Nu är det valår, och som vanligt blir det stora rubriker om de stackars markägare i Långbersödatrakten som har problem med fornlämningar. Underförstått är att landskapet ska ge ekonomisk kompensation till de lidande. I måndagens Ålandstidning får man på ett tvåsidigt uppslag se tre allvarliga män betrakta en arkeologisk räddningsundersökning. Sekreteraren i Tengsöda fiskelag och samfällda, Christer Nystedt, tar i artikeln till orda och sprider där både felaktigheter och missuppfattningar till tidningens läsare.
Nystedt säger: ”Hela situationen här i Saltvik är hopplös för oss markägare. Det finns massvis av fornlämningar överallt.”
Här talar Nystedt knappast i egen sak. Tengsöda by har som ett adekvat exempel en landmassa på cirka 665 hektar. Där finns bara två fornlämningar som tillsammans täcker cirka 8 hektar. Det innebär att 98,8 procent av byns landareal saknar fornlämningar, inklusive de nära 50 hektar som Nystedt själv äger.

Nystedt fortsätter: ”Museibyrån har ritat in stora områden som skyddsområden.”
Det har museibyrån inte gjort och kan inte göra. För att få till stånd ett skyddsområde krävs att det görs en överenskommelse mellan landskapet och markägaren vilket efter avslutad förhandling bekräftas genom beslut i landskapsregeringen och fastställs genom en lantmäteriförrättning. Skyddsområdet är avsett som ett miljöskydd för fornlämningen och kan därför vara mycket större än den yta fornlämningen upptar. Därför får också markägaren, om han så önskar, ekonomisk ersättning för den mark som avsätts.
I Långbergsöda blandar man gärna ihop den registrerade fornlämningens storlek med ett skyddsområde eftersom det sistnämnda kan ge ersättning till markägaren.
Av artikeln att döma har Nystedt också fallit i denna fälla.
Men det som är frustrerande är orsaken till artikeln. Först har någon av ren illvilja på nytt skadat en tidigare vandaliserad fornlämning. Polisanmälan görs men den här gången hittas ingen skyldig. När arkeologerna sedan ska försöka rädda vad som räddas kan av den information om vårt gemensamma kulturarv som finns kvar på platsen görs istället en jätteartikel som mest handlar om att ett brev hamnat på ”avvägar”.
Själv tycker jag att det är cyniskt att någon eller några med avsikt förstör vårt kulturarv för att sedan förmå press och politiker att fokusera sitt arbete på sådana pseudohändelser som bara har ett mål: Vi skattebetalare ska ge pengar åt de som tycker att kulturarv är sådant som man kan och ska exploatera till varje pris.
Arkeolog emiritus

Ålandstidningen