De av det åländska folket invalda lagtingsledamöterna är på plats och har börjat arbeta. Många är vi som intresserade har följt med budgetdebatten. Men det är några saker som jag hoppas att jag har missförstått.
Menar lagtingsman och centerpartisten Jörgen Pettersson på fullt allvar att det är läge för lagtingsledamöterna att skåla med den värdefulla vrakchampagnen i samband med flytten från lagtingssalen som ska renoveras med skattebetalarnas medel?
Det låter onekligen makabert i dessa spartider. Varför inte bjuda våra äldre och fattiga (de som önskar det) på olika boenden på en klunk av vrakchampagnen i stället och dra nytta av PR-värdet världen över som kunde uppnås på detta sätt? Istället för att, som Jörgen Pettersson uttrycker det, låta vrakchampagnen dö sotdöden. En tanke att ta till sig kanske, det är ju trots allt våra äldre som har byggt upp vårt välfärdssamhälle och många av dem skulle säkerligen uppskatta den gesten.
Jörgen Pettersson har svingat ordförandeklubban, eller som Niklas Lampi uttrycker det, gummistämpeln, i det tunga Finans- och näringsutskottet i flera års tid. Därmed torde han inte vara omedveten om att det finns långt över 2.000 ålänningar som lever under fattigdomsgränsen och som inte kan unna sig någonting. De människorna skulle inte få världens bästa vardag av detta, men de skulle säkerligen känna sig uppskattade.
En annan sak som jag har reagerat starkt över i debatten är att blivande kansliminister Nina Fellman (S) förespråkar att brunögda babysar ska födas på Åland i framtiden. Vad har Nina Fellman tänkt sig att ska hända med de barn som föds blå- eller grönögda? Är de inte lika välkomna och lika mycket värda?
Sara Kemetter (S) motsatte sig upprört ett förslag om att lagtingsledamöternas och ministrarnas arvoden skulle sänkas med 5 procent. Varför det?
"Pensionär"

Ålandstidningen