Nu drar de åländska skolbarnen till Helsingfors för att delta i stafettkarnevalen på Olympiastadion. Tusentals barn från hela det svenskspråkiga Finland samlas för att springa ikapp, tävla om den bästa hejarklacken och inte minst besöka Borgbacken och bara umgås.
I år har tävlingen drabbats av en sorglig men viktig debatt. Ekenäs högstadium förbjöd först sina elever att vifta med regnbågsflaggor i hejarklacken. I en intervju förklarade Lukas Lundin, ordförande för elevkåren i Ekenäs högstadieskola, tankarna bakom den ursprungliga dubbelmanifestationen:
”Militärtemat kom sig av att vi ville lyfta fram att Finlands enda svenskspråkiga brigad finns här. Men eftersom det kändes som ett känsligt tema ville vi mjuka upp det med något fredligare, och då kändes regnbågsflaggor som en bra idé.”
Men det tyckte en del av lärarna som motsatte sig regnbågsflaggorna. Skolans rektor Petri Nyberg förklarade att regnbågsflaggorna är för politiska. Till Yle Västnyland sade han att lärarkåren tycker att det är bra att elever aktivt deltar i samhällsdebatten om sexuella minoriteter. ”Men vi ansåg att EHS som skola inte har det här som sitt tema. Tidigare har vi till exempel haft skolmat som tema, så vi ansåg att det här är ett för eldfängt ämne.”
Att stödja ortens militära koppling tyckte han inte var politiskt.
Efter den storm av kritik som rektorns beslut utlöste meddelade skolan sedan under onsdagen att man ändrat sig och tänkte tillåta regnbågsflaggor. Det var klokt av dem, om än lite yrvaket. Deras initiala ryggmärgsreflex att förbjuda vittnar om den rädsla och de missförstånd som omger regnbågsrörelsen.
Stafettkarnevalen har nolltolerans mot politiska manifestationer, vilket är klokt med tanke på att det handlar om barn. Lekarna ska stå i centrum. Arrangörerna meddelade att man inte räknar in regnbågsflaggorna bland de otillåtna politiska symbolerna. De, liksom Lukas Lundin, förstår det självklara. Som Luka Lundin själv uttrycker det: ”Det handlar om mänskliga rättigheter. Vi vill värna om människors rätt att få välja och vara den de är.”
Finlands svenska skolungdomsförbund uttalade sitt stöd för elevkårens regnbågsidé. I ett pressmeddelande skriver förbundet: ”Det är skolans grundläggande uppgift att fostra ungdomar till jämlikt tänkande, och skolan får inte vara ett utrymme för diskriminering. Mänskliga rättigheter utgör en grund i vårt samhälle, där individen ska kunna tänka kritiskt och förverkliga sig själv”.
Regnbågsflaggans innebörd är mycket enkel: Den står för tolerans. Att var och en äger den mänskliga rättigheten att själva bestämma vem man är.
Det om något är ju själva grunden för att vad skolan ska lära våra barn.
Stafettkarvalen startades 1961 av Carl-Olaf Homén. På dess webbsida beskriver han tävlingens målsättning:
”Den idrottsliga målsättningen är att betona glädjen i idrotten, lagandan, kamratskapet och skolgemenskapen.”
Han fortsätter:
”Den samhälleliga, finlandssvenska målsättningen är att stärka den finlandssvenska identiteten och samtidigt skapa good will över språkgränsen. Vi tror, att det är viktigt för en minoritet, att inte i varje ögonblick påminnas om sin litenhet i förhållande till majoriteten. Vi tror också, att för att en minoritet skall kunna göra en fullgod insats hela landet till fromma, måste den ha möjlighet att förverkliga sina egna idéer, på sina egna villkor, i sin egen krets, på sitt eget språk.”
Det är en bra beskrivning av vad regnbågsflaggan står för.
Petter Lobråten