84 kommentar(er) just nu!

Ökad frihet ger ökad trygghet

Självstyrelsen är tillkommen för att ålänningarna ska kunna styra sig själva.

Åland har nu föreslagit Finlands riksdag att självstyrelselagen utformas till en ramlag som ger Åland större frihet att utveckla självstyrelsen efter egna behov. Hur kan då ökad frihet enligt ramlagen leda till ett bättre och tryggare Åland?

Liten är stark. I dagens globaliserade värld med hård konkurrens och snabb teknisk utveckling, är alla samhällen tvungna att nischa sig. Ett litet samhälle är flexiblare inför förändringar och kan dra nytta av dessa.

Att vi har det så bra på Åland idag, kan vi tacka vår nuvarande största nisch: sjöfartsklustret. Det vore dock farligt att lita på att sjöfarten alltid kommer att vara en guldgruva. Vi behöver starkare näringspolitiska instrument för att möjliggöra nya åländska specialområden. Ökad ekonomisk-politisk frihet ger möjlighet att bevara och utveckla Åland som en av Europas starkaste nationer i välstånd räknat.

Postväsendet, Paf och skatteundantaget är ypperliga exempel där utvecklingen av självstyrelsen gått hand i hand med samhällsekonomisk framgång. Dagligen skapar de mervärde åt ålänningarna genom arbetsplatser, blomstrande föreningsliv och ovärderliga kommunikationer åt både öst och väst.

Att ta ekonomin i egna händer bör således prioriteras. För att stimulera näringslivet kunde exempelvis den generella momsen sänkas ända till 15 procent utan att det vore kontroversiellt inom EU. Moms på ideella föreningar kan undvikas tack vare skatteundantaget, oberoende av Bryssel.

Det svenska språket går tillbaka i Finland. Den enda lösningen då finska myndigheter inte kan ge svenskspråkig service, kollektivavtal inte översätts till svenska och svenskspråkig utbildning blir allt mer sällsynt, är att sköta detta själva.

Då kan vi genom åländska myndigheter, åländsk arbetsrätt och utökat samarbete med Sverige garantera ålänningarna ett samhälle där man kan verka enbart på svenska. Hur ska vi annars kunna locka tillbaka flera av våra ungdomar som studerar i Sverige och som glömt sin skolfinska?

För att attrahera nya ålänningar, förse företagen med arbetskraft samt kompensera för en minskad befolkning i arbetsför ålder, förutsätts ett tolerant, välkomnande samhälle. Ett föredöme är mikrostaten Luxemburg med världens högsta välstånd. Där har hela fyra av tio invånare utländskt medborgarskap, jämfört med Ålands en av tio. Här kan beskattningsinstrumentet användas för att ändra dagens skyhöga källskatt för tillfälligt arbetande utlänningar och behörighet över utlännings- och integrationslagstiftningen kan nyttjas för att sporra inflyttning så att vi kan hålla en samhällsservice på dagens nivå.

Självstyrelsen är levande. Bara två vägar finns: avveckling eller utveckling. Lyckligtvis är de åländska partierna eniga i sitt förslag om ramlagen och om att kontinuerlig utveckling gäller.

Förhoppningsvis kan ramlagen så småningom i förlängningen leda till att vi kan folkomrösta om självständighet, som exempelvis Skottland gör nästa år. För grundfrågan är: Varför skulle politiker i Finland veta bättre vad som är bra för Åland, än ålänningarna själva?

Sammanfattningsvis vill jag se en självstyrelse där politiker ser möjligheterna framom hindren. Där behörigheter övertas ansvarsfullt för att skapa nya näringar, stärka svenska språkets ställning och åstadkomma ett öppnare samhälle. Jag tror inte att vi kan räkna med att Helsingfors gör det åt oss. Endast vi själva kan skapa ett bättre och tryggare Åland.