommuner och kommunala myndigheter på Åland. Problemet är att avtalen är så många, krångliga och gamla att knappt något vet vad alla samarbeten innebär och vad de kostar. Det är tveksamt om det behövs fler sådana avtal mellan kommuner och olika myndigheter för att effektivisera verksamheten. Snarare talar det mesta för att det är bättre att skapa större enheter, där verksamheten inte behöver regleras genom avtal.
Det bästa vore därför att skapa en gemensam räddningsmyndighet på Åland, på samma sätt som vi har en polismyndighet. På så sätt skulle antal kockar i denna soppa minska drastiskt, vilket knappast skulle missgynna alarmcentralen.

Fredrik Rosenqvist