Är veterinärjour viktigare än skärgårdens hälsojour?
Från och med början av april 2010 har ÅHS inskränkt hälsoberedskapen i skärgården för invånare och tillfälliga besökare. Från att det tidigare har funnits dygnet runt beredskap i Brändö och Kökar så har ÅHS slopat beredskapen mellan midnatt och klockan åtta följande morgon.
Under en tredjedel av dygnet är invånarna i skärgårdskommunerna Brändö, Kumlinge, Kökar och Sottunga hänvisade till akuten på Ålands centralsjukhus eller alarmcentralen. Det innebär i praktiken att det tar minst en timme innan adekvat sjukvårdshjälp kan erhållas.
En inskränkning som kommunerna i skärgården, enskilda organisationer och invånare ytterst kraftigt protesterat mot utan synlig framgång hittills. Inskränkningen motiveras med att ÅHS måste spara medel. Indirekt hänvisar ÅHS till landskapet som inte har beviljat ÅHS tillräckligt med anslag.
Brändö kommun anser att hälsoberedskapen är ytterst viktig och är därför villig att finansiera den slopade beredskapen för tiden första juli i år till årets slut. För ändamålet har kommunen i årets första tilläggsbudget reserverat 12.500 euro, den summa som beredskapen beräknas kosta i kommunen för nämnda tid. På ett år sparar således ÅHS in cirka 25.000 euro på hälsoberedskapen i Brändö kommun med knappa 500 fast bosatta och sommartid många gånger fler.
Till dags datum har ÅHS inte reagerat på kommunens vilja att finansiera den indragna beredskapen som anses så viktig att kommunen, trots att ansvaret är ÅHS, är villig att med egna skattemedel finansiera beredskapen.
Den 24 juni 2010 står det i tidningen Nya Åland att det på fasta Åland finns veterinärjour dygnet runt hela sommaren. I artikeln står det också att "Målsättningen under jouren är att ge nödvändig första hjälp för att undanröja framför allt livshotande åkommor".
Kostnaderna för denna landskapsfinansierade veterinärjour nämns inte överhuvudtaget. Samtidigt meddelas det i Brändö kommuns infoblad att hälsovårdarna inte får vårda djur oberoende av åkomma.
Ovan nämnda prioritering av hur medlen i landskapet används torde berätta en del. Som att det gått så långt att landskapet i vissa fall prioriterar - och finansierar - djurs välmående framom människors. Jag antar att veterinärjouren inte är förmånligare än beredskapen för invånarna i skärgården på månadsbasis.
Att hoppas är att landskapet åtminstone kan tänka sig att ta emot den finansiering som erbjuds av skärgårdens egna invånare. Detta när skärgården, denna gång i form av Brändö kommun, anser att frågan är så pass viktig att den är beredd att själv stå för finansieringen av kostnaderna.
Tyvärr finns det fler exempel på ett allt hårdare klimat för skärgården. Besparingarna, påtvingade av recessionen delvis, drabbar förvisso alla invånare i landskapet. Ingenstans träffar dock besparingarna så hårt en enskild befolkningsgrupp och dess individer som när det gäller skärgården.
Någonstans går gränsen för vilka minskningar i servicen en region klarar av. Åtminstone om den uttalade målsättningen är att regionen skall leva och inte bara med nödd och näppe överleva. Just nu, med föreslagna och verkställda minskningar i skärgårdstrafiken i form av en kännbar minskning av antalet turer, är landskapet mycket när den gränsen.
Landskapet bör ta sig en mycket allvarlig funderar på konsekvenserna av diverse inbesparingar i framförallt skärgården. Regionen är känslig och någonstans, mycket nära nuläget, går gränsen för vad den tål i form av nedskärningar. Ansvaret vilar också på fasta Ålands befolkning. Är man beredd att "köra ner" skärgården för gott? En skärgård som "körs ner", töms på invånare så småningom, drabbar utöver de som bor i skärgården också de som har intressen i regionen. Den sistnämnda gruppen, de fritidsbosatta framförallt, torde vara betydligt större än den ca 8 % som idag lever och bor i skärgården.
Den större gruppens röst saknas mer eller mindre helt i den minimala debatt som hittills förts i saken. Hoppeligen inser förstås de flesta i landskapet nyttan och glädjen av en "levande" skärgård trots vissa, ibland betydande, kostnader.
