– I dag har ni ju i princip ingen valfrihet alls.
Orden är Vesa Ekroos i en intervju i Ålandstidningen förra veckan.
Han sitter i Medimars styrelse och har givetvis till uppgift att verka för att det bolag han företräder ska kunna skapa en lönsamhet i sin verksamhet. Men han är också en av Finlands främsta experter på samverkan mellan offentlig och privat vård. I 40 år har han jobbat med vårdfrågor, bland annat som vd för en av landets största vårdkoncerner.
Nu har han även fått tillfälle att bekanta sig med vård ur åländskt perspektiv, och som Ekroos ser det avviker Åland alltmer.
Ja, landskapet framstår närmast som en vit fläck i Norden med sitt ensidiga fokus på vård i offentlig regi.
Vad Vesa Ekroos närmare bestämt syftar på är att det hänt mycket på vårdfronten i Norden och Europa på senare år.
Sverige har haft det fria vårdvalet i flera år. Finland går snart inför ett upplägg där pengarna i högre grad ska följa patienten. Även andra nordiska och europeiska länder har i varierande grad öppnat för alternativa driftsformer och konkurrens. Allt för att försöka öka effektiviteten och få pengarna att räcka till mer.
Ekroos menar att det finns inspiration även för Åland att hämta från den här utvecklingen.
Intressant nog får han stöd av nye hälsovårdsministern Wille Valve (M).
Han säger i en intervju för Ålandstidningen i lördags att Åland ”måste riva väggarna mellan den offentliga och den privata sjukvården”.
Valve tror inte det kommer att räcka med att gå fram med osthyveln. Underskottet är för stort för det. I stället vill han titta på vilka verksamheter som kan skötas på ett annat sätt. Han frågar sig därför om man kan nå högre kostnadseffektivitet genom ett ökat samarbete med aktörer som Medimar och Folkhälsan.
Valves utspel kommer inte från en klarblå himmel, utan speglar tankar som i viss mån också finns i regeringsprogrammet. Bland annat finns här en öppning för servicesedlar och ökad samverkan. Formuleringarna är försiktiga, försiktigare än ministerns. Men tonläget är ändå här och hos ansvarige ministern nu ett annat än vad det brukar vara i dessa frågor.
Exempelvis den avgående ÅHS-ordföranden Mia Hanström (S) vände sig nyligen tvärt emot ett friare vårdval, och raljerade kring ”köp- och säljmetoden” i ett inlägg med rubriken ”Värna ÅHS-konstruktionen”.

Ser vi nu med andra ord en början på ett trendbrott, en öppning för förändring även på Åland?
Det återstår att se. En reform av vården är något helt annat än att lägga ut några färjlinjer på entreprenad, vilket som känt också var en prövning och tog nog så mycket tid. Om man verkligen är överens om att driva förändring inom det här stora, politiskt laddade området kommer det att kräva mycket vilja, ork och kraft hos regeringen i allmänhet och ministern i synnerhet. Klart är i varje fall att en form av ambition uttryckts.
Tidigast i tilläggsbudgeten kan vi kanske få en vink om i vilken mån dessa ord följs av handling, och om Åland förblir sist i Norden eller börja närma sig övriga.

Niklas Lampi