Förra helgen tog Estland över som EU:s ordförandeland och de kommande sex månaderna kommer Estlands ministrar svinga ordförandeklubban på ministerrådsmötena.
Jag minns då jag besökte Tallinn första gången för drygt 15 år sedan. Jag anlände med Eckerö Lines ms Nordlandia till den gråa hamnen med passkontroll invid Linnahall, en DDR-grå byggnad som färdigställdes för segeltävlingarna under Moskvaolympiaden 1980 och som nu står som monument för Sovjettiden. Jag hade kommit till öst.
Men de unga politiker jag då mötte hade drömmar och visioner om Estland som en livskraftig del av väst. När jag förra veckan besökte Tallinn och Estlands riksdag kunde jag konstatera att de uppnått sina drömmar. Då jag anlände med Viking Line FSTR låg tre stora Karibienkryssare i hamnen. Gamla stan var upputsad och badade i solsken.
När jag kom fram till riksdagen betalade jag min taxiresa med bankkort. Euro som valuta. De amerikanska turistgrupperna som guidades förbi de fullsatta terasserna var antagligen helt ovetande om den förvandling landet genomgått och att EU-kommissionens ledning samma dag var i staden inför Estlands stundande EU-ordförandeskapet. Jag hade kommit till väst.
Jag är full av beundran över Estland och hur landet har utvecklats. Landets politiska ledning, i synnerhet under Reformpartiets tid vid makten, har haft en klar vision över hur man önskat utveckla landet. Visionen, uppfattar jag, har varit att Estland ska bli en del av Norden. Estland, uppfattar jag, jämför sig hellre med Norden än med Baltikum.
Reformpartiet har via politiker som Siim Kallas och Andrus Ansip dominerat estnisk politik de senaste tio åren. Deras vision har varit att modernisera landet och dess förvaltning via digitalisering, att stimulera investeringar med gynnsam skattepolitik och att placera det lilla landet i EU:s kärna med en stark transatlantisk länk via NATO. Det har man lyckats med. USA:s förra president Barack Obama besökte aldrig Finland, men nog Estland.
På grund av att estniskan som språk är nära finskan samt genom de snabba och billiga transporterna över finska viken till Helsingfors har Estland på flera sätt, upplever jag, haft Finland som sin förebild, på samma sätt som Finland haft Sverige som sin förebild.
Under Nokias glansdagar såg det ut som om Finland var på väg förbi Sverige och på senare år har det känts som om Estland är mycket hungrigare än Finland. Efter Nokias fall drabbades Finland dock av en stor mental kris och för Estlands del finns nu risken för samma kris efter många framgångsrika år.
Det parlamentariska läget är skört och den nya regeringen stimulerar ekonomin utan uppenbart behov. Den demografiska utmaningen, efter att så många yngre ester flyttat till Finland och Sverige, är mycket stor. Ryskans ställning i landet finns som kontroversiell fråga precis under ytan.
Det är inga små utmaningar och för att lyckas borde ekonomin fortsätta att utvecklas och lönerna höjas för att ska få den yngre generationen att återvända hem och stanna kvar. Jag hoppas att man lyckas. Innan andra världskriget var Estlands BNP per capita till och med högre än Finlands. Det är i Finlands och Nordens intresse att det går bra för Estland då det stärker Östersjön som region. Om du inte redan besökt Tallinn så gör det.

Mats Löfström

Ålandstidningen