I förrgår godkände lagtinget ett spännande och nödvändigt förslag till ny åländsk körkortslag. Det är viktigt och det är bra att skapa lite självstyrelsetänk kring en så central sak som hur fordon ska framföras längs våra vägar.
Fast diskussionen handlade ändå mer om det är okej att föra in ordet ”hen” i lagtexten. Alltså, att istället för att skriva ”...han eller hon...” skriver man i den nya lagen ”...hen...”. Detta uppenbarligen laddade ord delade lagtinget rejält. Vi som tycker det är okej var till antalet elva. De som var emot var tio och de som tyckte varken det ena eller det andra (utan snarare tvärtom) var sju. Några var borta.
Mitt skäl att säga ja till ”hen” är väldigt enkelt. Jag vill säga ja till utveckling. Språk förändras liksom människor. Detta handlar om att i en lagtext rationalisera språket vilket ingen förlorar på; tvärtom. Det handlar absolut inte om att sluta med han eller hon eller avkönifiera människorna. Det handlar om lagtext där han och hon ska behandlas lika.
Dessutom är det ett mycket konkret steg mot den jämställdhet jag tror ett samhälle mår bra av. Att säga nej är att bromsa den nödvändiga utvecklingen, särskilt mot bakgrund av att ordet numera är allt vanligare i den svenska vardagen.
Nu är detta heller inget nytt. Ord kommer och går och speglar alltid den tid vi lever i. Vem minns till exempel de hedervärda begreppen ”spirreröv” (liten sup), ”gäldstuga” (häkte för människor utan pengar) och ”spiksmed” (smed med spik som specialitet). Just det, tiderna och språket går från det ena till det andra.
Jag tycker det är viktigt att anpassa språket till verkligheten istället för tvärtom. Den som klamrar sig fast vid en klen gren hänger till sist där väldigt ensam och det är ingen betjänt av. Allra minst hen som ska föra samhället vidare.
Jörgen Pettersson (C)

Ålandstidningen