Nu har vi alla firat självstyrelsedagen igen, var och en på sitt sätt. Men firandet är inte till lika stor glädje för alla. Tyvärr. De offentligt anställda på Åland jublar över en betald fridag, medan de arbetstagare vars arbetsgivare inte har råd att ge dem denna förmån, anser att det är en monumental orättvisa att vissa ska får vara lediga (utan anledning) med full lön när andra måste arbeta.
Och nog kan man förstå deras frustration. När lagtinget lagstiftade om själstyrelsedagens firande, borde man ha tänkt över konsekvenserna av sitt beslut. Det skapar ingen glädje och enighet i samhället att fira en dag som inte alla fullt ut kan ta del av, och som därför av många anses som både orättvis och obehövlig.
Man kunde ha övervägt att antingen fira den utan betald ledighet, eller att förlägga den till en helg, så som man har gjort med flaggdagen. Det hade känts mindre bittert för den som måste åka till arbetet självstyrelsedagen, eller som måste ta ut en semesterdag för att får vara ledig. Medan grannen ligger i hängmattan och har det skönt.
Men rättvisa är väl inget sompräglarvårt samhälle. Vi behöver inte lyfta blicken så långt för att se allt det som många människor upplever som orättvist. Åland sägs vara den bästa platsen att bo på, och om man jämför med många andra ställen på jorden är det säkert sant.
Men också på Åland finns hemlösa, som ingen vill ta ansvar för. Här finns Matbanken som hjälper de som inte har resurser att försörja sig själva, och som samhället inte anser sig var skyldiga att hjälpa, här finns drogmissbrukare som vården inte tar emot, under förevändning att missbrukaren inte vill ha hjälp. Här finns utsatta barn som lever i svåra hemförhållanden, men där myndigheterna tvekar att agera. Ja, exemplen är många på alla de orättvisor som präglar vårt så kallade välfärdssamhälle.
Men nog skulle det kännas bra om någon politiker tog sitt ansvar och försökte förbättra situationen för många av våra utsatta, för i många fall är det nog inte så mycket fråga om resurser, som fråga om vilja, för att nå en förändring.
Runa Lisa Jansson
Ålandstidningen