Jag antar att alla kommer ihåg H.C. Andersens berättelse om fjädern som blev en hel hönsgård. Den danske sagoberättaren skriver ingen saga i den berättelsen. Tvärtom. Det förefaller som om han kände till ”fake news” och alternativa sanningar långt innan Donald Trump blev Förenta staternas 45:e president. Hans Christian levde och verkade när Ulysses Grant var Förenta staternas 18:e president (och enligt hörsägen ganska ofta i hatten).
Berättelsen om fjädern som blev en hönsgård handlar om det vi idag kallar ekokammaren. In i kammaren kommer en liten uppgift och – vips – ekar den ut i sociala medier och i vanligtvis också alldeles ansvarsmedvetna massmedier.
Så gick det här om dagen. I Europaparlamentet fördes tidigt på tisdagsmorgonen en debatt om det maltesiska ordförandeskapet. Den sortens debatt tillhör rutinerna alltid när ett ordförandeskap avslutas. Diskussionen är inte särskilt intressant.
Malteserna tog åt sig en massa lagförslag för slutbehandling i trialogerna, men en hel del av lagförslagen blev inte slutbehandlade. Det kanske mest besvärliga fallet handlade om penningtvättdirektivet. Malta fungerar som ett skatteparadis och har dessutom en regering där en del av regeringens medlemmar (eller deras anhöriga) förefaller ha fingrarna djupt i honungsburken.
Parlamentets krav på bättre transparens i förhållande till vem som sist och slutligen står bakom ett postlådskontor eller en stiftelse, var ingenting det maltesiska ordförandeskapet var överdrivet intresserat av. Men frågan om den verkliga ägaren var uppenbarligen för invecklad för att passa in i sociala mediers och massmediernas ekokammare. Det var kanske bara Süddeutsche Zeitung i München, som hade kapacitet att följa med den frågan.
Men på tisdagsmorgonen singlade en fjäder ner i parlamentets sessionssal. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker ”släppte sig” som uttrycket låter. Han blev plötslig förbannad över att enbart 30 medlemmar av parlamentet ansåg sig ha tid att följa med en diskussion, som var högst formell och egentligen saknade betydelse.”You are ridiculous (ni är fåniga)”, lät hans fördömande ord.
Mera behövdes inte. Plötslig ekade det i alla kamrar. Jag fick naturligtvis en fråga om var jag var. Svaret var ”på möte”, eftersom en stor del av dagen går åt till olika möten. Den här gången handlade mötet om att tillsammans med de svenska mepparnas kontor avstämma röstningarna. Följande timme fanns det ett möte kring Panama Papers och ytterligare en timme senare ett möte kring fiskeriutskottets tekniska fiskeribestämmelser.
Men det var ingen som frågade på vilka möten jag var. Ingen frågade heller om Jean-Claude Juncker var helt nykter eller dagen efter, eftersom det inte tillhör god ton att ställa den sortens frågor om kommissionens ordförande. Eventuellt hade det varit god journalism att ställa den frågan, men fjädrar och hönsgårdar handlar inte om god journalism.
Nils Torvalds
Skribenten är medlem av Europaparlamentet (SFP)
Ålandstidningen