article.con
Provläs landets bästa lokaltidning gratis i två veckor!
Ålandskortet
KONTAKT

Kundtjänst

Öppettider: Måndag-fredag 08.00-16.00

Besöksadress: Strandgatan 16

Postadress: PB 50
AX-22101 MARIEHAMN

Telefon: +358 (0)18 26026

Mail till nyhetsredaktionen

Kontakta personal

 

 

GRÖNLAND

GRÖNLAND –
EN ARKTISK SYSTERÖ

Läs reportagen
från Grönland här

DYRA DROPPAR

Vi lever i en dyrköpt alkoholkultur. Misshandel, rattfylla, ungdomssupande, plötsliga dödsfall och inte minst livslångt alkoholmissbruk följer i spritens spår. Här kan du läsa Ålandstidningens artikelserie om alkohol.

Läs hela artikelserien här

 

Tyck till!

Skicka ett SMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

Skicka sms!

Vill du tipsa oss eller bara visa oss en bild? Skicka den med MMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

 

Rss

Vill du hålla reda på vad som är nytt på Ålandstidningens hemsida?

Utnyttja vår RSS-tjänst

18.8.2009 06:00

Följ med till Klint-Mors stuga

Ofta är det tillfälligheter som leder forskningen framåt. Tur måste man också ha menar Wickström och Örjans, det visar den här berättelsen om mariehamnarnas utflyktsmål på Klinten.

Dagens mariehamnare kan svårligen föreställa sig hur naturskönt området runt Kvarteret iTiden var fram till andra världskriget – då byggdes kraftverket och Rundbergs Såg började breda ut sig över stränderna. Före kriget var detta kulturmarker med små åkrar och ingärdade slåtterängar med vackra björkar.
Det berg som delvis sprängts ner för att ge plats åt Kvarteret iTiden kantades i väster av den finaste av sandstränder och för badande barn fanns ute i vattnet en slät häll som på en 1700-talskarta kallas Kalklint och förmodligen gett området dess namn Klinten. Vid stadens födelse 1861 fanns här två torp, Rossens på stadens område och Klinttorpet på Svibysidan. Fram till 1961 gick gränsen mellan staden och Jomala längs dagens Elverksgatan.
Utflyktsmål
I 70 år gjorde stadsborna sina söndagsutflykter till denna inbjudande strand. 1911 skriver stadens första krönikör Valter Sjöblom: ”Under den vackra årstiden arrangerade stadsborna små utfärder till Lilla holmen eller längre bort, till Klinten och senare till Lemströms kanal, då denna var färdigbyggd”. Lemströms kanal blev färdig 1884. Ännu i dag finns mariehamnare som kan berätta om utfärder till Klintberget på 1930-talet.
Vi frågade oss vilken roll Klinttorpet möjligen hade spelat vid Mariehamnsherrskapens utfärder. På fotografernas glasplåtar syns glada sällskap bänkade på Klinttorpets gårdstun, dörren står på glänt och det är uppenbart att stolar och bord, om inte hela trakteringen, kommer från torpet. Men vem döljer sig där inne? Någon som skulle ha kunnat gå för värdinna syntes inte på fotografierna och nämndes heller inte i de texter vi sett. Vi trodde redan att frågan skulle förbli en gåta när svaret kom i ett helt annat sammanhang.
Avtal är avtal
Vid sekelskiftet 1900 besluter alltså en av stadens herrar att bygga sig en villa på Klinten. Det är gårdsägaren, nämndeman Erik Henrik Karlsson. Han ansöker hos stadsfullmäktige om arrendetomt på stranden i stadens nordvästligaste hörn. Drätselkammarens tjänsteman Herman Constantin Wikman, stöder ansökan med motiveringen att villan kommer att utgöra ”en tillökning av nejdens behag”.
Omedelbart när Karlsson fått sitt arrende ansöker Wikman själv om att få arrendera en parcell i området. Fullmäktige bifaller, det finns ju prejudikat. Wikman får dessutom staden att lova stöd för ett vägbygge till sitt hus. Det får staden ångra, men för sent, avtal är avtal. Wikmans villa i hörnet mellan dagens Neptunigatan och Elverksgatan revs först på 1990-talet. Karlssons villa blev under vägen som byggdes till kraftverket.
Gårdsägaren, nämndeman Erik Karlsson, flyttade till Åland från Närpes och hette Erik Södergran men bytte snart till Karlsson. Det förvånade oss, men vi antog att han ville bli ålänning snabbt. Som Karlsson klarar han sig också alldeles utmärkt: 1891 bygger han den präktiga gård som ännu står kvar vid Norragatan 13. Där har han bland annat köttaffär. Han är med och startar Kattnäs Ångsåg. Under första världskriget gör han vidlyftiga smuggelaffärer i socker och kaffe. Allt tyder med andra ord på att han är välanpassad i det åländska samhället, så väl i själva verket, att han så småningom kan byta tillbaks från Karlsson till Södergran, dock med ett extra ”n” på slutet denna gång.
När han dör i juli 1925 är han således Erik Södergrann. Dödsboets tillgångar värderas till 190.800 mark.
Ny information
Men detta är inte skrivet för att ge exempel på framgångsrika österbottningar i staden. Vi var intresserade av Karlsson-Södergranns tornvilla på Klinten. Kunde den ha varit ett Hilda Hongell-bygge? Tillsammans med sin tredje hustru Aina Nordblom från Gottby hade Erik Karlsson dottern Svea. Hon gifte sig Linde. Makarna Svea och John Linde associerades under många år med Andelshandeln snett över gatan från Södergranns hus, där Mathis-Hallen står i dag.
Vi hade hoppats att hitta information om den karlssonska tornvillan bland Svea Lindes efterlämnade papper. Det gjorde vi inte, men däremot, till vår förvåning, ny information om Klinttorpet: På ett gulnat fotografi syns tre kvinnor, två damer i hattar i förgrunden och i bakgrunden en ung kvinna på Klinttorpets trappa. Enligt en anteckning på bildens baksida är kvinnan på trappan ”fru Lindes mamma”. Vi hittade också ett gulnat klipp ur Ålandstidningen, en dikt daterad 26 juli 1899. Det är fråga om en rörande vacker hyllning till Klinten och ”gamla mor” i Klinttorpet: ”Gå dit ut, beställ dig kaffe, smakligt gott med guldgul grädde, det serveras i det gröna av den gamlas dotterdotter...”. Vi hade hittat de saknade bitarna i vårt historiska pussel! Nu kunde vi rekonstruera en spännande historia:
Vår nyckelperson
Den unga kvinnan på Klinttorpets trappa – ”Fru Lindes mamma” – är barhuvad. Sannolikt är det hon som tjänar här. Då är hon ”dotterdottern” i dikten. Det är hon, Aina Nordblom, som blir vår nyckelperson, kommunionböckerna ger resten: Klint-Mor, Ainas mormor, är Serafia Nordlund född 1828 i Lemlands Norrby. Serafia och hennes man August Söderlund är torpare på Länsmans i Sviby. Klinttorpet ligger på Länsmans Klintskifte. Bitarna faller på plats. Det är naturligt att fotografiet och dikten fanns just i fru Lindes ägo, den unga kvinnan på trappan är ju hennes mor och Klint-Mor, åldringen som sitter i stugan bakom fördragna gardiner, är hennes mormors mor Serafia Nordlund. Dikten i tidningen besjunger dem båda. Det var alltså Serafia som under årtionden höll kaffestuga för mariehamnare och badgäster.
Och tornvillan då, den som vi var ute efter? Kanske gick det till så här: Året är 1899. Aina hjälper sin sjuka mormor i Klinttorpet. Att promenera från Skräddars i Gottby över den långa spången från Ramsholmen till Möckelö och ro över viken till Klinten är ingenting för en kvinna i 20-årsåldern vid den här tiden. När hon kokar och serverar för utfärdsfolket från stan träffar hon också Erik Karlsson, affärsman, nämndeman, gårdsägare och nybliven änkeman för andra gången, utan tvekan ett gott parti för en fattig kvinna utan arv att vänta. Det blir giftermål och i januari 1901 föds det första av fyra barn, Svea Elise.
Klint-Mor dör år 1900, 78 år gammal. Hennes man hade dött fyra år tidigare. Torpet på ofri grund går ur släkten, men Aina, dotterdottern, som numera är fru Karlsson på Norragatan, vill inte överge det vackra Klinten. Hennes man går sin unga bruds önskan till mötes. Det var här vi började: Vid sekelskiftet 1900 besluter en av stadens herrar att bygga sig en villa på Klinten.....

