Martyrskapet central byggsten i rasismen
Inte oväntat menar hatbrottsdömde Halla-aho att allt är någon annans fel.
SANNFINLÄNDAREN Jussi Halla-aho avgick i onsdags som ordförande för förvaltningsutskottet i Finlands riksdag. Han gick inte frivilligt, utan tvingades bort.
Bakgrunden är att han i fredags fälldes för hets mot folkgrupp i högsta domstolen, och att han därefter avfärdade beslutet från landets högsta rättsinstans med att det handlade om "några enskilda människors tolkning" och att det inte ska ses som en "himmelsk sanning".
Det blev för mycket för övriga riksdagspartier. Trots allt bygger det västerländska statsskicket på tanken att det finns ett oberoende rättsväsende. Det är inte oproblematiskt om höga företrädare för den lagstiftande makten förlöjligar den idén. Om inte ens lagstiftaren själv behöver leva efter lagen, varför ska då någon annan det?
DET ÄR BRA att riksdagen skärper tonen.
Samtidigt borde Halla-aho från första början aldrig ha släppts fram till en så viktig post som han nu innehaft.
Halla-aho företräder den mest extrema falangen inom Sannfinländarna och har i många år vädrat vidrigheter om sina medmänniskor i bloggar och debatter. Uttalandet som fällde honom i HD fälldes redan 2008. Det gick ut på att "somalier" hade ett "genetiskt särdrag" som gör att de stjäl.
Det är knappast lämpligt att en person som uttrycker sig så tillåts leda ett utskott som bland annat jobbar med rättssäkerhet och invandrarfrågor. Han har tidigt visat att han saknar respekt för rättsstatens principer om allas lika värde, senaste tumult bekräftar bara den bilden.
INTE OVÄNTAT ser Halla-aho sig själv som ett offer. I ett pressmeddelande skriver han att det verkliga syftet bakom "den ovärdiga attacken" är att "föra bort fokus från eurokrisen". På samma sätt har Timo Soini och Sannfinländarna i många år tagit på sig martyrmanteln så fort det blåst kring partiet. Sannfinländarna gör aldrig fel, det är alltid någon annan: medierna, andra partier och nu även HD.
Sannfinländarna har i och för sig i många år krävt att man ska "ta seden dit man kommer" och inte minst "följa landets lagar".
Men tydligen gäller det inte Sannfinländare.
HALLA-AHO och hans parti är på inget sätt ensamma.
Martyrskapet är en central byggsten i rasismen och främlingsfientligheten.
Sverigedemokraterna anser sig ständigt vara utsatta för en komplott från medieeliten i maskopi med den politiska eliten. Också på Åland fick vi se en släng av det här syndromet när Ålandsvännerna kom ut ur garderoben i vår. Inte oväntat såg också de sig som sanningssägare som motarbetas av ett politiskt korrekt etablissemang. Ifrågasättande togs som censur, och kritik uppfattades som förföljelse.
VARFÖR BLIR det så här? Skälet är troligen ganska enkelt.
Främlingsfientliga rörelser lever på att locka missnöjda människor och då är det viktigt att kunna erbjuda en svartvit story där Vi motarbetas av Dom. Vi är de vanliga människorna som bara säger som det är, Dom försvarar en falsk världsbild som är förklaringen till vårt lidande.
I sin mest skruvade och extrema variant leder det här till att hela världen börjar ses som en enda konspiration, som i hemlighet lanserats av judar och frimurare för att uppnå lika hemliga syften.
I vissa delar av världen sprids fortfarande dessa sagor i bokform.
Sannfinländare, Sverigedemokrater och Ålandsvänner går inte lika långt.
Men logiken är snarlik.
niklas.lampi@alandstidningen.ax
En tänkare vars hjärta klappade för självstyrelsen
Åländsk politik har förlorat en kunnig analytiker med ett starkt engagemang för självstyrelsen.
Vem tänker på vardagens säkerhet?
DEN FARLIGASTE PLATSEN för en kvinna är i hemmet, brukar man påstå.
Politikers fällande väger lätt mot rättens friande
Staden borde ta sig själv i kragen först
Som läromästare i ekonomisk effektivitet framstår staden just nu som mindre trovärdig.
Välkommet klarspråk
Kvinnor som tar plats i offentligheten möts fortfarande av unkna attityder.
Bästa vapnet mot snabblånehajar är kunskap
Obeslutsamheten håller på att hinna ikapp regeringen
Åland våren 2013 befinner sig i ett tillstånd av försenade regeringsförhandlingar.
De små detaljerna säger så mycket
Finlands diplomatiska etikettval visavi Åland säger mycket om hur man uppfattar autonomin.
Svaveldirektivet en nitlottbåde för ekonomin och miljön
Med kroppen som insats i underhållningen
FRÅGAN OM underhållning måste vara så helt kroppsinriktad infinner sig när man ser se på hur eurovisionsfinalen mer och mer förvandlas till en megamanege för jippon av skiftande slag. Egentligen är det jippona, förahandstipsen och artisthysterin som nu är huvudsaken.
Optimism till sjöss
Flera viktiga tecken på framtidstro kommer nu från Ålands största näring.
Få nyheter i kulturpolitiskt program
Skönt besked för Paf - men en viktig fråga kvarstår
Paf är bättre på spelansvar än branschen. Men vad som hände i fallet med bokföraren är lika oklart i dag som före revisionen.
Ingen smitfil till hållbar ekonomi
Stimulanspratet i Europa handlar ofta om att tyskarna ska betala ännu mer.
Konkurrens är en smart sparmetod
Om samma sak kan fås till lägre kostnad är valet inte svårt.
Ett självstyrelsepolitiskt genombrott
Väl rutet, Thörnroos
Det är bra att ministern sätter ned foten i evighetsfrågan om inmatningstarifferna.
Glöm inte emigrationens rötter!
FRÅGOR OM INVANDRING och integrering av arbetskraft har en tendens att röra upp känslor. Invandrad arbetskraft är ett hot mot jobben och kostnaderna för invandring är stora, säger en del debattörer. Men man glömmer att frågan om in- och utvandring är urgammal. Och att alla ålänningar har både in- och utvandrare i släkten.
Växande Stockholm möjlighet för Åland
Stockholm växer rekordartat. Det är också en spännande möjlighet för grannen Åland.
Tuff uppgift väntar Mia Hanström
Grattis, Paf
Det är välkommet att en av hörnpelarna i det lokala it-klustret andas framtidstro.












