Hur vet man var i kyrkoåret man befinner sig om man inte går i kyrkan?
Ja man går in i ett köpcentrum. Och säljs det ljung, gravljus och lyktor så är vi i närheten av Alla helgonsdag. Finner vi fastlagsbullar så är vi i tiden innan fastetid! Hittar vi pallar med pappersägg, björkris med fjädrar i alla färger så står vi inför påskveckan... För att inte tala om de sjuarmade ljusstakarna, de nioarmade, adventsstjärnor och Härlig är jorden som lägger sig som ett lugn i våra sinnen när vi går igenom köpcentrum.
Vi simmar i kyrkoåret, kyrkoåret som är berättelsen om honom som föddes i ett stall. Vi lever i det vattnet. Men vi är som fisken som ständigt bubblande upprepar: Vi har inte sett nåt vatten, det finns inget vatten och slår sedan till med stjärtfenan så att det sprättar i vassen och änderna flyger upp...
Vi simmar i den västerländska kristna kulturen, i den berättelsen, och alla berättelsens tillbehör säljs på butikshyllorna så att vi konkret kan bygga vår scen hemma, med ljus, med stjärnor, på kyrkogårdar med kransar och gravljus, med adventsstakens fyra i skolor och på sjukhus.
Östersjön mår dåligt på grund av vår livsstil, vår konsumtion och vår narcissism. Varje år delas ett pris ut för dem som arbetar för Östersjön. Det är lovvärt.
Vår kultur mår dåligt av samma orsaker. Längs med livskulturens stränder flyter obehagliga bruna samlingar av rädsla, nationalism, politisk korrekthet och okunskap. Vårt västerländska kulturvatten lider av övergödning.
År efter år arbetar kyrkan med att syresätta den västerländska kulturens vatten. Det är det kyrkskatten går till. Att syresätta den kultur som skapar vårt sätt att se, höra, veta och känna.
Men kyrkan trängs allt mer ut i marginalen. Den anläggning som syresätter kulturens djupvatten sätts i skamvrån. Tyvärr.
Ett mycket beklagansvärt uttryck för det är att församlingar som önskat ordna församlingsvalets förhandsröstning i Maxinge köpcenter, alltså på den plats där varorna på hyllorna följer kyrkoåret, inte släpps in på Norra torget.
”Ingen religiös verksamhet tack.” Jag tappar andan. Nu är det så att kulturvattnet är så övergött av narcissism, mind games och rädsla åt alla håll så att det faktiskt har blivit svårt att andas.
Kyrkans berättelse har i århundraden syresatt kulturvattnet. Inte så att fiskarna skall sjunga psalmer och sjögräsen dans heliga danser, utan bara så att vår livsmiljö går att leva i!

Kent Danielsson
kyrkoherde

Ålandstidningen