Intresset för maten i historien har för Ulrica Söderlind till Åland. Hon har varit med och grävt ut sjökrogen Kofsan väster om Stockholm och har gett ut en bok om det. Nu vill hon veta mer om den sjökrog hon tror funnits på Rödhamn sedan sen medeltid. Trots visst lokalt åländskt motstånd har hon redan gjort intressanta fynd.

FORSKNING Intresset för mat har Ulrica Söderlind från Stockholm haft sedan hon var liten. Efter att ha utbildat sig till kock och jobbat i restaurangbranschen ett antal år råkade hon ut för en arbetsplatsolycka som satte stopp för den karriären. I stället för att bli sjukpensionerad kastade hon sig in i studier och forskning.

Hittills har det resulterat i en doktorsexamen i ekonomisk historia och nu ska det bli en till, i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Fast Ulrika inte har närkontakt med finska språket.

-Jag blev snabbt antagen som doktorand där, de tycker att mitt ämne, sjökrogar, är intressant inte minst ur tvärvetenskaplig synpunkt, säger hon.

Som handledare fungerar professorerna Eero Jarva och Tapani Toivonen.

Kapell eller krog?

Ulrika har redan länge arbetat med marinarkeologi på Åland och jobbat i team med Marcus Lindholm och Harry Alopaeus när det gäller kartläggningen av Bockholmsvraket. Hon har också fått landskapsmedel för sin undersökning av sjökrogen på Rödhamn, och då handlar det om den krog hon anser fanns på Rödö innan krogverksamheten flyttade över till Gloskär.

-Den flyttningen gjordes av praktiska skäl, det fanns ingen brunn på Rödö, säger hon.

Och det är här, när det gäller att tolka den ruin som finns på Rödö, som Ulrica hamnat på kollisionskurs med lokala åländska forskare. De anser att ruinen är rester av ett kapell men Ulrica tolkar resterna som den första krogen i området.

-Det skulle vara en sensation om det är ett kapell. Byggnaden är inte kvadratisk, som alla sjöfararkapell är, den har haft mer än ett rum och den har ingen bogårdsmur runtom, som alla nordiska sjöfararkapell har, säger hon.

Därför har det blåst motvind i hennes åländska forskning.

- Man har till exempel hävdat att jag inte har doktorerat och de säger att jag inte kan göra utgrävningar. Jag måste säga att jag blev chockerad över de beskyllningar som kastades ut mot mig i fjol i offentligheten, säger hon.

Inte undersökt

I fjol var det också strul med hennes tillstånd för utgrävning på Rödhamn. Först fick hon det, sedan drogs det tillbaka, och så fick hon slutligen tillbaka tillståndet efter det att miljövårdsbyrån gett klartecken.

-Det är som om de tror att jag tänker skada lämningarna med vett och vilja. Det gör väl ingen seriös arkeolog, påpekar hon.

Allt strul har gjort att hennes fältarbete försenats och den här sommaren har hon bara katalogiserat och arkiverat material.

Av erfarenhet från undersökningen av krogen Kofsan vet hon att lämningarna runt en sjökrog kan vara mycket givande. Ändå har man inte undersökt de fynd som finns under vatten vid stränderna nära krogen.

-Jag måste säga att jag inte förstår resonemanget för fynden på havsbotten mår inte särskilt bra ute vid Rödhamn. Det ständiga suget från färjsvallet nöter på fynden. Fast ibland är det bra med svallet för det tar fram föremål ur bottenlagret, säger hon.

Ristningarna som hon hittat under bortröjda enbuskar pekar på långväga kontakter och tidig datering. Ett polskt namn och årtalet 1601 förbryllar lite för just då var Sveriges och polens kontakter dåliga.

-Men jag antar att människor då som nu levde sitt vanliga liv med resor och handel trots dåligt politiskt klimat, säger hon.

Söker svar

Ulrica Söderlind har beskyllts för att inte kunna ge "konkreta svar" om historiska frågor. Hon fick en uppsats till Åländsk Odling refuserad med den motiveringen. Fast hennes texter publiceras i arkeologiska facktidskrifter i Sverige - och i Georgien.

-Det är ju så med forskning. Under vissa perioder när man undersöker platser och fynd så ger materialet mer frågor än svar. Men sen, när man hunnit fundera, resonera och jämföra så klarnar bilden. Men man får lov att ha tålamod, resultat får man inte bara genom att knäppa med fingrarna, säger hon.

