Alldeles snart kommer Georgien, beläget i Kaukasus, att ha den första kullen av professionellt utbildade marinarkeologer i tjänst. Tre av dem har besök Åland under några dagar tillsammans med sin svenska handledare FD Ulrica Söderlind och en studerande från Stockholms universitet.

- Åland är så intressant men mycket annorlunda, så summerar de sina upplevelser.

FORSKNING Jag träffar gruppen för samtal på ett café. Det är Madona Mshvildadze, Paata Donadze, Ioseb Beritashvili, Rubi Jaramillo och Ulrica och de har just avslutat ett dokumentationspass i museibyråns lager. De tre förstnämnda studerar alla arkeologi vid Ilia State University i Tbilisi.

Hela det här pilotprojektet bygger på av Svenska institutet har stöttat och finansierat utbildningen. Ulrica Söderlind besökte 2008 Åland med en annan student i samma projekt. I år är vistelsen på Åland längre och gruppen reser nu vidare till Axmar, norr om Gävle, där de är med om att förverkliga en dykpark som ingår i projektet Nordic Blue Parks.

Matens sjövägar

Studenterna från Georgien får nyttig övning. I Axmar ska de träna på uppmätning av fynd under vattnet och det är svårt. På Åland har de mätt upp och ritat av föremål hittade i vattnet vid Rödhamn, en plats där Ulrica dykt och gjort utgrävningar tidigare.

Innan de reser hem ska de också presentera sitt projekt vid Södertörns högskola, inom ramen för det nya projektet MARIS, och Söderlind och Paata Donadze ska presentera sitt projekt om matens väg somkulturell mötesplats. Båda är mycket intresserade av georgisk vinhistoria.

-Georgien är det äldsta vinproducerande landet i världen, vad grekerna än säger. Man har hittat kärnor från odlade vindruvor som kan dateras till 5 - 6000 år före Kristus, säger Söderlind.

Mer utforskning av mat ombord blir det i början av 2011 i Bodrum, sydvästra Turkiet.

- Det är Institute of Nautical Archaeology (INA), ett väletablerat institut som finansieras av USA, som godkänt vårt projekt. Vi, det är samma grupp som jag har med mig här, kommer att jobba i Bodrum-centret som har ett toppmodernt laboratorium för konservering av föremål. Vi ska titta på material från "byssan" (köket ombord) genom tiderna, från antiken till 1900-tal. Det vi hoppas är att matvanor ombord under en så lång tidsperiod ska berätta om kultur och historia i ett brett perspektiv, säger Söderlind.

Som ju är välkänd matforskare och har gett ut fyra böcker om historiska kök.

Så helt annorlunda

Dagarna på Åland har gett dem nyttigt jämförelsematerial. Fastän platserna är olika har de ändå beröringspunkter, både Åland och Georgien befinner sig i skärningspunkten för resor, båda har erfarenhet av att ha varit ockuperat av Ryssland.

- Bara en sådan sak som att på Åland höjer sig landet ur havet. Hemma så förlorar vi land till havet, säger Ioseb.

- Många av våra gamla städer ligger på havsbotten så nog finns det arbete för marinarkeologer, påpekar Paata.

- Jag tycker att gravarna, speciellt trekanstsgravarna på Västra Nabbergen i Eckerö Storby var oerhört intressanta. Jag har aldrig sett liknande, säger Madona som är speciellt intresserad av bronsålder.

Hon har också troligen lyckats lösa gåtan med vad det stod på metallbandet från ett krigsfartyg hittat tidigare vid Rödhamn. (Som tidningen skrev om 2008)

- Bokstäverna är otydliga men jag tror det står "Hamnflottan ??. Kryssaren Malburn, 13 augusti år 1914, säger hon. Ett ord är tyvärr oläsligt men en inte allt för vild gissning är att det saknade ordet borde vara namnet på en hamnstad där fartyget hörde hemma.

En heldag på Kökar har de också hunnit med, bronsåldersboplatsen på Otterböte liksom klosterlämningarna på Hamnö.

Dagen på Kökar var viktig ur flera perspektiv, ett är att Söderlind sedan tidigare har tillstånd från landskapsregeringen att arbeta med det arkeologiska materialet från grävningarna på Kökar som tidigare utförts och det var viktigt att besöka platsen för att sätta in artefakterna i sin rätta kontext. En annan anledning till vikten av besöket var att ge de georgiska studenterna en uppfattning om hur det marina kulturlandskapet har förändrats över en lång tidsperiod i den yttre skärgården.

