De åländska partierna är oeniga i många frågor, men en fråga utgör ett undantag. Det är att man vill ”skapa” flera arbetsplatser. Allt färre väljare tror att det går att förverkliga.
Enligt nationalekonom Stefan Fölster på Reforminstitutet beräknas 53 procent av dagens anställda i Sverige kunna ersättas av digital och automatiserad teknik inom 20 år. Forskare på Oxford universitetet har kommit fram till liknande siffror.
Vi är inte immuna på Åland mot sådana förändringar på arbetsmarknaden. Därför skulle jag önska att partierna i stället kunde enas om att man vill ge alla en garanterad ekonomisk grundtrygghet. Ett förslag till en sådan grundtrygghet är basinkomst (även kallat medborgarlön).
Det här är inte något som bara en skara verklighetsfrämmande människor på yttersta vänsterkanten diskuterar idag. Centralhandelskammaren i Finland föreslår lagstadgad basinkomst för alla, Centerns ordförande Juha Sipilä vill göra regionala försök med basinkomst; ja, hela 2/3 av Finlands riksdagskandidater har svarat att de är positiva till basinkomst. Men i den offentliga debatten på Åland hörs inga politiska röster för en sådan.
Barnbidraget är ju en villkorslös grundtrygghet som vi vill ge alla barn. Även om det finns några röster för att barnbidraget borde vara behovsprövat, har majoriteten ansett att barnbidrag skall betalas ut åt alla. Varför? Jo, därför att vi anser att barn är värdefulla för vårt samhälle.
I andra ändan av livet har vi folkpensionen, också en grundtrygghet även om den inte är villkorslös eftersom den påverkas av hur mycket arbetspension vi har lyckats införtjäna under vår levnad. Men om vi inte har lyckats skrapa ihop någon annan pension åt oss, så får vi full sådan. Varför? Jo, för att vi anser att gamla människor är värda en grundtrygghet.
Då återstår de som är mellan 18 och 65 år. Varför är inte de värda grundtrygghet?
Basinkomst är tänkt att ge en grundtrygghet åt alla medborgare, under hela livet. Nivån ska ligga i den storleksklassen att den täcker grundbehoven – inte mer. Och, den ska precis som barnbidraget vara villkorslös.
Och varför skulle jag få en basinkomst om jag förtjänar tillräckligt för att klara mig utan detta ”bidrag”? frågar sig säkert någon.
Då frågar jag i min tur: Låter du bli att begära de skatteavdrag som du har rätt till (till exempel ränteavdrag för ditt bostadslån, kostnader för arbetsresor eller hushållsavdrag) därför att du inte behöver dessa avdrag? Låter du bli att begära ersättning från FPA för dina tandläkarbesök därför att du har råd ändå, utan detta bidrag?
Jag är inte insatt i vilka typer av skattelättnader och bidrag man kan få som företagare, men jag är säker på att alla som bara kan hitta ett sätt att komma undan med lägre skatt gör det. Det är också en form av ”bidrag”, som ofta tyvärr bara kan utnyttjas av dem som egentligen inte behöver dem för att få ekonomin att gå ihop. Men ingen ifrågasätter dessa avdrag.
Myndigheterna begär inte att man ska bevisa att man verkligen behöver dessa avdrag, såsom de begär att man ska göra om man till exempel ansöker om hyresbidrag. En hel hoper skatteavdrag och vissa FPA-ersättningar fungerar alltså precis som dagens barnbidrag – villkorslöst, utan någon form av behovsprövning.
Basinkomst är tänkt att ersätta en rad olika sociala bidrag som finns i dag (till exempel studiestöd, arbetslöshetsersättning, hyresbidrag, hemvårdsstöd), men även att ersätta en rad olika skatteavdrag. Och det är bland annat därför som alla medborgare ska ha rätt till basinkomst.
Men varför inte bara ha det som i dag eftersom vi nu har konstaterat att alla, både rik och fattig, tycks få pengar av staten på ett eller annat sätt? Därför att systemet är så invecklat, en sådan härva av paragrafer, att bara de som ”nästan är jurister” kan bena ut vad de egentligen har rätt till.
De som har råd vänder sig till en skatteplanerare för att försäkra sig om att verkligen komma undan med att betala så lite skatt som möjligt. De som är sjuka och/eller arbetslösa har inte möjligheten att anlita en expert som guidar dem rätt i bidragsdjungeln.
Basinkomst är tänkt att förenkla vardagen för oss alla och minska den kostsamma byråkratin. Ja – jo, det var vackert sagt, men hur ska vi finansiera en sådan?
Jag är ingen nationalekonom, men eftersom hälften av befolkningen förutspås stå utan traditionellt lönearbete inom cirka tjugo år, är det i alla fall inte skatt på arbete, som kan utgöra framtidens främsta skattebas. Inkomstskatt är ett relativt nytt påfund (tillämpat i Finland sen 1920) vilket har att göra med att lönearbete som sådant var ovanligt i äldre tid.
Nu, när vi står inför det faktum att det kommer att bli ovanligt igen, är det dags att börja utforma en annan skattemodell. Dagens skattesystem är inte hugget i sten. Det är skapat av människor och går att förändra av människor. Finland har inte blivit fattigare, det är bara pengarna som har blivit mer ojämnt fördelade. Det finns många förslag på alternativa beskattningar, det gäller att studera dem och fundera.
Ett första steg för våra beslutsfattare vore att enas kring att det behövs en skattereform. Jag kan inte hjälpa att jag ofta upplever att man bara gräver ner sig i sina vänster, respektive höger skyttegravar och för ett ställningskrig som inte leder framåt, bara djupare ner i gyttjan.
Så, bästa politiker! Låt inte den här ytterst viktiga frågan bli till ett partipolitiskt krig utan jobba tillsammans - för allas lika värde i samhället!
För er som är intresserade finns det numera en åländsk basinkomstgrupp på Facebook som heter BINK. I den finns många engagerade gräsrötter med erfarenhet från olika områden (bland annat vård, ekonomi, skola, konst, miljö) men även, glädjande nog, rätt många politiker.
Sonja Nordenswan

Ålandstidningen