article.con
Provläs landets bästa lokaltidning gratis i två veckor!
Ålandskortet
KONTAKT

Kundtjänst

Öppettider: Måndag-fredag 08.00-16.00

Besöksadress: Strandgatan 16

Postadress: PB 50
AX-22101 MARIEHAMN

Telefon: +358 (0)18 26026

Mail till nyhetsredaktionen

Kontakta personal

 

 

GRÖNLAND

GRÖNLAND –
EN ARKTISK SYSTERÖ

Läs reportagen
från Grönland här

DYRA DROPPAR

Vi lever i en dyrköpt alkoholkultur. Misshandel, rattfylla, ungdomssupande, plötsliga dödsfall och inte minst livslångt alkoholmissbruk följer i spritens spår. Här kan du läsa Ålandstidningens artikelserie om alkohol.

Läs hela artikelserien här

 

Tyck till!

Skicka ett SMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

Skicka sms!

Vill du tipsa oss eller bara visa oss en bild? Skicka den med MMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

 

Rss

Vill du hålla reda på vad som är nytt på Ålandstidningens hemsida?

Utnyttja vår RSS-tjänst

20.7.2009 06:00

Byn som försvann - lotsbyn i Västra Ytternäs del 2

I en tidigare artikel har vi berättat hur lotssamhället i Korrvik uppstod i samband med att Mariehamns lotsstation öppnades 1863 och om släkterna Wennström och Eriksson.

Hägerstrands ligger inte i lotsbyn utan söder om Lökskärsberget, men man kan knappast skriva om lotsar i Ytternäs utan att nämna Hägerstrands. Släkten illustrerar de möjligheter till socialt avancemang som lots- och fyrverket erbjöd. Åländska män var lyckligt lottade, handelssjöfarten var en annan näring som erbjöd unga män ur de lägsta samhällsklasserna goda möjligheter att ta sig upp på samhällsstegen.

Till ett torp på Lökskär - innanför holmen Lilla Lökskär - flyttade i början av 1800-talet Korpobon Erik Ericsson med hustrun Anna och dottern Anna Cajsa. Familjen for illa i sjukdom och olyckor. Vår sagesman Tore Hägerstrand berättar att torpet övertogs av hans farfar Mathias Henriksson från Finström. År 1877 anställdes Henriksson som lotslärling vid Mariehamns lotsstation (med uppassningsstället Kobba Klintar). Ett år tidigare hade han gift sig med Maria Wilhelmina Andersdotter från Eckerö Böle. Det är parets barn som tar namnet Hägerstrand, ett namn som sedan associeras med lotsar och sjökaptener i Ytternäs.

Mathias och Marias söner Hugo och Sigurd blir lotsar som sin far och Sigurd så småningom också lotsålderman. Det var Sigurd och hustrun Lilly från Nordströms i Lotsbyn, som 1929 uppförde Hägerstrands pensionat i omedelbar närhet av Lökskärs torp.

På 60 kvadrat

Vi återgår nu till vår berättelse om den egentliga lotsbyn i Korrvik. Ungefär mitt i byn fanns Oséns, det enda av de ursprungliga husen som finns kvar i dag i denna del av lotsbyn (D på kartan). Huset var ett av de första som uppfördes i Korrvik och ger oss en uppfattning om hur enkla förhållandena kunde vara också bland statstjänstemän vid mitten av 1800-talet. På 60 kvadratmeter levde familjen Osén med sina åtta barn.

Anne Lång i Mariehamn berättar att släkten Osén har vallonska anor och att den kom till Åland från Ylänne i Österbotten. Hennes farfars far Anders Gustaf Osén (1836-1909) föddes i Finström men gifte sig med Erika Kristina Nylund (1842-1899) från en lotssläkt på Nåtö. Vid den här tiden var släktband ofta biljetten till lotsvärvet. Så var det tydligen också för Anders Osén. 1867 inleder han sin karriär i lotsverkets tjänst. Året innan är han första gången skriven i Ytternäs. Vi antar att det är då han flyttar in i sitt nya hus i lotsbyn. Pia Häggblom (född Jahrén) som också räknar sina anor från denna gård kan berätta att huset ursprungligen var är ett båtsmanstorp på Nåtö och att timran därför hör till de äldre i Mariehamn.

Känd mariehamnare

Paret Osén får tio barn. Åtta når vuxen ålder. Det yngsta barnet Irene är tio år när modern dör 1899. Som vuxen blir Irene Osén barnhemmets föreståndarinna och känd mariehamnare. Hon bör ha haft nytta av sina barndomserfarenheter i det arbetet. På gamla dar vägrade hon att ta emot pension från Betania, församlingen som drev barnhemmet. Stadens fullmäktige beviljade då en "retroaktiv pension". Fullmäktige Bergs hyllning till fröken Osén vid mötet i november 1962 är värd att citera: "Få i staden har gjort så mycket för så litet."

