17 kommentar(er) just nu!

Så tyst det blivit i klimatdebatten

Monbiot har räknat fram att vi har 20 år på oss för att stoppa uppvärmningen av planeten.

DET ÄR GANSKA tyst om miljö- och klimatförändringar hos opinionsbildarna just nu. Från att ha varit glödhett för några år sedan har ämnet gått till att vara i bästa fall ljummet. Men det beror inte på att allt har blivit mycket bättre, snarast tvärtom.

Vädret denna sommar, med värmen som uteblev och ytterst låga medeltemperaturer är ovanlig. Men vid polerna, där det borde vara kallt har sommaren varit osedvanligt varm, till och med garvade klimatforskare trodde inte sina ögon när flygbilder av Grönlands glaciärer visade på hur snabb glaciärminskningen är. Samtidigt i sommar lider USA av extremvärme som får majsskörden att torka bort.

MEN DET FINNS också pragmatiken som hävdar att vädret "alltid" växlat och hänvisar till istider tidigare i planetens historia eller till svängningar i temperaturer från 1700-talet och framåt. De menar att alla hot är överdrivna, att vi kan fortsätta leva som om ingenting hänt.

Men det är en illusion. Mycket har hänt.

Aldrig har vår planet utsatts för så stor klimatpåverkan som under de 50 senaste åren. Vi kan också med blotta ögat se nedsmutsningen av haven som kontinuerligt sker.

I fredagens tidning skrev vi till exempel om att flundrorna flyr den nedsmutsade Östersjön och att bara små bestånd är kvar.

TVÅ BRITTISKA miljö- och klimatdebattörer som förtjänar att läsas är George Monbiot och Mark Lynas

De har rest, iakttagit och intervjuat och läst tusentals rapporter om klimatfrågor. De kan inte avfärdas som "sensationsjournalister". Men deras böcker lyfts sällan fram i nordiska sammanhang, kanske för att de är för radikala.

I stället talar vår miljörörelse om de små stegen som ska frälsa världen. Att byta till lågenergilampor och cykla i stället för att ta bilen är helt i linje med vad som är politiskt korrekt.

Det är så klart viktigt att vara medveten om hur de små handlingarna påverkar globalt. Men Monbiot, som inte är politisk korrekthet, slår fast att på egen hand kan man inte påverka någonting, det är "en dödlig illusion".

Om planeten ska räddas måste det till mycket kraftigare och gemensamma åtgärder. Monbiot ber om ursäkt för att han skriver det men lösningen på klimatproblemen stavas: reglering och ransonering.

DET MEST REELLA hotet är att medeltemperaturen stig. Det gör att glaciärer smälter, att världshaven stiger och biologin påverkas och med det människans livsvillkor.

Monbiot har räknat fram att vi har 20 år på oss för att stoppa uppvärmningen av planeten. 20 år då koldioxidutsläppen måste minskas med 90 procent.

Går det att göra? Ja, svara Monbiot, men bara om vi lägger om vårt konsumtionsmönster så att de rika länderna minskar sitt uttag av energi. Ransonering av koldioxidenergi i nationell skala först, sedan en övergång till användande av ren energi.

Men med tanke på vad de internationella miljökonferenserna kommer fram till så är läget dystert. Ingen är beredd på drastiska ingrepp och ingen vill tro på ett "värstascenario". Därför fortsätter vi att leva som om vi hade minst tre planeter att förbruka.

ENLIGT BÅDE Lynas och Monbiot utgör flygandet det största enskilda hotet mot biosfären. Partiklarna i flygavgasen sprider sig i atmosfären och lägger sig som ett lock över planeten. När det regnar blir vi alla duschade med partikelbemängt regn och regnvattnet rinner ut i floder, sjöar och hav. Därför borde vi minska på antalet flygturer.

Men, det är båda författarna medvetna om, det slår mot vad moderna människor anser är deras självklara rätt. Att köpa en solresa till Thailand för två veckor, att alla EU-politiker och tjänstemän är beroende av att flyga till möten för att jäkta vidare till nästa och nästa. Därför väljer vi att inte tro på författare som Monbiot och Lynas.

Och planeten får fortsätta att svettas under utsläppsbördan. Och vi klagar på att väderleksrapporterna är så opålitliga nuförtiden.