Visst är det tur att jag finns. Detta brukar jag tänka ibland när jag läser chefredaktör Niklas Lampis ledare. Vad skulle han annars skriva om när nyhetstorkan eller idétorkan sätter in?
I söndagens ledarstick, i den digitala utgåvan av tidningen Åland, föranleder en mening ur en snabbt hoprafsad intervju för över en vecka sedan (jag vet, för det var jag som blev intervjuad) en tirad om fredsrörelsen, nyttiga idioter och allmän inkompetens.
Jag skulle gärna förklara mig närmare. Jag skulle gärna diskutera fredsrörelsen roll i den allt mer fartblinda kapprustning som igen tagit fart, och gärna peka ut hur nyttiga idioter som Niklas Lampi går Natos, vapenindustrins och krigshökarnas ärenden. Ännu hellre skulle jag diskutera hur fantastisk och värdefull Ålands demilitarisering är i den geopolitiska situation som blir alltmer alarmerande.
Det känns dock inte värt besväret. Vänstern har alltid fel, fredsarbete före upprustning är alltid naivt, och ryssarna är för evigt våra fiender, vare sig de är bolsjeviker, oligarker eller, som herr Putin, giriga envåldshärskare, med gemensamma affärer med USAs dito. Några nyanser gives icke.
Nina Fellman (S)
Pacifist

Ålandstidningen