Skärgården vill överleva och blomstra och det torde finnas förutsättningar för det idag. Skärgården är redan nu "inne" för många människor en stor del av året. Säsongen förlängs och sträcker sig för många idag året runt. För flera har fritidsbostaden blivit ett andra hem. Med ett allt mindre beroende av plats och rum genom främst teknikens landvinningar, så finns det tillräckligt många som potentiellt torde vara intresserade av och ha möjligheter att bosätta sig i skärgården året runt.
Det finns behov av andra alternativ när det gäller boende- och uppväxtmiljöer än städer och tätorter. Skärgården vill och försöker men klarar sig inte utan majoritetens, fastålänningarnas, positiva och konkreta vilja. Och nu behövs den viljan extra mycket.
Dagens gästledare skrivs av John Wrede, kommundirektör på Brändö. Men han påpekar att han inte skriver på uppdrag av kommunen.
Trovärdig självstyrelsepolitik kräver folk som kan sin sak
För att komma vidare måste politikerna övertyga folk och företag om att de kan lita på politikerna. Just nu anstränger sig alla inte jättemycket för det.
Tack gode gud för självstyrelsen
Sällan har det blivit så tydligt varför vi ska vara så glada över självstyrelsen.
Kulturhuset som kulturen inte har råd med
NYHETEN ATT DET nya kulturhuset Alandica är för dyrt för Kulturföreningen Katrinas direktsända operavisningar från Metropolitan i New York, som inleds om en månad, har förvånat många. Man tycker att opera borde visas just där.
Konsten att lösa ett problem som inte finns
Nya hårdare regler ska nu antas för att stoppa ett hot som få sett.
Allmänintresse vs. särintresse
Att se över den egna gärdsgården är nödvändigt i kristider. Just nu lyckas Liberalerna bäst med det.
Lyft fram vuxenmobbningen - också
Om manifestationen har någon egentlig betydelse i kampen mot den dolda mobbningen är oklart.
Skafferiet snart tomt - vad gör regeringen då?
Nu om nånsin ska pengar tas ur ladan. Problemet är bara ett: 2012 är den tom.
Klen inflyttning hotar vår välfärd
Om Finland ska kunna trygga sin välfärd i framtiden gäller det att öppna gränserna. Utan inflyttning kan vi räkna med höjd pensionsålder och färre arbetsplatser, inte fler.
Välkommen, Tarja Halonen
Som brobyggare har presidenten en central roll. Till bilden hör att ett brobygge går in i en kritisk fas denna höst.
Tankar i går om Åland i dag
Det tog 24 år, men nu är framtiden här.
Det blåröda laget vinner
Den som lyckas blanda blått och rött vinner, och just nu ser det ut att vara den orangea alliansen.
Ingen blir friad av historien
Ett gemensamt intresse
I sak finns goda förutsättningar för samförstånd.
Värre om stora nynnar med än om liten gapar
Att ett litet parti ropar högt har liten betydelse. Större betydelse har det om de stora hakar på.
Bra, lantrådet
En polisstyrelse är ett steg åt rätt håll.
Dålig vind i seglen för den åländska ekonomin
En stor del av det åländska näringslivet har det tufft just nu. Håller Åland på att halka efter i tillväxtligan?
Ett dopp som ger ringar på vattnet
Nischad och exklusiv turism har länge varit önskemålet. Nu har vi fått det. Med besked.
Sluta slumra turist-Åland!
Åland är ett fantastiskt resmål. Ändå är det många som aldrig hittar hit. Andra kommer hit men missar det unika. Det är faktiskt inte så konstigt när vi själva inte vet hur vi ska presentera det.
Ett val förutsätter alternativ
Idén om en enda kandidat är inte en idé om en meningsfull demokrati.
Främlingsfientliga favoritmyter
Debatten om rasism och främlingsfientlighet går het på alandstidningen.ax, efter förra lördagens ledare om de finländska Socialdemokraternas nya invandringspolitiska program. Slående är att samma tankefigurer återkommer gång på gång, när de främlingsfientliga rösterna ska "prata klarspråk" och "bidra med lite realism" om utlänningarna, invandrarna och flyktingarna. Här nedan en genomgång av de tre vanligaste myterna och varför de inte har så mycket med verkligheten att göra.
Det stora parkeringsskämtet
Det tomma miljongaraget är en logisk följd av en illa genomtänkt regel.




















