Jag är en förespråkare för mångkultur, en ”kulturmarxist” som terroristen i Norge skulle sagt. Jag tror på internationell solidaritet och gemenskap för alla människor som väljer att leva med andra i fred och frihet.
Ett mångkulturellt samhälle är idén om att ett samhälle fungerar och utvecklas till det bättre genom att människor med olika kulturella influenser bygger upp det samhället. Åland är ett sådant samhälle.
De som motsätter sig ett mångkulturellt samhälle menar istället att resultatet blir dåligt och att någon alltid måste ge upp sin ursprungskultur.
Som om alla bara hade en kultur. Man är ”ålänning” eller ”något annat”.
Det stämmer ju inte alls, man kan vara ålänning och amerikan, ålänning och iranier, ålänning och svensk, ålänning och tysk. Vi har kunskap om så många olika kulturer numera så man kan välja vad man vill ha som sin kultur. Det finns de som väljer japansk stil, i kläder eller mat. Afrikansk eller amerikansk. Det går till och med snabbare nu, när filmer, tv och internet sprider kulturer runt världen snabbare än människor hinner uppfatta det. Någon som känner till affärsområdet Gangnam i Korea? ”Gangnam Style?”
Vissa tror inte att man kan ha eller utöva två kulturer samtidigt: antingen delar man till exempel den åländska kulturen och då är man "ålänning" eller så delar man en annan kultur och då är man någonting annat. Men de flesta personer på Åland som utövar delar av den traditionellt "åländska kulturen" och utövar samtidigt vissa delar av kulturer som är vanligare i andra länder. Man kan vara en ålänning som spelar afrikanska trummor, en ålänning som surfar som hawaii-borna, en ålänning som gillar italiensk pizza. Väldigt få går omkring i åländsk folkdräkt, spelar åländsk fiol och äter sill och potatis året om.
Om ens någon.
Att tro att en viss kultur är någonting som finns i ett visst land eller hos en viss folkgrupp leder till att man sätter in människor i låsta fack. Det föder stereotyper (förutfattade meningar) som till exempel att sydeuropéer har ett väldigt hetsigt temperament, vilket ofta sägs höra till "deras kultur".
Ett annat problem med att säga att någon är sin kultur är ju att man inte automatiskt har samma kultur bara för att man kommer från ett och samma ställe. Alla med "åländsk bakgrund" har ju inte samma levnadssätt, och traditionellt sett har det inte varit så heller.
Vissa sportar, andra spelar musik, vissa är höger och andra vänster. Man kan vara religiös eller inte. Framför allt, man kan vara många saker på en gång.
Jag är socialdemokrat, ungdomsledare, countryälskare, feminist, läsare, fantasyfreak, morbror och en hel massa annat. Andra är fotbollsspelare, homosexuella, hiphopare, tvserieslukare, och vi är allt detta på samma gång.
Jag har sagt det förr och jag vill upprepa detta. Mångkultur är inte som ett dataprogram du bara kan avinstallera. Det finns inget sätt att gå tillbaka till förtiotalet. Som inte var så heterogent som folk tror. I finska vinterkriget kämpade och dog finska muslimer. Feyzi Kayenuk och Hasan Abdrahim var två av dem. Det finns många sätt att gå vidare, men att kämpa ett omöjligt krig mot en mångkultur som vi alla lever i och njuter av (tänk dig Åland utan mat och konst från andra länder, utan filmer från alla världens hörn och kläder från andra länders mode, ganska tråkigt tror jag) det är inte vägen att gå.
När det kommer nya människor till Åland ska vi ta emot dem med öppenhet och ge dem en chans att integreras.
Man väljer inte var man föds, men man väljer hur man lever.
Igge Holmberg

Ålandstidningen