De ekologiska odlarna talar för sin sak i en insändare i onsdagens tidning efter att debatten åter väckts av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) som menar att maten inte kommer att räcka till om all odling i världen skulle vara ekologisk och skördarna mycket mindre per åkerareal.
Från min egen synvinkel som vanlig konsument som bara försöker göra det mest förnuftiga med tillgängliga fakta som underlag så verkar det som SLU försöker se vetenskapligt på detta och de ekologiska odlarna kör mera på känsla och bortser från eller förvränger fakta.
Själv har jag varit med om tiderna på 50-och 60-talet då farfar hade ett torp med en ko och några får och höns och vi barnbarn fick vara med och rensa och skörda det lilla som växte, det var 100 procent ekologiskt med mycket klent resultat jämfört med det jag senare kom i kontakt med på 70-talet då konstgödsel blev mera allmänt.
Eko-odlarna säger att det kan bli bra skördar i varmare länder med deras metod, enligt försök, och att det inte kostar så mycket att transportera det hit och att transportens miljöpåverkan är liten. Alltså borde all eko-odling läggas i varma länder och inte här uppe i Norden enligt dem? Närodlat är alltså en bluff.
Argumentet att odlare i tredje världen far illa av slavliknande förhållanden är väl inget argument för att eko-odling skulle vara bättre, snarare tyder det på att politiken är korrupt och mänskliga rättigheter är inte beaktas i dessa länder.
Svälten i världen har minskat de senaste 50 åren men på senare tid börjat öka främst på ökade konflikter i de fattiga områdena. Svälten beror inte på att det skulle finnas för litet mat i världen utan på dålig ditribution. Tänk bara på hur mycket vi importerar hit och om det upphörde skulle vi nog få det mycket sämre.
Matpriserna som är en väsentlig faktor för att alla ska bli mätta har sjunkit mycket på 70 år. År 2007 var mat tolv procent av våra utgifter här i norden och har nu stigit till cirka 14 procent (mera ekologiskt?), på 40-talet var det 30 procent och på 30-talet 40 procent av utgifterna.
Jag har även för mig att det för 100 år sedan låg på 80 procent. Då fick man främst arbeta för att få mat medan man nu har boendet som den största utgiften på 29 procent. Det stämmer med hur stora och varma hus vi har idag jämfört med då.
”Konsument i allmänhet”

Ålandstidningen