Civilsamhället har visat sin styrka
I MORGON ÄR det jämt ett år sedan Norge skakade av bombdåd i Oslos regeingskvarter och morden på Utøya. Årsdagen kommer att manifesteras på olika vis och inte bara i Norge.
Därför är minnesdagen också en angelägenhet för oss. För, precis som norrmännen, tror även vi att sådant inte kan hända här, att våldet inte hör hemma hos oss.
Den 22 juli 2011 är dagen som visar att vad som helst kan hända var som helst, att inget samhälle är skyddat fastän vi gärna vill tro det.
Under det år som gått har olika förklaringsmodeller till Anders Behring Breiviks gärningar presenterats. Man har sagt att han är galen och två olika psykläkarlag har presenterat vitt skilda slutsatser om hans mentala hälsa. Själv hävdar han styvnackat att han inte är sjuk, att han visste vad han gjorde.
I DET FALLET, och endast då, borde man lyssna på Breivik för han handlade både rationellt och kallblodigt.
Den danska journalisten och författaren Carsten Jensen har jämfört Utøya med den etniska rensning som pågick under Balkankriget. Han var korrespondent på Balkan och upplevde fasansfulla ögonblick när det uppdagades att människor skjutits enbart av skälet etniskt ursprung och där massakern i Srebrenica 1995 är det värsta exemplet. "Det finns bara ett möjligt svar. De var inte galna dessa tusentals unga mördare. De var sanktionerade av en livssyn, ett nationalistiskt raseri som sade dem att de inte kunde leva tillsammans med några som var etniskt olika....De hade lärt sig att se på sina medmänniskor som o-människor som det var legalt och till och med heroiskt att ta livet av" skriver Jensen.
DET ÄR EN BILD som stämmer in på Breivik. Han hade som mål att rädda "den rena" norska nationen och han ansåg att han gjorde landet en tjänst genom att döda dem som tänkte annorlunda. Arbeiderpartiet var den främsta måltavlan för hans raseri.
Det måste man våga inse. Att förklara händelserna den 22 juli med galenskap är feghet och att tro att Breivik kan vårdas till tolerans är missriktad omsorg eftersom Breivik aldrig kommer att överge den verklighetsbild han har konstruerat. Att tolerera etiketten "galenskap" är ett sätt att fly från det som skedde för om Breivik var galen så är det ju hans, och bara hans sak. Man behöver inte sätta in honom i ett större sammanhang för att förstå det inträffade.
ATT ÅKLAGAREN pläderade för otillräknerlighet i fråga om Breivik är obegripligt, för både planering och utförande av de avskyvärda dåden pekar mot någonting annat.
Han har under många år levt i cyberrymden, hämtat inspiration från extremåsikter och bakat ihop allt till ett "manifest" han tror ska rädda världen, alltså den värld han vill ha. Så sett är han mycket mer internationalist än nationalist. Det tankegods han anammat kan omfattas av vilken terrorist och självmordsbombare som helst.
Det borde vi vara uppmärksamma på, att även en blekhyad nordbo kan ingå i den ideologiska gruppen. Annars kanske vi missar en gärningsman, bara för att vi väntar oss att han ska se ut på ett annat sätt. Så där som människor som säger "han ser inte ut som en mördare". Som om det skulle finnas ett specifikt mördarutseende.
ATT NORRMÄNNEN under året som gått betett sig exemplariskt väcker respekt överallt. I stället för att sluta sig i rädsla och ångest har man beslutsamt ställt upp på öppenhet och tolerans. "Det går inte att skjuta oss till tystnad" som statsminister Jens Stoltenberg konstaterat.
Den lärdom vi kan dra av 22 juli är att öppenhet och demokrati i samhället aldrig kommer uppifrån. Det är de enskilda människorna som tillsammans skapar samhället och bestämmer hurudant det ska vara.
Och vad än domstolen kommer fram till i fråga om Breivik så har det norska civilsamhället dömt ut honom. Han hör inte till det öppna samhället. Han är varg i veum - en som skändat det som är heligast.
kulturen@alandstidningen.ax
Obeslutsamheten håller på att hinna ikapp regeringen
Åland våren 2013 befinner sig i ett tillstånd av försenade regeringsförhandlingar.
De små detaljerna säger så mycket
Finlands diplomatiska etikettval visavi Åland säger mycket om hur man uppfattar autonomin.
Svaveldirektivet en nitlottbåde för ekonomin och miljön
Med kroppen som insats i underhållningen
FRÅGAN OM underhållning måste vara så helt kroppsinriktad infinner sig när man ser se på hur eurovisionsfinalen mer och mer förvandlas till en megamanege för jippon av skiftande slag. Egentligen är det jippona, förahandstipsen och artisthysterin som nu är huvudsaken.
Optimism till sjöss
Flera viktiga tecken på framtidstro kommer nu från Ålands största näring.
Få nyheter i kulturpolitiskt program
Skönt besked för Paf - men en viktig fråga kvarstår
Paf är bättre på spelansvar än branschen. Men vad som hände i fallet med bokföraren är lika oklart i dag som före revisionen.
Ingen smitfil till hållbar ekonomi
Stimulanspratet i Europa handlar ofta om att tyskarna ska betala ännu mer.
Konkurrens är en smart sparmetod
Om samma sak kan fås till lägre kostnad är valet inte svårt.
Ett självstyrelsepolitiskt genombrott
Väl rutet, Thörnroos
Det är bra att ministern sätter ned foten i evighetsfrågan om inmatningstarifferna.
Glöm inte emigrationens rötter!
FRÅGOR OM INVANDRING och integrering av arbetskraft har en tendens att röra upp känslor. Invandrad arbetskraft är ett hot mot jobben och kostnaderna för invandring är stora, säger en del debattörer. Men man glömmer att frågan om in- och utvandring är urgammal. Och att alla ålänningar har både in- och utvandrare i släkten.
Växande Stockholm möjlighet för Åland
Stockholm växer rekordartat. Det är också en spännande möjlighet för grannen Åland.
Tuff uppgift väntar Mia Hanström
Grattis, Paf
Det är välkommet att en av hörnpelarna i det lokala it-klustret andas framtidstro.
Ingen skillnad på Kim Jong-un och Thatcher?
Det är hög tid för partiordförande Camilla Gunell att sätta ner foten.
Budgetmål - ett hot mot undervisningen?
Välkommet tillväxtfokus
Landskapets roll i tillväxtfrågorna är vingklippt men ändå stor.
Maxinge ingen dödsdom för centrum
Välkommen markering
Åland har fått en ny förvaltningschef som vid behov slår näven i bordet.
Sundback-affären räddade Holmberg
Frågan om Holmberg kan företräda Åland utåt har länge varit omstridd. Dagen efter Sundbacks avgång städades den snabbt bort från bordet.












