Kommentar till artikel om Pommerndockan baserad på intervju med Hanna Hagmark-Cooper. Efter att ha läst artikeln önskar jag framföra följande tillrättalägganden.
Det har förvisso förekommit sådana inslag i tidningen där det talas om att Pommern ska segla igen. Personligen så tror jag att dessa uttalanden inte nödvändigtvis i ordets rätta bemärkelse avser att Pommern ska segla igen utan mer bildligt beskrivit personens åsikt om Pommerns kondition.
Jag själv anser att Pommern ska vara ett museiföremål som ska verka som en galjonsfigur för Mariehamn och som ska skådas och beundras av tusentals turister under kommande år, helst på sitt nuvarande ställe. Till den delen delar Hanna och jag samma åsikt, men inte ska hon ligga i en docka torr eller flytande, utan i sitt rätta element.
Enligt min mening är det också ok att stiftelsen har hand om och sköter om henne och viktigt är det att det finns frivilliga som ställer upp och hjälper till av genuint intresse att bevara denna klenod. Jag hoppas bara att kommittén som har i uppdrag att sköta om henne fram till att beslut om byggande av docka eller inte tas, sedan ersätts med en kommitté eller arbetsgrupp som mer representerar tekniskt kunnande. Museal expertis finns i gruppen redan nu. Men jag förstår inte varför personer som representerar landskapsregeringen och Mariehamns stads infra ska vara med annat än om man vill lura ännu mera pengar av landskapet.
Hanna säger att Pommern om den springer läck snabbt kommer att få slagsida och sjunka. Hur kan hon säga något sådant? Pommern kan springa läck på många olika sätt. Det som är mest troligt att kan ske är att det blir ett fräthål i bordläggningen under vattenlinjen där vatten sipprar in och fast det skulle pågå under ett helt år så blir det blott några liter. Vatten som inte har någon inverkan på Pommern över huvud taget, men de larmsystem som behöver finnas på en pjäs av denna kalibern varnar i god tid för sådana incidenter och skadan kan åtgärdas omedelbart, åtminstone temporärt.
Om de flak som Birka Stockholm sparkar mot Pommern under vintern skulle förorsaka en läcka så kan den förvisso vara större än ett fräthål men även i detta fall larmar de inbyggda larmsystemen om läckan och den kan åtgärdas snabbt. Enligt en av kommitténs medlemmar kan så litet som 250 liter vatten förorsaka sådan slagsida som resulterar i kantring. Det stämmer inte alls.
Fast Pommern skulle ha läckt in 250 ton vatten så betyder det inte automatiskt att hon kantrar och sjunker. Hon kan mycket väl ligga och ta in betydligt mycket mer vatten utan att kantra, utom i det fall att samverkande orsaker förorsakar en sådan händelse.
Hanna säger att det tog två veckor att få över Pommern till Möckelö och att detta skulle ha berott på vinden. Eftersom jag själv var med och bestämde när hon skulle bogseras så måste jag väl säga att första inställda flytten berodde på att det inte gick att få gastar utanför kontorstid. Sedan blev det för mycket vind.
Nästa uppskjutning berodde på mig för jag följde väderleksprognosen som denna gång visade att vinden inte skulle mojna men som i själva verket mojnade. Då hade vi ett annat uppdrag och kunde inte ställa upp på kort varsel. Sedan lyckades bogseringen. Och det var väl bra hoppas jag. Bogsering till ett varv i Stockholm eller Åbo föregås av en noggrann väderplanering och bogseringen påbörjas inte, om inte man med stor exakthet kan lita på vädret under resan. Den väntan kostar inget extra på varvet.
Åbo Reparationsvarv har på min förfrågan om ni har offererat fyra veckors dockning. Vad händer om mer stål måste bytas? Vad kostar extra liggdagarna? Svaret blev: det blir inga fler liggdagar, vi sätter bara in lite mera gubbar och gör det färdigt ändå på fyra veckor. Det behöver således inte bli dyrare.
Det finns heller inget hinder för att jobba själv med exempelvis nitning på varvet eller med egna specialister bara man kommer överens med varvet om detta, och följer varvets sedvanliga säkerhets- och ordningsföreskrifter.
Dockan är inte alls som på andra varv. Först och främst har man inte bredd tillräckligt att köra med maskiner på sidan av fartyget, Varför har man frångått dockportens normala uppbyggnad, det vill säga att den barlastas för att flyttas åt sidan och sättas på plats, då man slipper både kranar och pontoner. Med andra ord att förse dockans kamrar med ventiler och pumpar kan spara tio tusentals euro vid varje behov att öppna och stänga porten. Då behövs inga långa låsningsstänger för porten som ända aldrig kommer att kunna rubbas om man fått dem på plats en gång.
Alltså vad förlorar staden och landskapet på att ta en ny funderare kring docka problemet? Jag blir lite skrämd av Hannas uttalanden på stormötet vid biblioteket där hon som jag uppfattade det sade att vi ska ta vara på pengarna och använda dem nu då pengar finns. Varför inte i så fall verka för att alla pengarna kommer till nytta för Pommern direkt och oavkortat, och inte en betongdocka som visserligen enligt kommittén åtminstone i framtiden möjligen kunde gagna Pommern, men omfattningen är osäker.

Henry Höglund

Ålandstidningen