Med knappt tre veckor kvar till riksdagsvalet samlar sig de åländska valkandidaterna inför slutspurten. Samtidigt blir det allt tydligare att nätverkande blir a och o för Ålands del under nästa mandatperiod. Nu om någonsin är det viktigt att rätt person bevakar landskapets intressen i Helsingfors.

Stormöten och rapporter har avlöst varandra men det konkreta resultatet är blygsamt.

Långa debatter om picknickar i parken och klädkoden i lagtinget visar tydligt att självstyrelsen just nu inte producerar tillräckligt många viktiga frågor för våra folkvalda att ta tag i.

Kemetter säger att det ska löna sig att arbeta. Men där hon haft inflytande har utfallet blivit det motsatta.

Röda korsets tält i stadsbiblioteket gör debatten om ett flyktingmottagande otäckt konkret.

I snart tre år fallet med krögarparet diskuterats intensivt i offentligheten. Nu är det hög tid att rätten prövar skuldfrågan.

Statistik visar att män över 25 nästan helt slutar läsa böcker. Kan det vara så att unga män slutar läsa för att de inte hittar böcker som handlar om just dem, som inte känns angelägna för deras vardag?

Partiet verkar medvetet ha gått in för att bränna bron till regeringsmakten.

Att Göran Persson har tackat ja till att sitta i Ålandsbankens styrelse är en rejäl fjäder i hatten för Anders Wiklöf och hela ÅAB.

Partierna säger inte mycket men deras beslut att inte stöda sittande ledamot säger allt.

De öppna mobbningsfallen på skolorna har minskat med åren. Olika typer av program och framförallt en ökad vuxennärvaro har burit frukt, även om det återstår mycket att göra.
I stället har problemet flyttat över till nätet.

Revirtänkande, prestige och en obefintlig samarbetsvilja gör det i princip omöjligt att skapa den gemensamma räddningsmyndighet som Åland behöver.

Det finns många aspekter av det åländska som skulle vinna på bättre forskning och fördjupad kunskap.

Oavsett Borgs partibok och medborgarskap är det svårt att vifta bort de siffror som han förra veckan la fram.

Fler ledare