Många frågetecken kring CKP:s metoder

HUR UTREDNINGEN kring krögarparet och den misstänkta människohandeln slutar vet ingen i dagsläget.

Det är omöjligt för utomstående att ha synpunkter på den saken, eftersom inga detaljer kring innehållet i förundersökningen är kända. Ändå står det klart att en rad omständigheter kring utredningen redan nu framstår som ytterst märkliga.

Framför allt väcker CKP:s agerande många frågor.

MEST ANMÄRKNINGSVÄRT av allt är hur barnen behandlats.

Föräldrarna omhäktades i torsdags och tingsrätten lättade något på kontaktförbudet. Båda föräldrar får nu ha kontakt med sina yngre barn. Men det äldre barnet, som fortfarande är minderårigt, får inte prata med sin pappa. Det är i sig mycket smärtsamt för alla inblandade. Men CKP ville gå längre än så.

CKP:s Nina Karapuu krävde via videosamtal från Åbo under torsdagen att kontaktförbudet skulle gälla alla tre barn - även de två yngsta.

Man undrar hur hon och CKP resonerar.

Har de barn själva? Förstår de hur bottenlöst svårt det skulle vara för barn och föräldrar om alla band plötsligt klipps utan att man ens får prata om vad som hänt? Och hur skulle barn som inte ens fyllt 10 kunna förstöra en förundersökning?

Eller handlar allt om att sätta press på föräldrarna?

ALLT TYDER på att barnperspektivet varit frånvarande när CKP-utredarna rullat fram.

Talande är att tingsrätten till viss del fann sig tvungen att gå in och korrigera CKP i det här avseendet. Talande är också att landskapets socialinspektör Ulla Rindler-Wrede reagerat. Hon säger till Ålandstidningen att förfarandet strider mot FN:s barnkonvention.

Barn har rätt till sina föräldrar. De ska inte lida av föräldrars gärningar. Det är grundprincipen som Finland förbundit sig att respektera.

CKP:s agerande framstår därför inte bara som hjärtlöst utan även som juridiskt tvivelaktigt. CKP måste ha tunga argument att falla tillbaka på när det här kapitlet i historien ventileras i ett senare skede.

Annars har man dragit skam över sin organisation.

VID SIDAN av det kantas utredningen även av flera andra frågetecken. Många höjde på ögonbrynen när polismästaren, före detta CKP:aren Teijo Ristola plötsligt skrev ut en misstanke om penningtvätt mot Marcus Måtar, vilket gjorde att han genast stängdes av från behandlingen.

Det beskrivs i juristbranschen som extremt ovanligt.

Det hela ser onekligen ut som en konstruerad misstanke för att jäva bort Måtar. Det är faktiskt också vad Nina Karapuu skrev i ett sms, som olyckligt nog för henne nådde medierna. Hon medger i en skriftlig kommentar till Ålandstidningen att sms:et kom från henne, men duckar frågan om det är lämpligt att polisen agerar så.

TILL DET ska läggas CKP:s beteende vid tillslag.

Detaljerna här är inte bekräftade, men samstämmiga uppgifter från flera håll ifrågasätter speciellt hur CKP gått fram rent språkligt. Det mesta har gått på finska. Tolkningen har varit bristfällig eller ickeexisterande. Allt det här ger en bild av att CKP helt enkelt verkar strunta i lokala förhållanden.

Man gör som man vill.

DET ÄR viktigt att understryka att CKP mycket väl kan ha grund för sina misstankar. Det vet vi inget om. Det kan bara klarläggas i en rättegång. Att tingsrätten omhäktar är en signal om att det här är allvar.

Men det kan inte ursäkta metoder som kan strida mot internationella konventioner, som visar dålig respekt för Ålands språkliga status och som - värst av allt - behandlar barn som brickor i ett spel.