Vem håller Åland öppet?
Viking Line drar in trafiken med ms Rosella under lågsäsong. Air Åland upphör med Helsingforsflyget. Det sparas på skärgårdstrafiken. Staden diskuterar en kraftigt bantad turlista för bussen. Vem tar ansvaret för att hålla Åland öppet?
Tillgängligheten. Vi tar den för given. Först när något händer som begränsar den tänker vi på hur viktig den är. Som nu: När ålänningarna inom loppet av några veckor får tre besked på raken som riskerar att begränsa den.
Vad är då tillgänglighet? För mig betyder det hållbara vardags- och affärsvillkor. Du kan ta dig till och från jobbet och till matbutiken. Inom jobbet kan du åka på konferens, delta under viktiga möten på bortaplan eller i fortbildning. Barnen kan ta sig till dagis och skola. Såväl hemma som på jobbet klarar du av de ärenden som dyker upp. Du kan delta i fritidsaktiviteter. Och, för allt det här gäller: du kan göra det inom en rimlig tid.
I förlängningen lägger det grunden för en känsla av trygghet och handlingsfrihet i vårt samhälle. Det här behöver vi beakta när vi planerar samhällets infrastruktur. Det kan låta självklart, men frågan är om det finns någon som tänker på det här sättet på Åland i dag.
Under april och maj har ålänningarna fått dystra meddelanden om minskad trafik. Turlistorna riskerar att bantas mellan skärgården och fasta Åland, inom staden, mellan Mariehamn och Kapellskär och mellan Mariehamn och Helsingfors. Resultat: ett mindre tillgängligt Åland.
Det rimmar illa med alla ambitioner om att locka inflyttare med löften om ett enklare vardagsliv. Det riskerar också att få svåra konsekvenser för näringslivets förutsättningar att verka effektivt från Åland.
Utvecklingen visar hur beroende vi är av enskilda aktörer för att få vardagspusslet att gå ihop, om det så är privata företag, landskapsägda bolag eller kommuner som bantar turlistorna. Ingen tar ansvar för helheten vilket förklarar ojämlikheten i dag mellan skärgård, landsbygd och stad vad gäller förutsättningarna att ta sig fram.
Bristen på samordning mellan aktörerna och på politik för att förbättra deras verksamhetsförutsättningar skapar ett bilberoende Åland och ett ovälkomnande intryck av landskapet.
Några behov blir tydliga. 1.) Busstrafiken på Åland behöver samordnas. Är det rimligt att stadsborna kan åka gratis och regelbundet, men att det utanför stadens gränser både kostar och är besvärligt att ta bussen? Glappet mellan de två verkligheterna är för stort och har varit det länge. Nu är det tid att ta tag i frågan.
2.) Vill vi minska bilberoendet behöver vi satsa mer på fungerande och trygga cykelvägar som inte upphör där en kommungräns går.
3.) Landskapet behöver en beredskapsplan för vad som ska göras om Flybe slutar trafikera Helsingfors samt om Eckerölinjen följer Viking Lines exempel.
4.) Kortruttsystemet inom skärgården behöver utgå från hur det ska bli lättare att ta sig mellan skärgården och fasta Åland och inte bara jaga besparingar.
5.) Äldre som inte kan köra bil behöver utbyggd färdtjänst eller en servicelinje i någon form, särskilt när det inte finns tillgång till buss.
När våra transportsystem sätts i gungning blir vi oroliga. Oroliga över att våra möjligheter att delta i samhällslivet och därmed hålla oss aktiva och friska begränsas. Oroliga över att våra förutsättningar att utvecklas och att driva företag går samma öde till mötes.
Därför kan vi inte se den senaste tidens åtgärder som enskilda besparingar. De är en del i en utveckling som riskerar att hämma hela Åland. Bromsa inte samhällsutvecklingen. Ta det politiska ansvaret för att trygga infrastrukturen.
En tänkare vars hjärta klappade för självstyrelsen
Åländsk politik har förlorat en kunnig analytiker med ett starkt engagemang för självstyrelsen.
Vem tänker på vardagens säkerhet?
DEN FARLIGASTE PLATSEN för en kvinna är i hemmet, brukar man påstå.
Politikers fällande väger lätt mot rättens friande
Staden borde ta sig själv i kragen först
Som läromästare i ekonomisk effektivitet framstår staden just nu som mindre trovärdig.
Välkommet klarspråk
Kvinnor som tar plats i offentligheten möts fortfarande av unkna attityder.
Bästa vapnet mot snabblånehajar är kunskap
Obeslutsamheten håller på att hinna ikapp regeringen
Åland våren 2013 befinner sig i ett tillstånd av försenade regeringsförhandlingar.
De små detaljerna säger så mycket
Finlands diplomatiska etikettval visavi Åland säger mycket om hur man uppfattar autonomin.
Svaveldirektivet en nitlottbåde för ekonomin och miljön
Med kroppen som insats i underhållningen
FRÅGAN OM underhållning måste vara så helt kroppsinriktad infinner sig när man ser se på hur eurovisionsfinalen mer och mer förvandlas till en megamanege för jippon av skiftande slag. Egentligen är det jippona, förahandstipsen och artisthysterin som nu är huvudsaken.
Optimism till sjöss
Flera viktiga tecken på framtidstro kommer nu från Ålands största näring.
Få nyheter i kulturpolitiskt program
Skönt besked för Paf - men en viktig fråga kvarstår
Paf är bättre på spelansvar än branschen. Men vad som hände i fallet med bokföraren är lika oklart i dag som före revisionen.
Ingen smitfil till hållbar ekonomi
Stimulanspratet i Europa handlar ofta om att tyskarna ska betala ännu mer.
Konkurrens är en smart sparmetod
Om samma sak kan fås till lägre kostnad är valet inte svårt.
Ett självstyrelsepolitiskt genombrott
Väl rutet, Thörnroos
Det är bra att ministern sätter ned foten i evighetsfrågan om inmatningstarifferna.
Glöm inte emigrationens rötter!
FRÅGOR OM INVANDRING och integrering av arbetskraft har en tendens att röra upp känslor. Invandrad arbetskraft är ett hot mot jobben och kostnaderna för invandring är stora, säger en del debattörer. Men man glömmer att frågan om in- och utvandring är urgammal. Och att alla ålänningar har både in- och utvandrare i släkten.
Växande Stockholm möjlighet för Åland
Stockholm växer rekordartat. Det är också en spännande möjlighet för grannen Åland.
Tuff uppgift väntar Mia Hanström
Grattis, Paf
Det är välkommet att en av hörnpelarna i det lokala it-klustret andas framtidstro.












