Finlands problem blir bara värre. Även Åland får nu tydligt känna på det.

Skolelevernas medvetna matvanor som minskar matsvinnet är ett föredöme för hela samhället. Den bortkastade maten kostar oss enorma summor varje år.

Det är ingen överraskning att chipsfabriken antagligen läggs ned, det verkliga beslutet togs redan för elva år sedan.

Troligen väntar en utrensning i styrelsen när dammet lagt sig.

Fusket inom kötthanteringen får allt som oftast stora rubriker, som att billigt kött packas om och säljs dyrt. Det är att underminera konsumenters förtroende för maten.

Mariehamns befolkning minskar. Det rimmar illa med ambitionen att vara ett draglok för hela Åland.

Om ledningen inte räcker till för Paf:s ambitioner ska den förstås bytas ut. Men samma strikta kompetenskrav bör rimligen gälla högst upp.

Anledningen till att Anders Ingves får sparken är antagligen mycket enkel, styrelsen tror att man kan hitta någon annan som kan göra ett bättre jobb.

Stadens politiker vill att fler ska bo i centrum, frågan är bara vem som ska ha råd att bo i deras stadsvision.

Sättet vi behandlar besvärliga och farliga människor på definierar ytterst vilken sorts samhälle vi vill ha.
Men det finns sannerligen inga enkla lösningar.

Önskelistornas tid är förbi i landskapspolitiken och den insikten drabbar alla förslag om att satsa på nya landskapsfinansierade verksamheter, som en teaterskola.

Samhällsfördraget har dödförklarats och återuppstått ett flertal gånger. Nu verkar en återuppståndelse på nytt vara på gång.

Glöm konspirationsteorierna, Viking-aktien stiger antagligen av en mycket enkel orsak.

Om hållbarhetsgapet ska slutas kommer det att krävas mycket mer än det sparkrav som nu lagts.

Fler ledare