Intresset för maten i historien har för Ulrica Söderlind till Åland. Hon har varit med och grävt ut sjökrogen Kofsan väster om Stockholm och har gett ut en bok om det. Nu vill hon veta mer om den sjökrog hon tror funnits på Rödhamn sedan sen medeltid. Trots visst lokalt åländskt motstånd har hon redan gjort intressanta fynd.

FORSKNING Intresset för mat har Ulrica Söderlind från Stockholm haft sedan hon var liten. Efter att ha utbildat sig till kock och jobbat i restaurangbranschen ett antal år råkade hon ut för en arbetsplatsolycka som satte stopp för den karriären. I stället för att bli sjukpensionerad kastade hon sig in i studier och forskning.

Hittills har det resulterat i en doktorsexamen i ekonomisk historia och nu ska det bli en till, i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Fast Ulrika inte har närkontakt med finska språket.

-Jag blev snabbt antagen som doktorand där, de tycker att mitt ämne, sjökrogar, är intressant inte minst ur tvärvetenskaplig synpunkt, säger hon.

Som handledare fungerar professorerna Eero Jarva och Tapani Toivonen.

Kapell eller krog?

Ulrika har redan länge arbetat med marinarkeologi på Åland och jobbat i team med Marcus Lindholm och Harry Alopaeus när det gäller kartläggningen av Bockholmsvraket. Hon har också fått landskapsmedel för sin undersökning av sjökrogen på Rödhamn, och då handlar det om den krog hon anser fanns på Rödö innan krogverksamheten flyttade över till Gloskär.

-Den flyttningen gjordes av praktiska skäl, det fanns ingen brunn på Rödö, säger hon.

Och det är här, när det gäller att tolka den ruin som finns på Rödö, som Ulrica hamnat på kollisionskurs med lokala åländska forskare. De anser att ruinen är rester av ett kapell men Ulrica tolkar resterna som den första krogen i området.

-Det skulle vara en sensation om det är ett kapell. Byggnaden är inte kvadratisk, som alla sjöfararkapell är, den har haft mer än ett rum och den har ingen bogårdsmur runtom, som alla nordiska sjöfararkapell har, säger hon.

Därför har det blåst motvind i hennes åländska forskning.

- Man har till exempel hävdat att jag inte har doktorerat och de säger att jag inte kan göra utgrävningar. Jag måste säga att jag blev chockerad över de beskyllningar som kastades ut mot mig i fjol i offentligheten, säger hon.

Inte undersökt

I fjol var det också strul med hennes tillstånd för utgrävning på Rödhamn. Först fick hon det, sedan drogs det tillbaka, och så fick hon slutligen tillbaka tillståndet efter det att miljövårdsbyrån gett klartecken.

-Det är som om de tror att jag tänker skada lämningarna med vett och vilja. Det gör väl ingen seriös arkeolog, påpekar hon.

Allt strul har gjort att hennes fältarbete försenats och den här sommaren har hon bara katalogiserat och arkiverat material.

Av erfarenhet från undersökningen av krogen Kofsan vet hon att lämningarna runt en sjökrog kan vara mycket givande. Ändå har man inte undersökt de fynd som finns under vatten vid stränderna nära krogen.

-Jag måste säga att jag inte förstår resonemanget för fynden på havsbotten mår inte särskilt bra ute vid Rödhamn. Det ständiga suget från färjsvallet nöter på fynden. Fast ibland är det bra med svallet för det tar fram föremål ur bottenlagret, säger hon.

Ristningarna som hon hittat under bortröjda enbuskar pekar på långväga kontakter och tidig datering. Ett polskt namn och årtalet 1601 förbryllar lite för just då var Sveriges och polens kontakter dåliga.

-Men jag antar att människor då som nu levde sitt vanliga liv med resor och handel trots dåligt politiskt klimat, säger hon.

Söker svar

Ulrica Söderlind har beskyllts för att inte kunna ge "konkreta svar" om historiska frågor. Hon fick en uppsats till Åländsk Odling refuserad med den motiveringen. Fast hennes texter publiceras i arkeologiska facktidskrifter i Sverige - och i Georgien.

-Det är ju så med forskning. Under vissa perioder när man undersöker platser och fynd så ger materialet mer frågor än svar. Men sen, när man hunnit fundera, resonera och jämföra så klarnar bilden. Men man får lov att ha tålamod, resultat får man inte bara genom att knäppa med fingrarna, säger hon.

Hon leder också ett arkeologiskt pilotprojekt som ska ge utbyte mellan Sverige och Georgien, det finansieras av antingen Swedish Research Liks program eller av Svenska institutet.

