Den gångna veckan har Mariehamn haft Pride-festival. Det har märkts en del i stadsbilden. Vid många offentliga byggnader och köpmarkander har regnbågsflaggan hissats.
Även Ålandstidningen har på första sidan uppmärksammat händelsen med en flagga i logon.
En nations stolthet är dess egna flagga. Den hjälper oss att uttrycka sorg och fest. Många har genom tiderna varit villiga att offra sitt liv för nationens frihet. Respekten och hanteringen av flaggan är noga reglerad.
De nordiska flaggorna har korset som symbol, en påminnelse om våra kristna rötter och lagväsendet har i århundraden byggt på Guds tio budord.
Demokratins spelregler
I en demokrati finns åsiktsfrihet därför förvånar det mig att ingen rektor, ledande politiker eller butiksinnehavare markerat avvikande åsikt i frågan. Vi har ett år på oss att genom ÅSUB-undersökning eller folkomröstning veta vad majoriteten av samhället anser om saken.
Frågan kunde ställas på följande sätt.
Ska den offentliga byggnaderna flagga med regnbågsflaggan under Pride-festivalen. Ja, nej eller vet ej.
Att låtsas att ett samhälle är homogent då det är polariserat är dumt.
Kyrkans existensberättigande finns i att inte anpassa sig efter samhällets olika nycker utan klart deklarera allt, Guds ord, att moraliskt, etiskt, familjemässigt lyfta fram vad bibeln säger och att gå i spetsen för samhällets utveckling. Genom detta skapas trygghet och stabilitet.
”Farbror Bengt”

Ålandstidningen