Läste med nöje Jan-Erik Berglunds artikel om de eventuellt försvunna guldtackorna vilka var Förenta Staternas betalning till Ryssland för Alaska och som skulle försvunnit med åländska lotsars hjälp och grävts ned i en myr i Lemland.
Dessvärre tror jag mig veta att detta är en vandringsskröna som går tillbaka tio år före detta skulle hänt och vars historia jag har läst om tidigare.
I Hufvudstadsbladet den 7 november år 1868 återfinns följande redogörelse över hur transaktionen egentligen gick till.
”Fem miljoner tvåhundratusen dollars befordrade per telegraf.
Times ådagalägger det stora värdet av den atlantiska kabeln genom överflyttandet till London av de 7.200.000 dollars som Förenta Staterna hade att betala till Ryssland för Alaska. Förr skulle härtill fordrats en dyr konvoj, nu gick det hastigt och lustigt. Två miljoner skickades per ångbåt, med återstoden förfors sålunda:
En del bankirer i Newport, vilka i London hade unionsregeringens obligationer, gåvo med telegrafen befallning om att dessa skulle säljas och beloppet lämnas till Barings, Rysslands agent i London. Efter summans mottagande i guld telegraferade Barings derom till sina agenter i Newport, vilka å ryske ministerns vägnar innehade Förenta Staternas vexlar vilkas belopp i guld genast betalades till de bankirer i Newport, som givit order om obligationernas försäljning i London.
Denna stora transaktion som börjades på eftermiddagen den ene dagen var svslutad vid middagstiden dagen därpå.
Denna finansoperation angåpende Alaska öppnar nya vägar av utomordentligt intresse för kapitalisterna.”
(Däremot kan ju de 2 miljonerna ännu vara på vift –min egen kommentar.)

Johan G. Granlund
Godby

Ålandstidningen