Är tryggheten med självstyrelsen skenbar?
Är Åland tvärtom lika utsatt som Svenskfinland?
Det verkar så.
Vårdformen har varit ett hårt uppvaknande för Åland och på många sätt blottat självstyrelsen. Denna verkar inte alls vara en så stark försäkring som vi trott. Tvärtom verkar även Åland godtyckligt kunna svepas med av bara farten när varierande riksdagsmajoriteter kastar om de stora nationella byggstenarna. Det var ju inte så här det var tänkt. Tanken var i stället att Åland på egen hand och inom sina behörigheter har rätten att utforma samhället.
Men som många politiker, tjänstemän och bedömare under de senaste veckorna noterat har nu den här tron torpederats.
Det visar sig tvärtom att bärande delar av autonomin kan raderas bakvägen, via ett lagpaket som inte ens har med landskapet att göra.
Det finns därför redan nu en viktig lärdom att dra av alla turer kring vårdreformen, oavsett hur de slutar.
På något sätt och med någon teknik måste rimligen de nu blottlagda svagheterna i självstyrelsebygget tätas, lagas och ersättas med något mer hållbart. Något som står sig genom kommande reformer. Och något som gör att idén med hela självstyrelsen bibehålls, trots att staten nu och framöver kan tvingas till omställningar.
Exakt hur det här ska se ut återstår att se. Men allt talar för att det inte räcker med de kosmetiska justeringar som nu av allt att döma ventileras i Ålandskommittén. Det måste till något mer genomgripande, något som åtgärdar de brister som nu kommit upp till ytan.
Att skynda iväg med en kopia av dagens modell, i lite snyggare och modernare språkdräkt, vore därför inte bara poänglöst.
Det vore även riskabelt. Åland skulle då låsa fast sig vid ett upplägg som nu visat sig otillräckligt.
Och detta skulle vi i så fall få leva med i kanske 40 år, den tid det brukar ta mellan dessa revisioner. Hur mycket finns då överhuvudtaget kvar av självstyrelsen?
Låt därför i stället det här ta den tid som behövs.
Invänta ett mildare politiskt klimat, om dagens låsta läge förblir låst. Jobba vidare på hemmaplan, bredda kontaktnätet mot de stora finländska partierna, involvera presidenten och sök inspiration i Norden och Europa. Och framför allt: fokusera på innehållet. Det är det som är det viktiga –inte att skålen hinner höjas till ett godtyckligt valt jubileum.

Niklas Lampi