Hon leder också ett arkeologiskt pilotprojekt som ska ge utbyte mellan Sverige och Georgien, det finansieras av antingen Swedish Research Liks program eller av Svenska institutet.

- Det är därför jag har Nikoloz Tskvitinidze från Tiblisi med på Åland i sommar. Han är arkeolog och en skicklig tecknare. Dessutom är hans språkkunskaper ovärderliga när det gäller att tolka inskrifter, säger hon.

- Dessutom har Åland inga kostnader för hans arbete, påpekar hon.

Tyvärr har teamets arbete störts av krigssituationen i Georgien och av att Nikoloz fick en inkallelseorden. Nu har han fått förlängt uppehållstillstånd från Sverige.

-Jag hoppas han får stanna så han hinner följa med på ett tvärvetenskapligt symposium i Norge där vi tänkt presentera resultat från Rödhamn, säger Ulrica.

FAKTA

ULRICA SÖDERLIND

Yrke: fil.dr i ekonomisk historia, fil.mag i marinarkeologi vid Stockholms universitet samt doktorand i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Undervisar vid ekonomisk-historiska fakulteten vid Stockholms universitet

Aktuell med: undersökning av sjökrog på Rödhamn

Specialintresse: mat, både laga, utforska och skriva om, sitter i styrelsen för Grythyttans måltidsmuseum

Publicerade böcker i urval: Skrovmål, om kosthåll och matlagning i den svenska flottan från 1500-tal till 1700-tal (doktorsavhandling, publicerad av Carlssons förlag 2006. Nobels middagar, 2005, Smaker från förr, om 1700-talets gastronomi, På krogen med Linné, om sjökrogen Kofsan väster om Stockholm, 2008

På gång: att starta en marinarkeologisk utbildning i Georgien bara läget där stabiliserar sig.

I tisdags invigdes Ålands folkhögskolas Art park. I utställningen, som pågår hela sommaren, visar elever vid hantverkslinjens och nya linjens första årskurs sina verk.

Det kan låta som rotvälska, och är det till stora delar också. Amerikanen Michael Heyman jobbar med ljudpoesi där ordets betydelse står i skuggan av hur det låter.

Intresset för Mumin har fått honom att nu vistas på Åland.

 

I vardagen bland kor och höns på gården på Bastö har Anki Lind plockat fram akrylfägerna. Bland annat har några av hennes får fått stå modell inför sommarens utställning i Eckerö.

Med låten ”Vi två” tävlar 13-åriga Smilla Påvall i årets tv-sända MGP-final. – Orden och rytmen bara kom till mig, berättar hon.

Efter att ha fotat både bastubadare, tuppar och afrikanska kungar vänder nu Kenneth Bamberg kameran mot sig själv. Ålandstidningen har träffat den åländska fotokonstnären i Rom, där han i två månader jobbat med två olika fotoprojekt.

Konserterna står i kö på Ålands musikinstitut denna månad före sommarlovet. Och till hösten sänks antagningsåldern på sånglinjen.

Inspirerad av de åländska folkdräkternas färger och mönster har textilkonstnären Keathy Ericsson-Jourdan skapat nya blomstrande mönster i olika tekniker. ”Arvet” heter utställningen som är Ålands konstmuseums sommarsatsning. 

För sin text ”Jag är 25 år och expansiv” ges Ida Kronholm ett hedersomnämnande i Arvid Mörne-tävlingen, en litteraturtävling för unga. 

Dikteposet Kalevala har fått inspirera sommarens stora utställning på Eckerö post- och tullhus: Kalevaland.
38 åländska konsthantverkare har tolkat dikterna i färg, form och text.

I höst sätter Robert Liewendahl upp den tredje delen i sin trilogi om Bolstaholm. Denna gång står Helena Sasse i centrum - bagarflickan som blev Ålands rikaste kvinna.

Nya Galleri Gustaf-E invigs i kväll med vernissage för utställningen ”Donation – Warner Sallman – passion”. Om en Ålandsättling som målade ett av världens mest spridda Kristusporträtt.

Carina Karlsson är en av den åländska litteraturens starkaste röster, en formsäker diktare och en driven och insiktsfull romanförfattare, motiverar juryn sitt val av henne som årets mottagare av Ålandsbankens kulturpris.

– Med Gustaf Erikson seglade Åland och Finland ut på världskartan på allvar. Hans betydelse var enorm. Därför är det extra roligt att GE-arkivet uppmärksammas så här, säger landskapsarkivarie Åke Söderlund.