Den här veckan har budgetdebatten dominerat i riksdagen. Det finns nu en stor krismedvetenhet om ekonomin. Det viktiga är nu att vända den medvetenheten till något konstruktivt och framåtblickande.
Varje regering har en begränsad mängd politiskt kapital som kan användas på svåra frågor. Regeringen har valt att huvudsakligen investera det i arbetsmarknadsreformerna, en sak som riksdagen debatterade i onsdags. I den debatten drog regeringen bland annat tillbaka förslaget om sänkt söndagsersättning och övertidsersättning. I stället föreslår man nu att semesterpengen ska sänkas med 30 procent.
Att mycket kapital investerats i arbetsmarknadsreformerna betyder dock att det inte finns mycket kvar att använda på andra ställen. Det märks i budgeten. Budgeten har 800 miljoner euro i nedskärningar, vilka svider hårt. Men utöver det följer budgeten långt traditionella mönster. Inga större skattereformer som man kanske kunde vänta sig då regeringen så tydligt deklarerat nya tag. Jag hade gärna sett att regeringen aktivare skulle ha valt att använde budgetverktyget för att skapa förutsättningar för nya arbetsplatser och för att få fler finländare i arbete. Varken regering eller opposition presenterar nu sådana skattemodeller som exempelvis gjorde att Sverige nästan helt kunde undvika den ekonomiska krisen.
Sveriges regering sänkte i flera repriser skatten på arbete för att skapa bättre förutsättningar för nya jobb. I Sverige finns en uppslutning över blockgränserna att det var rätt beslut, eftersom det visade sig vara mycket framgångsrikt. Jag skulle vilja göra samma sak i Finland. Idag beskattar vi nämligen både vanliga knegare och pensionärer hårdare än mycket annat. Vi måste sända signalen att arbete alltid lönar sig.
Men en sådan sänkning måste så klart finansieras. Jag skulle här vara öppen för att göra en helhetsreform av momsen. En sådan beräknar finansministeriet att kunde hämta in närmare 1,2 miljarder euro. Eftersom momsen är en platt skatt skulle vi behöva kompensera de svagaste grupperna i samhället, men det skulle ändå kunna finansiera rejäla jobbskapande reformer. Finansministeriet har gjort en utredning på detta som tydligt visar på positiva effekter för sysselsättning och tillväxt, precis det vi behöver.
En så här stor reform kräver dock både mod och politiskt kapital. Men det är ett av ganska få realistiska förslag, jag sett, för att skapa tillväxt. För utan tillväxt riskerar vi enorma nedskärningar i en snar framtid. Jag vill inte vara med och genomföra sådana nedskärningar. Sysselsättning, tillväxt och export för att få Finland tillbaka i arbete igen är helt klart att föredra. Men förutsättningarna för det måste fortsätta skapas.
För åländsk del är budgeten överlag bra och balanserad. De stora nedskärningarna drabbar inte oss. Sjöfartsstöden hålls dessutom kvar och farledsavgifterna är halverade. Det här är mycket bra för sjöfarten och för Åland. Jag vill passa på att lyfta på hatten åt kommunikationsminister Anne Berner och hela regeringen för denna kloka linje och att man inte rörde sjöfartsstöden, trots att det inte blev ett samhällsfördrag. Det var viktigt för Åland.
Mats Löfström
Riksdagsledamot
Ålandstidningen