Den nu föreslagna reformen för social service är i grunden en god tanke. Att öka möjligheten för tjänstemän i hela landskapet att dra nytta av varandras kompetenser är naturligtvis bra. Det är också bra att det i ekonomisk redovisning och på andra sätt blir mer anonymt för klienterna.
Dock finns det några problematiska punkter som vi vill belysa så att de tydligt kommer fram i den offentliga debatten:
Finansieringen är inte utformad så att den skyddar minoriteter i det framtida kommunalförbundet. Regeringens förslag innehåller ett finansieringsförslag som tar hänsyn till bosättningsstruktursgrupp men i lagförslaget lämnas det öppet för kommunalförbundet att ändra denna beräkningsgrund. Förvisso kan det vara bra att lämna det öppet för framtida flexibla lösningar men att det skulle gå att ändra mot en medlemskommuns vilja betyder i praktiken att femton kommuner kan bestämma över den sextonde kommunens ekonomi. Detta kan för övrigt likaväl drabba en stor kommun som en liten. Till exempel kan femton medlemskommuner gå ihop och rösta för att Jomala ska ta alla kostnader för förbundet. Vi anser att lagen måste skrivas antingen med en tvingande finansieringsmodell eller med villkoret att en ändring i grundstadgan måste godkännas enhälligt.
Tillgängligheten garanteras sägs det i förarbetet till lagförslaget. Men tvärtemot ambitionen står det i förarbetet att Ålands splittrade geografi kan göra att all service inte kan garanteras överallt d.v.s. i hela landskapet. Vi tror däremot att det som idag går att ha i Skärgården går att ha hos oss även i morgon. Det finns inga problem med att tjänstemän på olika orter samarbetar tätare än de gör idag utan att de för den orsaken behöver flytta in i samma hus. Åland har här möjligheten att visa att centraliserad styrning inte står i motsättning till decentraliserat utförande. Utan ett skydd i lagen för glesbygden kommer ett kommunalförbund oundvikligen att leda till att servicen försvinner från glesbygden i allmänhet och ytterskärgården i synnerhet. Vi anser därför att det bör skrivas in i lagen att alla invånare ska ha maximalt en timmes resväg till en servicepunkt som är bemannad minst 50 av ordinarie kontorstid.

Demokrati är sällan enkelt. På ytan ter det sig självklart att ”röst per invånarantal” är demokratiskt men i praktiken betyder det att små kommuner hamnar i ett läge där de har så få röster att deras inflytande i praktiken blir noll. Vi anser därför att man för att i någon mån motverka detta bör ha en röst per 500 invånare eller allra helst en röst per kommun. Ett kommunalförbund är en sammanslutning av kommuner och inte av invånare. Eftersom det är kommuner som går ihop så är det kommuner som fattar beslut. Det brukar inte anses att den som är starkast ska ha fler röster än den svagare men i praktiken innebär allt utom en röst per kommun just detta.

Christian Dreyer
Kommundirektör Kumlinge kommun

John Wrede
Kommundirektör Brändö kommun

Ålandstidningen