Arbetslösheten på Åland fortsätter att sjunka. Den är redan låg, ungefär så låg som ekonomer brukar mena att den teoretiskt kan bli.
Men nu fortsätter den alltså nedåt. I augusti var den 3,5 procent; 0,4 procent lägre än samma period i fjol. Jämför man dessa siffror med vilket land och vilken region som helst står de sig synnerligen väl. Sverige, vars ekonomi går som tåget, har en arbetslöshet på 7,8 procent.
Bakom ligger en konjunktursituation som ser bättre ut. Redan 2013 började vissa ljusglimtar synas, visar en färsk Åsub-sammanställning av bokslut som redovisas på nyhetsplats i dag. Den övergripande känslan är att det här förstärkts sedan dess.
Boksluten från många större företag har varit positiva överraskningar. Allt från finanssektorn via it-sektorn till många småföretag har redovisat starkare resultat. Även delar av den hårt prövade rederibranschen har visat vissa tecken på återhämtning. Samtidigt pågår nu åter många större byggprojekt i landskapet. 2015 har hittills också bjudit på en rad spännande exportaffärer.
Utvecklingen är intressant att sätta i relation till det som fortsätter att hända i landet i stort.
Senast ut med att skruva ned prognosen för finländsk ekonomi var Nordea. Här flaggar man nu för att 2015 blir det fjärde året på raken då finländsk ekonomi krymper. Allt över nolltillväxt är enligt Nordea bra i den här situationen och speciellt bristen på dynamik är något många pekar på. Åland verkar i varje fall än så länge förmå gå i en annan riktning och visa att det även finns delar av landet som avviker från den här bilden.
Det är ur lokalt perspektiv glädjande –samtidigt gäller nu förstås att på alla plan bygga vidare på den gryende uppgång som syns. Men hur?
Redskapen i den traditionella näringspolitiken är få – här handlar det främst om att på marginalen mixtra med stödnivåer för ett begränsat antal branscher. Därmed inte sagt att den lokala politiken saknar andra tillväxtverktyg.
Det kanske främsta är att se till att ha ordning och reda i de offentliga finanserna så att man, i stället för höjda avgifter, kan börja fundera på avdrag som tvärtom stärker köpkraften på ett brett sätt för hela samhället.
Inte minst nu när skattetrycket i landet i stort ser ut att vara på väg upp skulle det här kunna vara ett intressant sätt för landskapet att parera lokalt och ge en extra injektion.
Samtidigt gäller förstås nu att inte bli mätt och belåten, och låta allt slå över i hemmablind självgodhet.
Tendenser till det finns hos en del politiska röster, som tycks mena att Åland nu inte behöver genomföra de reformer på arbetsmarknaden som planeras i Finland för att det går så bra för Åland. Det vore att bädda för framtida problem.
Åländsk ekonomi är intimt sammanflätad med den finländska. Om Åland nu på egen hand skulle köra vidare med högre kostnader innebär det sänkt konkurrenskraft i förhållande till konkurrenterna på den viktigaste marknaden. Det vore att stjälpa, snarare än ytterligare hjälpa den återhämtning som nu blir allt tydligare.

Niklas Lampi