Det kan finnas personer som är inblandade i det här ärendet och som helst sett att jag inte skulle skrivit det jag skriver nu, men eftersom referaten i radion och tidningarna innehåller fel (som inte är reportrarnas fel) så behöver jag skriva. Annars blir åsikten den att det är jag som gjort felen, eller att felen är verklighet och därför vill jag rätta till lite.
Jag skriver inte som frivilligarbetare inom diakonin. Om det går ska jag hålla diakonin utanför. Jag skriver i form av den person som fick i uppdrag att: ”Bilda föreningen Härbärget!”
Beslutet som skulle tas var att grunda en ”självgående” förening. Det har sagts att det i ärendets föredragning i kyrkorådet fattas ekonomisk kalkyl, det fattas projektbeskrivning. Kyrkorådet sade nej till grundande av en förening. I tidningen sägs att man vill ha rätt kalkyl och heltäckande kalkyler. Vad är det för fel i kalkylerna som finns?
Som rådgivare har jag använt det bästa Åland har inom facklig rådgivning. Detta för att förvissa oss om att vi räknar på rätt saker och inte i efterskott få kalkyler och projektbeskrivningar söndermalda på grund av fel. Vi har diskuterat personalärenden med Tallbacken i Mariehamn och med Pixne i Österbotten och lite med Stiftelsen Hemmet för att få så jämförbara arbetsplatser som möjligt, då vi valde kollektivavtal att gå efter. Vad gäller föreningens stadgar har jag fått så goda råd, att det finns saker jag inte ens känner igen som min egen text. Formuleringarna är bra nu.
Kyrkorådet säger att det återstår många frågor att lösa. Det är inte kyrkorådets sak, inte ens församlingens, att lösa de frågorna. Det hör till den nya föreningens uppgifter.
Man fäster sig vid tre anställda. Ingen har sagt att antalet stannar vid tre personer. Om de fackliga villkoren varit lika i Finland som i Sverige, så hade det gått. Man hade dessutom kunnat använda volontärer och andra frivilliga, om det varit som i Sverige.
Arbetsvillkoren är sådana i Finland att det i vårt fall krävs minst fyra anställda. Jag har skrivit arbetslistor för ett helt år för att se timantal och arbetsförhållanden. Personalkostnaderna ökar inte för att man anställer flera personer, men timantalet per anställd och lönen går ner om de anställda ökar i antal. Utöver personalkostnader har vi räknat med administrativ personal och bokföring.
Om det skulle bli den fastighet vi hoppas på, så vet vi vad staden vill ha i hyra. Vi kan också på några minuter bestämma vad el, vatten och renhållning m.m. kommer att kosta, men det är inte nödvändigt just nu.
Församlingen mister en diakon. Vad är det för prat? Så är det ju inte. När jag fick uppdraget att grunda föreningen och räkna på kostnader, så sade jag att endast på det villkoret att alla anställda behandlas lika vad gäller arbetsvillkor och lön. Saken godkändes genast för allt annat hade varit orimligt.
På Åland har det ju pratats en del om lika lön för lika arbete... Men om en diakonianställd skulle arbeta ihop med Härbärget, så är det ju just de sakerna som diakonin till stora delar arbetar med redan i dag. Om församlingen skall mista en diakonianställd, så måste ju personen sägas upp från sin tjänst, eller hur? Carolines arbetsförhållande skulle inte ha varit inblandat i frågan om att bilda Föreningen Härbärget.
Vid olika tillfällen har många försökt lösa frågan för de socialt utslagna människorna på Åland, eller i Mariehamn. Man har inte lyckats. Egentligen, man har inte velat lyckas, för visst är det möjligt att göra långt mera än vad som görs. Nu fanns (finns) chansen, vad blir bättre av att vänta med att gå med i föreningen tills den är bildad jämfört med att gå med som grundare? Jag fattar ingenting av det resonemanget.
Föreningen behöver församlingen med tusentals medlemmar bakom sig. Pensionärsföreningen med sina tusen medlemmar har vi och så Diakoniföreningen med 25 medlemmar.
Jag anser att det är orimligt att lägga arbetsansvaret på Diakoniföreningen och hålla församlingen utanför. Det är inte jämnvikt. Det frågas: ”Varför så bråttom nu?” Jo, därför att vi har mycket kort tid på oss för olika ansökningar om vi hade försökt komma igång från hösten. Kyrkorådet valde att spela högt då man tog det beslut man gjorde. Risken finns att ”tåget gick”, den dagen kyrkorådet senast sade nej. I vinter vet vi hur många uteliggare vi har och vem tar ansvar?
En medlem i kyrkorådet sade att ärendet är helt OK, det är nödvändig och behjärtansvärt, men vi röstade nej! Som vanligt är det väl så att var och en får skämmas för sig själv.
Projektet Härbärget är ingen fantasiskapelse. Det är ett välprövat koncept bland annat i Sverige, där vi tagit verksamhetsförslaget ifrån, men har omvandlat förhållanden och system så det är kompatibelt med finländsk lagstiftning.
Torbjörn Sjöblad

Ålandstidningen