Det finns inga fribrev för vattenskoterförare. Vid en olycka är den som framför vattenskoter att betrakta som befälhavare i lagens mening och det betyder fullt ansvar för hur man framför fordonet och för de olyckor man ställer till med.
Sommar innebär att många som är sjöovana befinner sig ute med olika typer av flytetyg och en gemensam nämnare för de sjöovana är att de upplever sig själva som vana och skickliga förare. Det leder ofta till att de tar överstora risker och utsätter sig själva och andra för fara.
I Norrtelje Tidning uppmärksammades nyligen att problemen i farleden vid Furusund ökat denna sommar. Allt fler vattenskotrar, ribbåtar och kanoter befinner sig i faret och väntar på svallet från de stora färjor som använder farleden. Det leder till situationer som upplevs som obehagliga av dem som framför färjorna när det är många små farkoster som cirklar runt färjorna och ibland befinner sig farligt nära dem. Att köra runt framför färjor och annan nyttotrafik är ett lagbrott eftersom man distraherar trafiken och kan framkalla fara. Man ska ju minnas att delar av farlederna är trånga, i synnerhet om de större fartygen får möte.
Om oturen skulle vara framme och någon av de små farkosterna skulle få motorstopp när de befinner sig framför eller invid färjorna har färjorna ingen möjlighet att snabbt väja eller ”bromsa”. En stor färjas bromssträcka är flera hundra meter och mycket hinner hända på den tiden.
Det handlar inte om att förbjuda vattenskotrar och ribbåtar att använda farlederna men de måste hålla sig till sjöreglerna, veta att nyttotrafiken har företräde framom nöjestrafiken, att små flytetyg ska lämna företräde åt de stora. Det var tidigare en självklarhet för trafikanter men tycks inte vara det idag.
Eftersom vattenskotrarna snabbt ökar i antal så borde man se till att utbilda förarna, kräva förarlicens av dem som kör dem. Med så mycket hästkrafter att kontrollera är det rent otroligt att vem som helst får köra dem. Man kan ju jämföra med hur det skulle vara om man fick framföra tung motorcykel i trafiken utan körkort. Sveriges riksdag bereder just nu en lag som ska börja kräva körkort av den här kategorin sjöfarare.
I synnerhet vattenskoterförarna tycks anse att de har speciella rättigheter att bete sig regelvidrigt på vattnet. De kör nära stränderna i hög hastighet och befinner sig i farlig närhet av större fartyg. Ändå finns det inga fribrev för vattenskoterförare. Vid en olycka är den som framför vattenskoter att betrakta som befälhavare i lagens mening och det betyder fullt ansvar för hur man framför fordonet och fullt ansvar för de olyckor man ställer till med. Om man med sin lek nära stora fartyg är att betrakta som den som orsakar en sjöolycka kan det bli mycket kännbart ur ekonomisk synvinkel, bland annat.
Man kan säkert koppla den här typen av lek i farleder till det som kallas unga mäns riksbeteende, alltså benägenheten att ta stora risker i olika situationen.
Köra fort och fräckt i trafiken till lands och sjöss, undvika skyddsutrustning som hjälmar och flytvästar. Många män tycks anse att de ser dumma ut i flytväst och tar dem inte på sig. Fast där tycker man att en attitydförändring skulle vara på sin plats. Om valet står mellan levande i flytväst och flytvästfri men död borde valet vara enkelt. Vi är ju noga med att lära barnen att ta på sig skyddsutrustning så varför inte fortsätta predika även för ”barn” som fyllt 20?
Detsamma gäller när man utmanar ödet i små farkoster och surfar i vågsvallet efter färjor. Man borde vara medveten om att motorer är teknik och att all teknik kan drabbas av problem. Om motorn dör just när man är inne i stora vågor finns riken för att kapsejsa och hamnar man i vattnet intill stora färjor kan man sugas ner av svallet och hamna i en dödligt farlig situation. Staistiken från Finland i fjol visar att 53 personer drunknade sjötrafik olyckor och majoriteten av dem i småbåtsolyckor.
Man får hoppas att detta riskbeteende inte orsakar någon dödsolycka i sommar, för det kallas ju olycka även när någon omkommer på grund av risktagande.
Benita Mattsson-Eklund