Varför sackar samhället? Vart har tempot tagit vägen? Varför saknar samhällsutvecklingen luft under vingarna? Samma frågor ställs både i riket, och nu på Åland av mig.
Raimo Sailas, statsrådets kända ex-kanslichef, ställde frågan i sin kolumn i Helsingin Sanomat den 30.9 i år. Sailas: ”de demokratiska värdena har hamnat i försvarsposition.” Veckan därpå fortsatte Jaakko Ihamuotila på insändarsidan: ”Det som Sailas konstaterar har hänt. Vad har tagit effekten och styrkan ur den mer än etthundraåriga västerländska demokratin?”. Ihamuotila fortsätter: ”Det mest sannnolika är den orimligt långsamma beslutsprocessen, som bromsar isynnerhet ekonomisk tillväxt i global konkurrens.”
Under veckoslutet fick vi ett bevis till: Standard&Poors sänkte våra AAA till AA+. Varför? Jo, för att vår regnbågsregering suckar och sackar och jobbet blir ogjort i tid.
Varför sackar Åland då? Ett för enkelt svar är republiken Finland och klumpsumman. Flitpengen kunde om Åland så vill finansiera reparerade eller nya vingar. Men inte ens det tycks man vilja.
Det är klart att omgivningen i öster och väster påverkar, men, Åland sackar nog mest av sina egna särkilda skäl och orsaker. Precis som Åland har sina egna särrättigheter.
Åland har i tre år haft en 70-procentig majoritetsdemokrati. Inte ens det har hjälpt. I dessa utryck kan vi finna hur och varför Åland sackar av sig självt i kölvattnet av sina grannar.
• Vart fjärde år ser och hör vi politiska löften som omskrivs i långa och detaljerade ”regeringsprogram”. Vinnarnas första år går åt att upprätthålla och borsta glansen, lära sig administration och välja och vraka bland alla löften. Det andra året väljer man det som är enklast. Det tredje träder efterklokhetens kranka blekhet in. Och det fjärde året kräver nya löften igen. Det femte...
• ”Small is beautiful” - grinar oss i ansiktet. Majoriteten av landskapets politiker sitter på tre stolar. En i lagtinget, en i egen kommun, och en hemma. Medan en del av dessa reser hem från Mariehamn är det trångt i bil eller buss att byta kostym, men de flesta lyckas. Det som var svart i Mariehamn ser vitt ut ute i bygden, och tvärtom. 80/20-regeln, där den finns, blir 20/80 och det redan på mycket korta avstånd.
• Självskapad byråkrati. Jag citerar ”offentligt anställd förälders” ÅT-insändare 28 dagar för valet 2011: ”Då alla vet (men ingen vågar tala om de ) att det sitter personer inom både stad och landskap som de facto inte har en full dag att fylla med arbete, utan sitter tidvis och låtsas arbeta för att inte bli av med sin fasta tjänst”.

Och sackandets konkreta exempel:
• Det fanns inget som fyllde valhöstens 2011 tidningar mer än ”kommunreform”. Visa mig det mediet som de senaste åren nämnt kommunreform. Reformen blev samhällsreform, sen blev den socialservicereform, och ...med det går vi till val, utan kommunreform.
• År 2005 fattades ett konsensuskortruttsförslag av lagtinget. 2011 frågade Johan Ehn i en debatt med tre deltagare av vilka två var Veronica Thörnroos och jag, när kortrutten är utbyggd. Jag svarade två lagtingsperioder, åtta år, trafikministern 16 år. När tre år har gått har vi fått en förstudie på 1.600 sidor som kostat 500 euro per sida. Förstudien har arkiverats till kännedom.
• Den parlamentariska kommitten för utveckling av Ålands särrättigheters betänkande fyllde i våras fem år. Hösten 2011 fick en juristkommitte i uppdrag fram till oktober 2012 att komma fram med en förslag till ny landskapslag om jordförvärv. I oktober 2014 använder Landskapsregringen fortfarande den olagliga förordningen 2008:70 ( SjL § 21) för tusenlfte gången. Det som Wille Valve körde förbi med var det lättare alternativet (!) att låta studerande vara ålänningar lite längre.

Tyvärr önskar Ålandstidningen rimlighet i insändares längd, därför får dessa exemple räcka. Inte om utan när samhället sackar så sackar inte vi medborgare. Vi vill se ett lagting med mer än tillräckligt arbete.
Vi vill se en regering som organiserar Ålands landskapstyrelse och sedan låter bli att minsterstyra den effektiva byrokratin.
Vi vill se en dialog mellan opposition och styrande, år ut och år in. Vi vill se en regering som finns till för oss ålänningar och inte uppleva den otrevliga känslan att vi finns till för den. Vi vill se styrande som bryr sig om. Då sackar vi inte som samhälle.

Ålandstidningen