Orden ”odemokratiskt” och ”antidemokratiskt” svingas nu hejvilt i debatten om kommunreformen. Delar av oppositionen, inte minst Centerledningen, klistrar etiketterna på landskapsregeringen i inlägg efter inlägg.

Sakligt sett är det här nonsens eftersom landskapet Åland enligt alla mått fortfarande är en demokrati.
Republiken Finland, som självstyrelsen formellt utgör en del av, är en av världens mest stabila demokratier.
Tillsammans med övriga nordiska länder placerar sig landet i regel så högt det går i demokratirankingar.
Några enskilda demokratimätningar för åländsk del finns inte men det går inte att dra några andra slutsatser än att alla tänkbara kriterier för demokrati även lokalt är uppfyllda. Valen är fria och rättvisa, det råder yttrandefrihet, rättsstaten är intakt, med mera.

Även landskapsregeringen Katrin Sjögren har tillkommit på demokratisk väg och har givetvis liksom alla andra regeringar möjlighet att lägga förslag, oavsett vad man tycker om dem.
Det finns inget odemokratiskt med det, tvärtom utövar regeringen bara sin demokratiskt förvärvade rätt. Och finns det frågetecken kring hur den rätten används finns möjligheten för var och en, inklusive oppositionen, att inom ramen för demokratin anmäla och försöka få saken rättsligt prövad.
Vid sidan av det här finns också ett extra djup i den åländska varianten av demokrati. Närdemokratin är välutbyggd med korta avstånd till makthavarna och gott om arenor där man kan göra sin röst hörd mellan och under val.
Också efter en kommunreform kommer det här till betydande del vara fallet.
Att som delar av oppositionen spela ut demokratikortet i det här skedet och om Åland av alla ställen framstår därför varken som speciellt genomtänkt eller seriöst.
Det finns ingen saklig grund för att placera landskapsregeringen Sjögren i samma fack som exempelvis Nordiska motståndsrörelsen eller Antifascistisk aktion –våldsbejakande, extremistiska rörelser som i ord och handling är antidemokratiska på riktigt.
Man får dock notera att egna, udda nytolkningar av det här slaget tycks ha blivit en stående repertoar från delar av oppositionen, närmare bestämt Centerbasen.
Härifrån sätts ju numera även stämpeln ”socialism” på i stort sett vadsomhelst. Slår man i ordboken säger den att socialism innebär att produktionsmedlen ska ägas gemensamt. Men i Centerledningens tolkning är nu även ”stordrift” och, hör och häpna, ”förslaget till nya landskapsandelar” även att betrakta som socialism. Allt lite hur det råkar falla sig.
Det är givetvis så att det i all oppositionspolitik måste finnas utrymme för kritik och även hårda ord. Men om man hela tiden ropar vargen kommer blir det till sist den egna trovärdigheten som tar stryk. Åländsk demokrati behöver kanske inte bry sig om sådant – en del av affärsidén är här tvärtom att slira på sanningen. För Obundna är det kanske inte heller hela världen.
Men hur är det med Centern som trots allt ständigt behöver framstå som moget och redo för ansvaret och makten?
Är det så här man vårdar sitt varumärke och vinner valet?

Niklas Lampi