Ännu ett riksdagsval är avklarat och redan försiggår förhandlingarna för fullt om vilka som ska styra republiken Finlands statsskuta de närmaste fyra åren. En period som också innebär att man kan ana regeringsbasen för vilka som styr när republiken om två år firar 100-årsjubileum som stat.
Man har redan talat om att valsegrande centerpartiet vill minska antalet ministrar och slimma regeringskostymen, en modell som vi på Åland gott kunde ta efter både för att spara och för att göra regeringsmakten tydligare. Hur väl man lyckas med detta återstår att se.
Men det finns en grupp nära maktens källa som man alltför sällan tänker på när det handlar om maktutövning: den växande skaran av politikproffs som tillhör ministrarnas innersta krets och som inte är politiker och inte tjänstemän. Ofta är de högutbildade och ambitiösa. De kan kallas politiska sekreterare, informatörer, presschefer eller konsulter och de verkar efter den gamla devisen verka men inte synas. Oftast är de mycket aktiva när det gäller att ta fram politiska strategidokument.
 
Under våren kommer det att pågå en livlig aktivitet för att rekrytera sådana medarbetare. De kan komma från näringsliv och media – ironiskt eftersom antalet journalister som granskar makten blir färre när många tidningar sparar medan de som blir mediakonsulter ökar i antal. Men den här typen av specialmedarbetare rekryteras också i de blivande ministrarnas vänkrets, man vill absolut ha människor man litar på och har en relation till, bland bekantas bekanta med partiprofil och bland unga uppstickare. Många ministrar är helt på det klara redan nu med vilken profil man tänker satsa på i offentligheten och strategiska medarbetare väljs så de passar in.
Naturligtvis finns det också plats för grå eminenser med ovärderlig kunskap om det politiska spelet med i gruppen men man brukar helst välja personer som inte har så tydlig profil.
 
Det här är ett fenomen som är vanligt i de flesta västländer men det finns även i egna varianter i länder som Ryssland och Kina. Det är ganska intressant, att fundamentet för politisk maktutövning i alla politiska system tycks ha reserverade platser för personer som inte vill satsa på att vara politiker men som ändå driver den politiska utvecklingen från sidan. Ofta hittar man i gruppen riktiga cyniker som inte har mycket till övers för folkviljan och tycker att den egna gruppen är smartare än de politiker de företräder.
Den här typen av politiska medarbetare är mycket gammal. Man hittar dem som rådgivare till kejsarna i Rom och Bysans, de finns vid de europeiska kungahoven och de finns hos kejsarna av Kina. På den tiden, när envälde rådde, var det betydligt farligare att vara mäktig medarbetare. Den som begick misstag kunde utan större ceremonier avrättas och förvisas. Idag är vi väl mer civiliserade, de som sparkas får ofta välbetalda reträttposter där de kan sitta och gräma sig över förlorad makt.
 
Naturligtvis finns det nackdelar med att den här politiska undervegetationen växer till sig. Gruppen bildar ett eget nätverk inom politiken och de politiker som vill vara framgångsrika måste känna till nyckelpersonerna i de olika nätverken för att kunna påverka olika sakfrågor. Inflytelserika specialmedarbetare fungerar som målvakter och kan vara tuffa när det gäller chanserna att låta vissa puckar glida in. Det kan betyda att resultatet, som de folkvalda vill ha, kanske försenas och dras i långbänk för att politiska konsulter anser att någon eller några vinner på att så sker.
En annan sak som kan vara negativ för ministrar är att alltför starka specialmedarbetare kan ge en partisk bild av vad som händer ute på fältet och av vad folk väntar sig av en regering. Politiker på hög nivå har naturligtvis ont om tid och måste delegera och lita på vad specialmedarbetare rapporterar. Samtidigt bygger det systemet på förtroende, ministern i fråga litar på sina medarbetare och det behöver inte alltid vara en fördel i en omgivning där sympatier kan växla och specialmedarbetare håller alla karriärvägar öppna.
Det skulle vara intressant med en kartläggning av ministrarnas specialmedarbetare när den nya regeringen kommit på plats. Det är nyttigt att veta vad som finns i den politiska undervegetationen.

Benita Mattsson-Eklund