Änkeman Anders Osén gifte om sig med sin hushållerska Viktoria Johansdotter (1860-1950) från Geta. Viktoria förde med sig en son till huset, Johannes Jansson (1887-1976). Det var han som tog över hemmet. Också han blev statstjänsteman som kutterförare och sirenskötare på Kobba Klintar. I folkmun gick han under namnet Lurar-Janne efter sitt arbetsredskap mistluren. Janne Jansson gifte sig från Espholm med Elsa Maria Jansson. Enda sonen Olof tog namnet Jahrén.

Söderlunds

Lotssläkten Söderlund är liksom Wennströms starkt knuten till lotsbyn. Också Söderlunds räknar en torpare som sin anfader, nämligen Erik Karlsson Söderlund från Övernäs by, den som skulle bli Mariehamn 1861. Han föddes 1816 på Mansas hemman. Hustrun Anna Brita Mårtensdotter var elva år yngre än sin man och född i Vörå i Österbotten. Paret flyttade till Korrvik i mitten av 1840-talet.

Deras son Karl August Söderlund (1845-1934) blev släktens första lots. 1889 köper han marken runt föräldrarnas torp och bygger ett präktigt hus alldeles invid torpet. Huset står kvar vid Sjuryggsvägen 7. Vi kallar det Nedre Söderlund (G på kartan). Gården är omkring 7 hektar och därmed är Karl August den största markägaren i lotsbyn.

Karl August Söderlund gifte sig med Anna Erika Johansdotter Österlund. Parets döttrar Nanny och Olga föddes 1878 och 1891. De stannade kvar i barndomshemmet. Nanny hann dock först se världen som sjöman, hon seglade kock på konsul Robert Mattssons fartyg och skall ha besökt Valparaiso. Hon skaffade sig därigenom kunskaper som skulle komma väl till pass för hennes kommande värv. Tillsammans med Olga startade hon Söderlunds pensionat, i folkmun kallat Korrviksflickorna. Det verkade ännu på 1960-talet.

Nannys och Olgas bror Ernst Söderlund blev lots som sin far. Han gifte sig 1898 med Vendla Maria Bergman. Familjen flyttade farfaderns torp norrut i byn till en parcell närmare sjön. Vi kallar det Övre Söderlund (E på kartan). Parets son Georg Söderlund blev lots som fadern och farfadern. 1933 köpte han mark av sin farfar och byggde det stora bostadshus vid stranden som tidvis tjänade som annex till pensionatet. Det står fortfarande kvar. Georg Söderlund blev den sista lotsen i lotsbyn. En av våra sagesmän är Georg Söderlunds dotterson Torolf Beckman. Han växte upp i lotsbyn och blev lotsstyrman men bosatte sig inte här.

Som en idyll

Bevarade fotografier visar lotsbyn som en idyll; i alla riktningar idel vackra och välskötta hus på väl tilltagna tomter med egen strand och bryggor, femton minuters promenadväg till staden. Vad får ett sådant samhälle att upplösas och försvinna? Det vet vi inte, men en förklaring skulle kunna vara den katastrof som drabbade byn 1912 och som får illustreras av Frans Oskar Nordströms öde längst i norr i byn.

Frans Oskars far Karl Erik Nordström föddes 1828 på Hulberga i Brändö. Han gifte sig med Karolina Vilhelmina Sjöblom från Brändö by. Paret köpte hemmanet Seffers i Västerkalmare. Karl Erik var en av fyra lärlingar som anställdes 1863 när Mariehamns lotsstation öppnade. Sonen Frans Oskar blev också lots. Vi gissar att han och hustrun Evelina Söderberg från Västerkalmare flyttade till "Nordströms" längst i norr i lotsbyn i mitten av 1890-talet.

Förryskningen

Med ett kejserligt beslut ställdes det civila finska lots- och fyrverket under det ryska marinministeriet i januari 1912. Syftemålet var att genom förryskning göra lotsverket lojalt inför ett eventuellt sjökrig i Östersjön.

I en massiv protest sade de flesta av de åländska lotsarna upp sig under våren 1912. I Mariehamn ersattes samtliga lotsar av rysk militär personal. Det är inte svårt att förstå vad detta innebar för lotsbyn, snart sagt varje gård förlorade sin försörjning, byn splittrades. En del lotsar hittade arbete till sjöss, Frans Oskar Nordström var en av dem. Han hamnade i Amerika. Om hemkomsten sägs det att han kom roende - han hade byggt sig en ekstock under hemresan. Frans Oskar Nordström återinträdde i lotsverket 1919.

När stadens planerare och beslutfattare skall ta sig an området är det skäl att bevara minnet av den försvunna lotsbyn. Här finns många namn som kan återuppstå i ett nytt samhälle. Bygatan som löper längs en naturlig ås kan säkert fylla en funktion som gång- och cykelväg. Stengärdesgårdarna påminner om inbyggarnas vedermödor och de gamla ägogränserna. De bör skyddas, liksom även Nordströms och Erikssons potatiskällare.

Folke Wickström folke.wickstrom@aland.netJerker Örjans j.r.orjans@aland.net
Publicerad 20.7.2009 06:00
Dela ut |