Att slå eller inte "slå"
DET FINNS de där sakerna som man sällan talar om men som alla vet finns där. Det som händer i det fördolda men som det ändå borde talas om. För det finns där och det går inte att blunda för. Svart på vitt får man det om man besöker en domstol eller en tingsrätt och ser att det inte bara finns en utan rad efter rad med misshandelsdomar. Och det är inte bara krogslagsmålen som de utgör dessa rader utan också det som går under namnet familjerelaterat våld.
I FINLAND gjorde Rådet för brottsförebyggande en studie gällande familjevåld mellan 1980 och 2006 och i genomsnitt hade 1,5 % av de kvinnorna och 0,3 procent av männen upplevt det. Det kanske låter som låga siffror men det är sett till hela landets befolkning på drygt 5,4 miljoner. Så där ute finns drygt 80.000 kvinnor (och även en del män) som kanske varje dag har levt eller fortfarande lever i skräck för att göra "fel" och få betala för det.
UNDER ÅRETS sex första månader har 18.221 fall av misshandel rapporteras in till finska polisen och också här gömmer sig de fall som "inte finns". De som sker bakom stänga dörrar i bostadsområden, lägenheter, egnahemshus och på stugor. De där som andra kanske anar sker men som man inte vågar fråga få bekräftat av rädsla för att man kan ha fel. Kanske är det så att personen som kommer in på akuten faktiskt gått in i en dörr, halkat i badkaret eller ramlat och brutit handleden. Eller så är det inte så. Men vem vill egentligen se?
I SVERIGE rapporterade Brottsförebygganderådet att det under 2011 anmäldes 89.500 misshandelsbrott, 28.000 av dem var brott mot kvinnor och 11.500 rörde barn under 15 år. Och det är dessutom två procent fler än året innan. Värt att påpeka att de är anmälda brott. Anmälda. Hur många barn, kvinnor och män det faktiskt är, är det ingen som vet. Bara de som faktiskt utsätts vet vilka de är. Och de kan vara precis vem som helst i vår närhet som gråter inombords och vill berätta men inte vågar göra det.
Det ska inte heller glömmas att ord är minst lika hårda som slag. Det ännu osynligare våldet som lämnar sina spår i själen och inte i form av fysiska spår.
SAMTIDIGT SOM detta sker visar exempelvis Maaret Castrén, professor i akutsjukvård, studie över attityder till kvinnomisshandel som publicerades i december 2011, att många fortfarande i dagens samhälle ser det som kvinnans fel att bli utsatt. Och det på ett sjukhus. Hon frågade 217 ur personalen på Nordens största akutmottagning, den på Södersjukhuset i Stockholm, och av dem ansåg en tredjedel att det var kvinnans eget fel. En tiondel ansåg också att det inte är sjukhusets uppgift att utreda hur kvinnan fått sina skador. Detta i ett land där mellan 15 till 20 kvinnor årligen mördas av sin partner och över hälften av dem har dessutom tidigare sökt vård för skador orsakade av misshandel.
DET ÄR 2012. Det borde inte vara så här. Det behövs en attitydförändring. Att bli utsatt för våld oavsett form är alltid fel och aldrig ens eget fel. Det är alltid den som slår eller misshandlar psykiskt som gör fel. Så den som utsätts är den sista som borde bli beskylld. Det är den personen som behöver stöd från samhället, sjukvården, polisen, vänner, kollegor och omgivningen. På riktigt och inte bara på ett papper eller i form av en handlingsplan som finns men inte används. Så låt oss inte blunda mer för det som sker.
sanja.honkanen-skoog@alandstidningen.ax
Politikers fällande väger lätt mot rättens friande
Staden borde ta sig själv i kragen först
Som läromästare i ekonomisk effektivitet framstår staden just nu som mindre trovärdig.
Välkommet klarspråk
Kvinnor som tar plats i offentligheten möts fortfarande av unkna attityder.
Bästa vapnet mot snabblånehajar är kunskap
Obeslutsamheten håller på att hinna ikapp regeringen
Åland våren 2013 befinner sig i ett tillstånd av försenade regeringsförhandlingar.
De små detaljerna säger så mycket
Finlands diplomatiska etikettval visavi Åland säger mycket om hur man uppfattar autonomin.
Svaveldirektivet en nitlottbåde för ekonomin och miljön
Med kroppen som insats i underhållningen
FRÅGAN OM underhållning måste vara så helt kroppsinriktad infinner sig när man ser se på hur eurovisionsfinalen mer och mer förvandlas till en megamanege för jippon av skiftande slag. Egentligen är det jippona, förahandstipsen och artisthysterin som nu är huvudsaken.
Optimism till sjöss
Flera viktiga tecken på framtidstro kommer nu från Ålands största näring.
Få nyheter i kulturpolitiskt program
Skönt besked för Paf - men en viktig fråga kvarstår
Paf är bättre på spelansvar än branschen. Men vad som hände i fallet med bokföraren är lika oklart i dag som före revisionen.
Ingen smitfil till hållbar ekonomi
Stimulanspratet i Europa handlar ofta om att tyskarna ska betala ännu mer.
Konkurrens är en smart sparmetod
Om samma sak kan fås till lägre kostnad är valet inte svårt.
Ett självstyrelsepolitiskt genombrott
Väl rutet, Thörnroos
Det är bra att ministern sätter ned foten i evighetsfrågan om inmatningstarifferna.
Glöm inte emigrationens rötter!
FRÅGOR OM INVANDRING och integrering av arbetskraft har en tendens att röra upp känslor. Invandrad arbetskraft är ett hot mot jobben och kostnaderna för invandring är stora, säger en del debattörer. Men man glömmer att frågan om in- och utvandring är urgammal. Och att alla ålänningar har både in- och utvandrare i släkten.
Växande Stockholm möjlighet för Åland
Stockholm växer rekordartat. Det är också en spännande möjlighet för grannen Åland.
Tuff uppgift väntar Mia Hanström
Grattis, Paf
Det är välkommet att en av hörnpelarna i det lokala it-klustret andas framtidstro.
Ingen skillnad på Kim Jong-un och Thatcher?
Det är hög tid för partiordförande Camilla Gunell att sätta ner foten.