Utbildning hemma

Nästa år hoppas Ulrica Söderlind på att dykundervisnig av arkeologer ska kunna inledas i Georgien.

-Jag håller på och gör mig klar för att få fungera som dykinstruktör. Jag har dykt aktivt i tolv år, säger hon.

För Georgiens del blir det naturligtvis billigare att kunna utbilda marinarkeologer på hemmaplan och då kommer den här gruppen som lärt sig det senaste inom dykning att vara en viktig resurs. Och i Svarta havet finns det precis hur många vrak som helst och historien är fascinerande. Tänk bara på de grekiska argonauterna som seglade till Kolchis (en del av dagens Georgien) för att röva bort det gyllene skinnet och fick med sig Medea på köpet.

En sak är säker, Ulrica överger inte Georgien. Hon har besökt landet nio gånger och dottern Rubi har gjort det sex gånger.

Om de georgiska studenterna kommer tillbaka till Åland vet de inte.

- Museibyrån verkar tyvärr inte så entusiastisk och har inte sagt att man vill haka på något av projekten. Jag kan tycka att det är synd, för Ålands del. Framtiden ligger i multinationella projekt och Åland har inte haft några kostnader för oss,säger Ulrica.

Riksarkivet meddelade i går att man tar med Rederiaktiebolaget Gustaf Eriksons arkiv i sin förteckning över nationella viktiga arkiv.
Därmed är GE-arkivet ett steg Unescos världsminnesprogram ”Memory of the world”.

Stadsbibliotekets och Ålandstidningens nystartade bokcirkel
för unga bokslukare har just haft sitt premiärmöte. Det blev en diskussion om favoritböcker, Harry Potter och varför en bra bok för allt i världen inte får vara för tunn.

Människor bygger sina drömhem, men fjättrar sig samtidigt på platsen med höga lån och fasta väggar.
En utställning på Kulturhistoriska skakar om det traditionella tankesättet och låter friheten stå i centrum genom flyttbara hus.

– Jag är lustdriven. Men min lojalitet ligger alltid helt hos publiken, säger teaterlegenden Birgitta ”Bisse” Ulfsson som i lördags uppträdde under den litterära supén.

Efter ett år i Stockholm och nio utställningar är konstfotograf Nayab Ikram på väg hem till Åland igen. Med sig har hon mängder av upplevelser, ett växande politiskt intresse och en önskan att borra ännu djupare i identitetsbegreppet.

Åländska författaren Carina Karlsson är årets feminist, meddelande Ålands feministakademi vid lunchtid i dag.

I år satsar litteraturdagarna lite extra på barn och unga. En nyhet är ett rimjam för de yngsta barnen.
– Där skapar man tillsammans med barnen så att de få smaka och känna på orden, förklarar Helena von Schoultz som är utbildad ordkonstledare.

Att hyra ett konstverk med möjlighet att köpa loss senare om man vill – det är en ny affärsmodell som konstnär Juha Pykäläinen nu prövar.
– Jag har sett det på allt fler ställen på fastlandet.

I går släpptes sångboken ”Minns du – våra visor”, speciellt skapad av och för personer med minnesstörningar. Ett projekt som Sari Laine arbetat med i flera år.

Intresset är svalt bland åländska konstnärer och konsthantverkare för att delta i årets konstrunda. I år har blott 19 åländska ansökningar kommit in om att få vara med.

”Att leva” heter en nyskriven konsertberättelse som kören Flera röster just har börjat repetera. Premiär blir det i september, men innan dess bjuder kören på smakprov i London.

Det finns en hel del skatter på stadsbiblioteket. Bland annat samtliga 21 översättningar av Sally Salminens ”Katrina”. Dessutom en kunglig stadga från 1697. Och Fredrik Wilhelm Radloffs ”Beskrivning av Åland” från 1795.
– Den är värdefull, säger bibliotekarie Victoria Lundgren.

Johanna Boholm är Ålands kandidat till Nordiska rådets litteraturpris.
Hon nomineras för sin prosalyriska berättelse ”Jag är Ellen”.