Alla vi som läser det här...

Alla vi som läser det här, känner till hur det ser ut i världen idag. Vi känner till klimatförändringarna och många av oss känner också till att vi bara har ca 8 år på oss att få våra koldioxidutsläpp att minska drastiskt och ställa om hela samhällen. Annars kommer den värld vi känner idag att förändras för alltid och den här gången är det inte till det bättre. Ingen vet hur det kommer att sluta, bara att forskarna världen över, i snart ett år nu, berättat att världen står på randen till en katastrof.

Rädda Barnen i Storbritannien har kommit fram med rapporten att 175 miljoner barn, inom en väldigt snar framtid, varje år kommer att drabbas av naturkatastrofer på grund av klimatförändringar. 175 miljoner barn drabbas av något de inte själva har ställt till med.
Vi vuxna säger till barnen att vi älskar dem. Vi vuxna säger mycket till barnen. Men börjar det inte se ut som att orden bara är ord och inte något som längre visas i våra handlingar?

Ett barn som gråter för att det blir mobbat, slutar inte gråta för att hon eller han får en kram av sin mamma, pappa eller någon annan. Kramen tröstar en stund och är viktig, men en kram ensam förändrar inte något. Det som får barnet att sluta gråta är när någon gör så att mobbarna slutar att mobba. När någon agerar.
Idag gråter många barn, unga och vuxna om nätterna över hur världen ser ut idag och vart den är på väg. Vi gråter på grund av hur vi människor behandlar varandra och den här planeten! Vi är rädda för vi vet inte hur vår framtid ser ut eller om vi ens har någon framtid.

Och precis som ett mobbat barn inte slutar gråta bara för att hon eller han får en kram, så gör inte vi det heller.
Att säga att man älskar barnen, men inte gör allt för att rädda deras framtid, hur kan det vara kärlek? Att älska någon på riktigt, det måste väl betyda att man är beredd att göra ALLT för att rädda den personens liv?
Om vi ska lyckas hejda de här klimatförändringarna, då krävs det mer av oss än att vi sopsorterar och ställer bilen ibland. Då krävs det att vi engagerar oss av hela hjärtat. För hela samhället måste förändras och det behöver ske nu! Beslut som tidigare skulle tagit flera valmandat, kan nu inte få ta de långa processerna. Det finns inte någon tid för gamla mönster i en värld som förändras. Och snälla låt oss lyckas!

För om vi inte lyckas, kommer det då inte att komma en dag då barnen som växer upp kommer ifrågasätta vårt sätt att älska? Den dagen då naturkatastroferna haglar och sjukdomar sprider sig upp mot norr. En dag då det varken finns isbjörnar, orangutanger eller grodor i den här världen. Kommer inte de här barnen då titta oss i ögonen och fråga: Älskar du mig inte? Du som visste att allt det här skulle hända och hade chansen att förhindra det, men inte gjorde det. Hur kan du säga att du älskar mig?

---