De statliga pengarna till rederierna är inte bidrag
Varje år får de åländska rederierna miljontals euro av staten. Men att hävda att de är bidragsberoende är kanske inte helt rätt.
BIDRAG ÄR en känslig fråga på Åland. När vi publicerar listan på vilka jordbrukare som fått stöd under året blir nästa alla upprörda. Läsarna blir upprörda över att jordbrukarna får så mycket bidrag och jordbrukarna över att vi ens publicerar listan. Varför skriver ni inte om hur mycket bidrag sjöfarten får i stället? brukar många fråga.
Att rederierna får mycket pengar från staten går inte att hymla med. I fjol fick till exempel Viking Line 34 miljoner euro i statlig restitution och Rederi Ab Eckerö runt 16 miljoner euro. Pengar som får gårds-, miljö- och investeringsstöden till de åländska jordbrukarna att framstå som småpotatis. Och detta utan att ta hänsyn till taxfreen.
Hur ska man egentligen se på detta statliga stöd till rederierna? Är vår viktigaste bransch faktiskt lika bidragsberoende som en ensamstående sjubarnsförälder utan jobb? Och är den positiva särbehandlingen rättvis?
ATT REDERIERNA är oerhört beroende av att de får tillbaka de sociala avgifter och skatter de betalar för sina ombordanställda råder det inga tvivel om.
Utan den statliga restitutionen skulle Viking Line gjort en förlust på 20 miljoner i fjol och Rederi Ab Eckerö endast gjort en mycket blygsam vinst. I stället gjorde bolagen respektabla vinster och delade ut miljontals euro till sina aktieägare i dividend.
Nu finns det säkert många som tänker: varför ska staten betala tillbaka tiotals miljoner euro av våra skattepengar så att dessa rederiers rika ägare ska bli ännu rikare? Pengarna som staten skickar tillbaka går ju rakt ner i ägarnas fickor.
PROBLEMET MED detta resonemang är att den är långt ifrån vattentätt. Ja, det stämmer att rederierna är beroende av denna restitution för att gå med vinst.
Men samtidigt är det en nödvändighet för den finska staten, och även alla andra stater i EU, att betala tillbaka dessa skatter och avgifter för att överhuvutaget få in några skattepengar från rederierna.
Om staten avskaffade restitutionen i morgon skulle alla rederier flagga ut så fort de bara kunde. Att betala ut denna restituion är därför ett sätt för staten att maximera skatteintäkterna. Om man slutade betala ut dessa stöd skulle den offentliga sektorn få mindre pengar att röra sig med, inte mer.
ATT JÄMFÖRA denna restitution med rena bidrag är också ganska långsökt. Rederierna får bara tillbaka pengar de tjänat ihop genom sin egen verksamhet. Den skatt som vi betalat in bekostar inte Ben Lundqvists dividend, utan de pengar som delas ut har Viking Line dragit in själva.
Sedan går det förstås att hävda att det är orättvist att rederierna ska få så stora privilegier. De flesta näringsidkare skulle antagligen offra valfri kroppsdel för att kunna sälja sina varor skattefritt och få tillbaka skatter och avgifter de betalar för sina anställda.
Stöden till sjöfarten motiveras ofta med med den mördande konkurrensen från låglöneländer. Men denna konkurrens är inte unik för sjöfarten. Även jordbrukarna, och många andra näringsidkare, måste konkurrera med importvaror från låglöneländer.
Visst, det kan tyckas orättvist att rederierna får denna särbehandling. Men vad är alternativet? Att skrämma bort eller ta livet av dem genom höga skatter?
Då är det bättre att skapa bättre villkor för de andra branscherna också, förslagsvis genom att sänka olika avgifter och skatter även för dem.
MEDIA BÖR fortsätta granska vad våra skattepengar används till, oavsett om det rör sig om investeringsstöd till privata näringsidkare eller när pengarna används inom den offentliga sektorn. Det finns säkert gott om skandaler att rota fram där. Men att rederierna varje år får miljoner euro av staten är knappast en av dessa skandaler.
Kulturhuset som kulturen inte har råd med
NYHETEN ATT DET nya kulturhuset Alandica är för dyrt för Kulturföreningen Katrinas direktsända operavisningar från Metropolitan i New York, som inleds om en månad, har förvånat många. Man tycker att opera borde visas just där.
Konsten att lösa ett problem som inte finns
Nya hårdare regler ska nu antas för att stoppa ett hot som få sett.
Allmänintresse vs. särintresse
Att se över den egna gärdsgården är nödvändigt i kristider. Just nu lyckas Liberalerna bäst med det.
Lyft fram vuxenmobbningen - också
Om manifestationen har någon egentlig betydelse i kampen mot den dolda mobbningen är oklart.
Skafferiet snart tomt - vad gör regeringen då?
Nu om nånsin ska pengar tas ur ladan. Problemet är bara ett: 2012 är den tom.
Klen inflyttning hotar vår välfärd
Om Finland ska kunna trygga sin välfärd i framtiden gäller det att öppna gränserna. Utan inflyttning kan vi räkna med höjd pensionsålder och färre arbetsplatser, inte fler.
Välkommen, Tarja Halonen
Som brobyggare har presidenten en central roll. Till bilden hör att ett brobygge går in i en kritisk fas denna höst.
Tankar i går om Åland i dag
Det tog 24 år, men nu är framtiden här.
Det blåröda laget vinner
Den som lyckas blanda blått och rött vinner, och just nu ser det ut att vara den orangea alliansen.
Ingen blir friad av historien
Ett gemensamt intresse
I sak finns goda förutsättningar för samförstånd.
Värre om stora nynnar med än om liten gapar
Att ett litet parti ropar högt har liten betydelse. Större betydelse har det om de stora hakar på.
Bra, lantrådet
En polisstyrelse är ett steg åt rätt håll.
Dålig vind i seglen för den åländska ekonomin
En stor del av det åländska näringslivet har det tufft just nu. Håller Åland på att halka efter i tillväxtligan?
Ett dopp som ger ringar på vattnet
Nischad och exklusiv turism har länge varit önskemålet. Nu har vi fått det. Med besked.
Sluta slumra turist-Åland!
Åland är ett fantastiskt resmål. Ändå är det många som aldrig hittar hit. Andra kommer hit men missar det unika. Det är faktiskt inte så konstigt när vi själva inte vet hur vi ska presentera det.
Ett val förutsätter alternativ
Idén om en enda kandidat är inte en idé om en meningsfull demokrati.
Främlingsfientliga favoritmyter
Debatten om rasism och främlingsfientlighet går het på alandstidningen.ax, efter förra lördagens ledare om de finländska Socialdemokraternas nya invandringspolitiska program. Slående är att samma tankefigurer återkommer gång på gång, när de främlingsfientliga rösterna ska "prata klarspråk" och "bidra med lite realism" om utlänningarna, invandrarna och flyktingarna. Här nedan en genomgång av de tre vanligaste myterna och varför de inte har så mycket med verkligheten att göra.
Det stora parkeringsskämtet
Det tomma miljongaraget är en logisk följd av en illa genomtänkt regel.
Krog-Åland imponerar
Texas Longhorn är den senaste i raden av spännande etableringar.
Värdig ceremoni över ovärdigt angrepp
Ubåten S2 deltog i ett angreppskrig som skulle göra Finland och Åland till en sovjetisk lydstat.




















