Det har varit fram och tillbaka och det har låtit som allt ska rinna ut i sanden.
Men i torsdags gav riksdagens ekonomiutskott klartecken för det åländska vindkraftsstödet. Om paketet går hela vägen genom riksdagen, vilket de flesta tror, innebär det totalt cirka 60 miljoner euro till tre åländska vindkraftsprojekt under kommande år.
Beslutet i utskottet är på flera sätt historiskt.
Det är till att börja med det i särklass största näringsstödet som någonsin betalats i klump till en näringsgren på Åland, om allt går som det ska. Närmast kommer veterligen miljöstödet till Viking Grace som landade på 28 miljoner euro. Stödet för Finlandskabeln från finländsk sida blev 50 miljoner euro, men då handlade det mer om basal infrastruktur än regelrätt näringsstöd.
60 miljoner. Det är inte fy skam mot bakgrund av att man nu också på det ekonomiskt välmående Åland söker ny tillväxt inom gamla och nya branscher. Här kommer nu på ett bräde en möjlighet att lyfta affärsidén grön energi på lokalplanet. Investeringen kommer att sprida ringar på vattnet på flera plan, men samtidigt även bidra till den omställning inom energiförsörjningen som alla inser att är nödvändig.
Samtidigt är beslutet också historiskt på ett annat sätt.
Egentligen skulle Finland enligt den normala regelboken överhuvudtaget inte ha något med det här att göra. Näringspolitik på Åland faller under självstyrelsens behörighet. Ändå har man här dragit slutsatsen att republiken öppnar hela landets skattebetalares plånbok för en näringspolitisk insats på Åland.
Orsaken är vinn-vinn-situationen. Finland får genom vindkraftsutbyggnad i en av landets blåsigaste regioner lättare att nå upp till de nationella klimatmålen. Åland får i sin tur den satsning man pratat om länge men som man hade haft svårt att klara med bara egna finansiella muskler.
Mycket talar nu för att utbyggnaden kan vara i gång snabbt, kanske redan i höst.
När samtliga projekt genomförts räknar man med att vindkraften kan stå för uppemot 70 procent av energin som förbrukas i landskapet.
Det gör Åland i ett slag till ett klimatsmart samhälle, blir i sig ett varumärke att spinna vidare på och skapar även förutsättningar för intressanta exportmöjligheter.
Samtidigt är det lika så bra att vara ärlig med att man nu i praktiken återreglerar en avreglerad bransch. Man pekar med subventioner ut vind som framtiden och tränger samtidigt ut nyinvesteringar i andra, potentiellt lika klimatsmarta energikällor. Hur vet vi att det här är rätt, och att inte exempelvis sol, vågkraft och kärnkraft är lika rätt?
Svaret är att det vet vi inte.
Det är fullt möjligt att vindkraften aldrig kommer att bära sig marknadsekonomiskt, och att nya, andra klimatsmarta energikällor kommer att vara mer i ropet när de sista möllorna rests.
Men den här typen av vägval är aldrig svartvita och det är rimligen bättre att man tågar vidare åt något visst håll någon gång, än att man obeslutsamt stampar på stället medan utmaningarna för miljön bara blir större. Det var en bra vecka för Åland och klimatet.
Niklas Lampi