 

Har du varit i Klint-Mors stuga?

Genom vackra Badhusparken
visar sandad väg till skogen,
följer så en liten gångstig
ledande till Klint-Mors stuga.
Gå dit ut, beställ dig kaffe,
smakligt, gott med guldgul grädde,
det serveras i det gröna
av den gamlas dotterdotter...
Njut av stillheten och friden
uti smärta björkars skugga.

Lidande och böjd av åren,
men med frid i trötta blicken,
sitter Klint-Mor vid sitt fönster
skådar över blåa viken,
som med glitter uppå vågen
leker glad med strandens stenar.
Solen lyser. Vinden skalkar
frisk och yr i gröna björkar.
Fågeln kvittrar, humlan surrar...
Klint-Mor sitter tyst och drömmer
om förgångna bättre dagar.

Glada fröken, unga herre
glöm ej gamla Mor på Klinten.
Lär dig, huru verklig storhet
bär ett lidande som nödgar
henne sitta dagar, nätter
i sin stol förutan vila.
Tala vänligt till den gamla,
får du se den trötta blicken
klarna upp – och hon förtäljer
dig sin enkla levnadssaga...
Det är höstens milda skugga,
som uti ditt sommarsinne
kastar in sitt stilla allvar.

Mariehamn, den 26 juli 1899
H. v. S.

Källor: Jakob Björkman, Valny och Henry Eriksson, Gerald Henling, Sven-Erik Johansson från Länsmans i Sviby, Unto Lindberg, Aira och Bengt Linde, Mariehamns församling, Ålands landskapsarkiv, Ålands museum


Detta är en del i Jerker Örjans och Folke Wickström artikelserie om stadens historia. Texterna ska finnas med i en bok om Mariehamn som ges ut till stadens 150-årsjubileum. På www.mariehamn.ax, länken: Din vår historia, kan du läsa och kommentera tidigare artiklar i serien.

Folke Wickström & Jerker Örjans

Folke Wickström
folke.wickström@aland.net
Publicerad 18.8.2009 06:00
Dela ut |