article.con
Provläs landets bästa lokaltidning gratis i två veckor!
Ålandskortet
KONTAKT

Kundtjänst

Öppettider: Måndag-fredag 08.00-16.00

Besöksadress: Strandgatan 16

Postadress: PB 50
AX-22101 MARIEHAMN

Telefon: +358 (0)18 26026

Mail till nyhetsredaktionen

Kontakta personal

 

 

GRÖNLAND

GRÖNLAND –
EN ARKTISK SYSTERÖ

Läs reportagen
från Grönland här

DYRA DROPPAR

Vi lever i en dyrköpt alkoholkultur. Misshandel, rattfylla, ungdomssupande, plötsliga dödsfall och inte minst livslångt alkoholmissbruk följer i spritens spår. Här kan du läsa Ålandstidningens artikelserie om alkohol.

Läs hela artikelserien här

 

Tyck till!

Skicka ett SMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

Skicka sms!

Vill du tipsa oss eller bara visa oss en bild? Skicka den med MMS till Ålandstidningen på nummer 04570026026.

 

Rss

Vill du hålla reda på vad som är nytt på Ålandstidningens hemsida?

Utnyttja vår RSS-tjänst

4.4.2009 06:05

Familjen som gett namn åt en stadsdel - ett märkligt drama

Det var ett Amerikabrev som satte oss på spåret. Mrs Louisa Kaymen skrev till oss att hennes mormors mor och far hade emigrerat till Förenta staterna 1920. De var gamla då, hon 62 och han 68.

MARIEHAMN Det förvånar inte att de lämnade Åland, i Amerika fanns redan elva av deras barn och ett tolfte lämnade Åland tillsammans med föräldrarna. Det gamla paret återsåg aldrig sin hembygd. Det gjorde heller inte deras barn och barnbarnen visade inget intresse för Åland.

Det låg något gåtfullt i detta, som väckte Louisas nyfikenhet. Hon började fråga sin mormor: Varför ville hon inte se Åland igen? Svaren var svävande, familjen hade blivit utsatt för en oförrätt, ett hus hade blivit nedrivet.

Kände sig hemma

1994 kom Louisa Kaymen till Åland. Jag kände mig hemma med en gång, berättar hon i brevet, Amerika är en smältdegel där man lätt förlorar sig själv, men hos min släkt på Åland kände jag genast att jag hörde hemma. "Du är en ålänning", sa min amerikanska man, och det säger han fortfarande när han vill göra mig glad.

På Åland hörde jag mig för om min mormors mor och den antydda oförrätt som drabbat henne, skriver Louisa, men ingen i min släkt kunde hjälpa mig. Kanske att det berodde på att de enda uppgifter jag hade var de som finns på gravstenen på Skinnerville Cemetary i East Hampton i Connecticut: Edla S. Ross Born 1858 Died 1932

Här började vårt sökande. Namnet Ross förekommer en enda gång i Walter Sjöbloms Mariehamns stads historia 1861-1911, i en fotnot i Del 1 på sida 161: "Rossens torp var beläget på Klinten i nordvästra delen av stadsområdet. Inhysingen Erik Carlsson innehade och hävdade därstädes vid tiden för stadens uppkomst en gärda och en betesmark samt hade även en stuga uppförd på platsen."

Sorglig historia

Fotnoten förtäljer en sorglig historia. Erik Carlssons föräldrar hade år 1821 kommit överens med bönderna i Övernäs by om att i byns nordvästligaste område vid Sviby viken bygga ett torp och att bruka marken där.

Sjöblom fortsätter: "Jorden underlades Mariehamn. Staden ville bliva av med Erik Carlsson, men denne vägrade att, ehuru tillsagd, flytta." En uppslitande och utdragen tvist tar sin början. Carlsson "tredskade" skriver Sjöblom, han "ansåg sig? som sina föräldrars rättsinnehavare tillerkänd nyttjorätten till ägorna". Staden ansåg att avtalet med Övernäsbönderna från 1821 inte gällde sonen utan endast fadern, och denne var död. Guvernören i Åbo dömer till stadens favör: Carlsson skall avstå från marken och flytta bort husen, "i motsatt fall skulle han varda från ägorna och husen avhyst". Carlsson meddelas utslaget i april 1865. Han rättar sig inte.

Staden arrenderar ut Rossen. Erik Carlsson berövas den mark som han anser sig ha rätt till, men får bo kvar tills vidare. Så, i augusti 1886, 21 år efter domslutet, kommer det dramatiska slutet på en bitter tvist: Lagens långa arm når Rossens torp. På fogden Brynolf Sundbloms försorg blir husen "nedtagna, allt ned till mellantaket samt skorsten uppifrån en aln nedanom samma tak". Här slutar Sjöblom.

Av gott virke

Är då detta den oförrätt som Louisa Kaymen skriver om? Finns det i så fall ett släktskap mellan Erik Carlsson och Edla Sofia Ross? Fanns båda bland de första mariehamnarna?

På sista raden i stadens första mantalslängd 1861 finns torparen Erik Karlsson och hans familj. Kyrkböckerna ger närmare besked: Eriks korrekta namn är Erik Carlsson Ross, han är 40 år gammal och lever med sin hustru bonddottern Stina Sofia Eriksdotter från Junkars i Gottby. Paret har ett minderårigt barn, i mantalslängden benämnt 1 mb. Hon heter Edla Sofia, hon är nybliven mariehamnare och tre år gammal. 71 år senare begravs hon på Skinnerville Cemetary i East Hampton, Connecticut.

