Näringsministern, Fredrik Karlström, gick tidigt ut med att han ville ha ytterligare 1.000 mjölkkor på Åland. Det låter kanske bra som en medveten satsning på lantbruket, men tyvärr slår en sådan specifik satsning fel mot hela näringen.
För att en ko ska ge mjölk måste den få en kalv. Så länge det föds en kvigkalv leder det till en nyrekrytering bland mjölkkorna. Men om det föds en tjurkalv, vilket det gör i ungefär 50 procent av fallen, blir det problem med avsättningen om inte också köttgårdarna får möjligheter att satsa för framtiden.
Under normala omständigheter föds tjurkalven upp på mjölkgården i cirka 2-3 månader för att sedan säljas till en köttgård som föder upp den och sedan säljer den till slakteriet. Om mjölkgårdarna väljer att investera och anamma näringsministerns förslag om 1.000 mjölkkor till kommer det inte med nuvarande förutsättningar att finnas kapacitet bland köttgårdarna att köpa tjurkalvar från mjölkgårdarna. Och vad händer då?
I både Danmark och Sverige har det redan gått så långt att mjölkbönderna, vid en kalvning, ringer runt i närområdet för att höra om det finns intresse för tjurkalven. Om det finns det föds kalven upp, med förlust, och säljs till en köttgård. Men om det inte finns intresse skjuts kalven!
Känns det som en bra djurhållning? Känns det etiskt riktigt? Är det dit vi också ska sträva? Det tycker inte jag!
En annan problematik är marktillgången och möjligheten att bli av med gödsel som dessa kor kommer att producera. Hur är det tänkt att detta ska lösas?
Med andra ord måste mjölkgårdar och köttgårdar få samma villkor att utvecklas och investera om helheten ska bli bra, om djurhållningen ska bli bra, om de etiska värderingarna ska hålla.
Många frågor men väldigt få svar, känns det som.
Pia Eriksson (ÅF)

Ålandstidningen