- Det är därför jag har Nikoloz Tskvitinidze från Tiblisi med på Åland i sommar. Han är arkeolog och en skicklig tecknare. Dessutom är hans språkkunskaper ovärderliga när det gäller att tolka inskrifter, säger hon.

- Dessutom har Åland inga kostnader för hans arbete, påpekar hon.

Tyvärr har teamets arbete störts av krigssituationen i Georgien och av att Nikoloz fick en inkallelseorden. Nu har han fått förlängt uppehållstillstånd från Sverige.

-Jag hoppas han får stanna så han hinner följa med på ett tvärvetenskapligt symposium i Norge där vi tänkt presentera resultat från Rödhamn, säger Ulrica.

FAKTA

ULRICA SÖDERLIND

Yrke: fil.dr i ekonomisk historia, fil.mag i marinarkeologi vid Stockholms universitet samt doktorand i arkeologi vid Uleåborgs universitet. Undervisar vid ekonomisk-historiska fakulteten vid Stockholms universitet

Aktuell med: undersökning av sjökrog på Rödhamn

Specialintresse: mat, både laga, utforska och skriva om, sitter i styrelsen för Grythyttans måltidsmuseum

Publicerade böcker i urval: Skrovmål, om kosthåll och matlagning i den svenska flottan från 1500-tal till 1700-tal (doktorsavhandling, publicerad av Carlssons förlag 2006. Nobels middagar, 2005, Smaker från förr, om 1700-talets gastronomi, På krogen med Linné, om sjökrogen Kofsan väster om Stockholm, 2008

På gång: att starta en marinarkeologisk utbildning i Georgien bara läget där stabiliserar sig.

Efter ett år i Stockholm och nio utställningar är konstfotograf Nayab Ikram på väg hem till Åland igen. Med sig har hon mängder av upplevelser, ett växande politiskt intresse och en önskan att borra ännu djupare i identitetsbegreppet.

Åländska författaren Carina Karlsson är årets feminist, meddelande Ålands feministakademi vid lunchtid i dag.

I år satsar litteraturdagarna lite extra på barn och unga. En nyhet är ett rimjam för de yngsta barnen.
– Där skapar man tillsammans med barnen så att de få smaka och känna på orden, förklarar Helena von Schoultz som är utbildad ordkonstledare.

Att hyra ett konstverk med möjlighet att köpa loss senare om man vill – det är en ny affärsmodell som konstnär Juha Pykäläinen nu prövar.
– Jag har sett det på allt fler ställen på fastlandet.

I går släpptes sångboken ”Minns du – våra visor”, speciellt skapad av och för personer med minnesstörningar. Ett projekt som Sari Laine arbetat med i flera år.

Intresset är svalt bland åländska konstnärer och konsthantverkare för att delta i årets konstrunda. I år har blott 19 åländska ansökningar kommit in om att få vara med.

”Att leva” heter en nyskriven konsertberättelse som kören Flera röster just har börjat repetera. Premiär blir det i september, men innan dess bjuder kören på smakprov i London.

Det finns en hel del skatter på stadsbiblioteket. Bland annat samtliga 21 översättningar av Sally Salminens ”Katrina”. Dessutom en kunglig stadga från 1697. Och Fredrik Wilhelm Radloffs ”Beskrivning av Åland” från 1795.
– Den är värdefull, säger bibliotekarie Victoria Lundgren.

Johanna Boholm är Ålands kandidat till Nordiska rådets litteraturpris.
Hon nomineras för sin prosalyriska berättelse ”Jag är Ellen”.

Åländska skådespelaren Linnea Sundblom och svenska Joanna Dalgren gör alla rollerna i ”Riv murarna” – en föreställning om normer och funktionsnedsättningar, som de beskriver som landets mest tillgängliga pjäs.
Premiär är det i Västerås den 9 mars.

Under torsdagen besökte ligavinnarna IFK Mariehamns herrlag Ytternäs skola för att prata om sitt bokläsande.
– Nu är de våra officiella Läsmästare 2017 också, rapporterar skolbibliotekarie Elspeth Randelin.

Nu behöver man inte åka till Ateneum i Helsingfors för att se Helene Schjerfbecks klassiker ”Konvalescenten” i verkligheten. Under en månad visas den på Ålands konstmuseum, utlånad som en del av Finlands hundraårsjubileum.

Skepparen och skeppsbyggnandsingenjör Hans Palme, berättar om den gången Pommern höll på att sjunka och den påföljande dockningen i Åbo