Edla Sofia tycks ha varit en kvinna av särdeles gott virke. Som 22 åring gifter hon sig med österbottningen Johan Gustafsson Grön. Paret bosätter sig i Ulfsby där Grön eller Grönholm, som han också kallar sig, verkar som bleckslagare. Edla visar sig fruktsam utöver det vanliga och är av allt att döma dessutom utrustad med en god förmåga att ta hand om sin avkomma. Hon föder femton barn. Tretton når vuxen ålder.

Av syskonen emigrerar tolv till Förenta staterna. När det sista barnet Elvi Alexandra föds 1903 är modern fyrtiofem år gammal. Tillsammans med Elvi Alexandra flyttar föräldrarna till Amerika 1920. Endast sonen Albin, som då är tjugoett år, blir kvar på Åland. En av Edla Sofias döttrar, Maria Sofia Grönholm, var vår brevskrivares, Louisa Kaymens, mormor.

Anika skottar

Nu undrar läsarna hur det gick för Edla Sofias föräldrar i Rossens torp. Vi börjar från början av en märklig historia. Edla Sofia Ross hade en anfader, Godfrey de Ross, som levde och verkade i skotska Eyrshire omkring 1160. I själva verket är släkten Ross den äldsta kända i Skandinavien. Bland sina medlemmar räknar den om inte kungar så åtminstone tronpretendenter, skalder och upprorsmakare.

Till upprorsmakarna kan man kanske räkna den George Ross som var en av de legendariska 56 som den 4 juli 1776 skrev under Förenta staternas självständighetsdeklaration. Upprorsmakare var också hans namne som i början av 1600-talet deltog i försöken att störta Jacob Stuart VI och sedan som politisk flykting dyker upp i Stockholm med sin son William. Det är denna George som Edla Sofia Ross kunde räkna som sin skandinaviska anfader, om hon alls var medveten om saken.

William Ross (1598-1648) flyttade via Åbo till Vasa där han blev förmögen. Hans söner Jacob och Wilhelm blev borgmästare i Vasa och Nykarleby, men det är sonen Hermans ättlingar som intresserar oss. Hermans sonson Jacob Hermansson Ross flyttar från Åbo till Åland 1738. Han blir kaplan i Jomala församling.

Inte framgångsrika

Den åländska grenen av det rosska släktträdet blev ingen framgångssaga, här hjälpte varken anor eller namn. Jacob Hermansson Ross? son Isak är möjligen bonde i något skede av sitt liv men slutar som torpare på Skallfogdas i Sviby. Det är Isaks son Carl Ross och hans hustru Brita Hoving som gör avtalet med bönderna i grannbyn Övernäs 1821 och bosätter sig vid Sviby viken norr om Badhusberget. De är torpare och utsjöfiskare.

Carl dör redan 1831. I familjen finns då fyra barn och änkan har uppenbarligen svårt att försörja den stympade familjen. Hon och barnen lämnar Rossens torp. År 1840 bor hon i det båtsmanstorp i Övernäs som dagens mariehamnare kallar Marthastugan eller Övernässtugan.

Vi vet att Erik Carlsson Ross bodde med sin mor i Övernässtugan till moderns död 1857 och att han därefter omgående gifte sig med Gottbyflickan Stina Sofia och bildade familj. I mantalslängderna kallas han till en början inhysing, hyresgäst, och bor i Övernässtugan. Men 1861 benämns han torpare. Med sin nybildade familj har han flyttat tillbaka till Rossens torp där han hade bott som barn. Som vi minns hävdade han sin rätt till torpet gentemot staden 1864.

Håller ut

Erik och Stina Sofia håller ut i sitt torp några år, men i september 1870 går de en sista gång till nattvarden som mariehamnare. Följande år flyttar paret till Sviby därifrån Eriks far hade kommit ett halvt sekel tidigare.

Men Rossens torp fortsätter att spöka i stadens annaler. Ännu 1885, när Rossen arrenderas på 10 år av klinttorparen August Söderlund i Sviby, undantas husen. I drätselkammarens beslut sägs att "staden förbehåller sig rättighet att torparsonen Erik Karlsson Råss under arrendetiden får hålla sina hus och fruktträd på marken". Vi antar i alla fall att det var ett obebott hus som gjordes obeboeligt på fogdens försorg följande år.

Stina Sofia dog redan 1871. Erik kallas nu fattighjon. Under sina sista år beskrivs han som bräcklig och med svagt begrepp. Han dör utfattig på Skallfogdas i Sviby 1895.

Men minnet av en oförrätt levde kvar i Amerika och färgade flere generationers syn på Åland.

Folke Wickström

folke.wickstrom@aland.net

 

Jerker Örjans

j.r.orjans@aland.net

Källor: David Wylee, Ghita Nyström, Ingemar Ekman, landskapsarkivet, Louisa Kaymen, Mariehamns församling, Mariehamns stads historia 1861-1911, stadens arkiv, stadsarkitektkontoret

Artikeln ingår som nummer 2 i en serie Mariehamnshistorier som publiceras med anledning av stadens 150-årsjubileum 2011. Den första publicerades 3 mars i år. Tidigare artiklar i serien kan läsas på Ålandstidningens hemsida eller på stadens hemsida www.mariehamn.ax/dinvarhistoria. På stadens hemsida kan artiklarna också kommenteras interaktivt.

Publicerad 4.4.2009 06:05
Dela ut |